söndag 12 juni 2011
En helt fantastisk dag!
fredag 10 juni 2011
Just nu:
På väg!
Det är jag nu, på väg alltså. Om en dryg halvtimme kommer min räddare i nöden (a.k.a. Andréas) hit med sin bil och det ska flyttas grejer till mitt nynya krypin. Härligt! Jag hade tänkt bära över alla saker själv (det är ju bara drygt 500 m emellan) men jag insåg att med den grad av träningsvärk som BP78 och BC48 gett mig så är det ingen bra idé. Jag hade nog inte kommit så långt... Men nu får jag hjälp och det känns alldeles fantastiskt skönt! TACK Andréas!
Igår hamnade jag hemma hos Lina efter vår BodyCombat-team, hon bakade scones och vi tittade på Disneyfilm, sjukt bra kväll! Det är underskattat, både sconesen och Disney. Ikväll blir det PT-klient och BodyPump, första gången med 78:an själv, så håll tummarna för mig! Mest för mina ben dock, ajajaj för utfallen :P Om det inte kommer något inlägg ikväll beror det på att jag har tummen mitt i handen och inte förstår hur jag ska koppla in och upp mitt nya mobila bredband och tillhörande router... Känns som det kan gå hur som helst. Jag kan mycket, men teknik är inte en av sakerna på listan!
Igår hamnade jag hemma hos Lina efter vår BodyCombat-team, hon bakade scones och vi tittade på Disneyfilm, sjukt bra kväll! Det är underskattat, både sconesen och Disney. Ikväll blir det PT-klient och BodyPump, första gången med 78:an själv, så håll tummarna för mig! Mest för mina ben dock, ajajaj för utfallen :P Om det inte kommer något inlägg ikväll beror det på att jag har tummen mitt i handen och inte förstår hur jag ska koppla in och upp mitt nya mobila bredband och tillhörande router... Känns som det kan gå hur som helst. Jag kan mycket, men teknik är inte en av sakerna på listan!
torsdag 9 juni 2011
Om att leva som jag vill!
 | |
| Bild från google.se |
Jag har extremt många klasser i sommar, och jag känner på en gång när jag äter dåligt. Energin försvinner, jag blir seg under träningen och jag går upp i fettvikt och så vill jag inte ha det! Därför blir det skärpning på kostfronten fr.o.m. imorgon. Jag räknar inte kalorier, och kommer säkerligen aldrig att göra det heller, men däremot blir det medvetna val fr.o.m. nu! Mycket protein, mycket sunda fettsyror, mindre andel kolhydrater, mycket frukt och grönt (förhoppningsvis utan EHEC, that is...), mycket sömn och återhämtning och en del träning enbart för min egen skull, i mån av tid. Det kommer bli skönt! Det känns som att hela min kropp är full av skit nu, och jag gillar inte känslan. Jag vill ge min kropp ren mat, bra mat som hjälper mig att återhämta efter träningen och som ger mig byggstenar för att bygga en stark och frisk kropp. Underbart! Imorgon blir det storhandling :)
En dag, av alla...
Idag har varit en tokhärlig dag! Den började med en av mina fantastiskt duktiga PT-klienter som överträffade sig själv med konditionsträningen under dagens pass, och fortsatte sedan med hämtning av nyckel till mitt nya boende. Därefter blev det ett cykelpass för världens bästa Andréas tillsammans med Linnéa. Om det var varmt i salen? Något fruktansvärt!!! Jag kunde vrida ur både linne och byxor efteråt, så mycket svettades jag! Under första halvan av passet kändes det som att kroppen egentligen inte alls ville träna idag, det var svårt att komma upp i puls och ännu svårare att komma ned under återhämtningsperioderna och jag lyssnade på kroppen och tog det lugnt. Halvvägs in släppte den tunga känslan, och även om det var jobbigare än vanligt så tickade pulsen på och jag kunde ge järnet. Härligt! Efter träningen blev det sushilunch tillsammans med Linnéa, även Karro anslöt och vi hängde hela eftermiddagen i solen. Fint! Kvällen bjöd på StarTrek-tittande hemma hos Achim, också fint som snus!
Imorgon är planen att bära bort en hel del prylar till mitt nya boende, jag har lovat att vara ute med allt och ha städat senast fredag. Jag känner mig så otroligt dum som flyttar in och sedan flyttar ut igen nästan direkt, men jag har inte så mycket val. Den här allergin är inte okej! Det funkar inte att vakna med astma varje natt.
Jag börjar i alla fall vänja mig vid att vara bara jag. Det känns fortfarande ensamt och läskigt, särskilt på kvällarna, men det går bättre och bättre. Det kommer bli bra!
Imorgon är planen att bära bort en hel del prylar till mitt nya boende, jag har lovat att vara ute med allt och ha städat senast fredag. Jag känner mig så otroligt dum som flyttar in och sedan flyttar ut igen nästan direkt, men jag har inte så mycket val. Den här allergin är inte okej! Det funkar inte att vakna med astma varje natt.
Jag börjar i alla fall vänja mig vid att vara bara jag. Det känns fortfarande ensamt och läskigt, särskilt på kvällarna, men det går bättre och bättre. Det kommer bli bra!
tisdag 7 juni 2011
Release!!!
Idag var det releaseparty på Landala! Lina och jag teamade BodyCombat 48 och BodyPump 78, och vilka fantastiskt roliga releaser det är! Det kändes som att tiden bara flög förbi, Combaten var över innan jag ens hade hunnit blinka - då är det rolig träning! Förutom att det är roligt är det riktigt fysiskt utmanande också, och jag är helt säker på att vi kommer bli bra mycket starkare under det här sommarkvartalet! Jag längtar redan till nästa Combat, som blir på torsdag.
En tråkig sak är att jag måste flytta igen. Jag har blivit allergisk mot den lilla, söta katten som bor här i lägenheten. Jag tänkte först att det inte var så farligt, men nu knarkar jag Ventoline dagarna igenom och ögonen rinner och kliar så att jag nästan inte står ut. Surt! Jag trivs ju i mitt lilla rum :( Men det är ju inte riktigt hållbart att gå runt med ständig astma och kliande ögon, och den enorma tröttheten som följer med allergin är inte heller okej... Så det blir till att ta mitt pick och pack och flytta vidare. Jag längtar SÅ mycket tills jag får ett eget förstahandskontrakt med eget kök, egen toalett och mina egna möbler. Det lär dock dröja, det är inte riktigt prio ett just nu. Nu känns det mest som att jag vill ha någonstans att sova utan att behöva vakna av att jag inte får luft mitt i natten...
Imorgon börjar dagen med PT-klient, därefter lite ärenden på stan, förhoppningsvis en fika med Karro, Andréas cykelklass på lunchen och slutligen lite häng och StarTrek hemma hos Achim. Det känns bra att umgås med honom som vänner, han är och kommer alltid vara min allra närmsta vän och det är skönt att veta att han verkar känna likadant!
Nu ska jag ta mina rinnande ögon och pipande luftrör och krypa ned under täcket. Godnatt!
En tråkig sak är att jag måste flytta igen. Jag har blivit allergisk mot den lilla, söta katten som bor här i lägenheten. Jag tänkte först att det inte var så farligt, men nu knarkar jag Ventoline dagarna igenom och ögonen rinner och kliar så att jag nästan inte står ut. Surt! Jag trivs ju i mitt lilla rum :( Men det är ju inte riktigt hållbart att gå runt med ständig astma och kliande ögon, och den enorma tröttheten som följer med allergin är inte heller okej... Så det blir till att ta mitt pick och pack och flytta vidare. Jag längtar SÅ mycket tills jag får ett eget förstahandskontrakt med eget kök, egen toalett och mina egna möbler. Det lär dock dröja, det är inte riktigt prio ett just nu. Nu känns det mest som att jag vill ha någonstans att sova utan att behöva vakna av att jag inte får luft mitt i natten...
Imorgon börjar dagen med PT-klient, därefter lite ärenden på stan, förhoppningsvis en fika med Karro, Andréas cykelklass på lunchen och slutligen lite häng och StarTrek hemma hos Achim. Det känns bra att umgås med honom som vänner, han är och kommer alltid vara min allra närmsta vän och det är skönt att veta att han verkar känna likadant!
Nu ska jag ta mina rinnande ögon och pipande luftrör och krypa ned under täcket. Godnatt!
måndag 6 juni 2011
fredag 3 juni 2011
Första natten...
Nu är jag inflyttad i mitt nya rum. Jag har inte kommit i ordning över huvudtaget, men det blir morgondagens uppgift. Flytten var rent utsagt skitjobbig, precis som jag misstänkte att den skulle bli. Mycket tårar och kramar och jag har nog inte riktigt fattat än att det verkligen är över. Det känns fortfarande som helt rätt beslut, men allt är nytt och konstigt och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allt det här nya. Jag antar att det kommer kännas bättre om ett par dagar, när jag packat upp ordentligt, vant mig vid att sova ensam och att bara ha mig själv att tänka på... hoppas jag i alla fall.
Kvällen var hur som helst fin. Jag och Karro hängde lite på HBTQ-festivalen och lyssnade på Andréas och Emils kör i Regnbågsparken. Därefter blev det lite käk och mer häng. Skönt! Imorgon är det Cykel45 som gäller på lunchen, PT-klient på eftermiddagen och sedan klassfest på kvällen. Det kommer kännas otroligt konstigt att inte träffa honom, mitt ex och bästa vän, på hela dagen...men det är så det är. Det är nytt, konstigt och bara att vänja sig. Jag vet i alla fall att jag har en vän för livet i honom, det är otroligt skönt att veta!
Kvällen var hur som helst fin. Jag och Karro hängde lite på HBTQ-festivalen och lyssnade på Andréas och Emils kör i Regnbågsparken. Därefter blev det lite käk och mer häng. Skönt! Imorgon är det Cykel45 som gäller på lunchen, PT-klient på eftermiddagen och sedan klassfest på kvällen. Det kommer kännas otroligt konstigt att inte träffa honom, mitt ex och bästa vän, på hela dagen...men det är så det är. Det är nytt, konstigt och bara att vänja sig. Jag vet i alla fall att jag har en vän för livet i honom, det är otroligt skönt att veta!
torsdag 2 juni 2011
onsdag 1 juni 2011
Svar på tal, typ...
De senaste månaderna har det dykt upp en del kommentarer här på bloggen från en person som väljer att vara anonym, kommentarer som kanske inte är helt snälla (men kanske ärliga, ur personen i frågas synvinkel?) och som jag inte riktigt förstår. Först tänkte jag att jag skulle strunta i dem, bara låta det passera. Jag skriver en offentlig blogg som vem som helst kan läsa, jag har valt att vem som helst ska kunna kommentera utan mitt godkännande och jag blir glad för all respons jag får - positiv som negativ. Men, jag blir ändå nyfiken på den här personen. Är det någon jag känner? Vad baserar du dina åsikter på? Om du känner mig, varför talar du inte med mig face to face istället och om du inte känner mig, vad är då din mening med kommentarerna?
Jag väljer att publicera ett fåtal av dessa kommentarer här på bloggen för att kunna besvara dem, och hoppas innerligt att jag får veta vem skribenten är!
EN omteta jämfört med EN dödad patient... pga en slutkörd tjej som tänker bara på träning och vill ha glädje av träning, endast träning och inget annat
Jag dör inte om jag skulle få en omtenta, men jag gillar att lyckas. Jag är en tävlingsmänniska och tycker om att sätta höga mål för mig själv. Det får mig att prestera och bli motiverad, och det mår jag bra av. Det där med en dödad patient tycker jag bara är hemskt. Vad vet du om hur mycket jag kan eller kommer att kunna när jag går ut skolan? Hade jag inte litat på mig själv och min förmåga att lagra på mig kunskap och färdigheter hade jag aldrig valt ett så ansvarsfullt yrke som sjuksköterska, säger inte det sig självt lite?
Nej! Nu är ditt ord bara träna, typiskt!
"betalar räkningar och inser att det enda nöjet i juni månad blir att träna..."
Inget nöjet av: spela gitarr och piano, sjunga, skriva låtar och noveller, läsa böcker och göra allt sådant där...som kostar ingenting i pengar men inte är träning
Jag vet att det är svårt att läsa ironi mellan raderna, men givetvis menade jag inte ordagrant att det enda jag ska göra i sommar är att träna. Jag kommer träna mycket, för att jag vill och för att det är mitt jobb, men tro mig... man kommer hitta mig både bakom pianot och slappandes på en gräsmatta också i sommar.
Läs bloggen: Du beskriver dig själv. "hon är ung, verkar ambitiös och är säkert stressad och osäker på sig själv" Så är du.
Jaha, är det så jag är? Jag skulle hemskt gärna vilja veta vad du baserar detta på, eftersom våra åsikter om min personlighet går väldigt vitt isär. Jag har levt med mig själv varje dag i över 27 år. och tror mig känna mig själv väldigt väl... Hur ofta träffar du mig?
"jag ska inte bli för personlig och ingående.. Det jag vill säga är att det har varit lite mycket"... Inte ingående med dig själv eller med bloggen? Du tränar bort och gömma känslor för träning är lättare än känslor.
Jag har inget emot varken känslor eller träning faktiskt. Jag är en människa, precis som du. Då ingår liksom känslor vare sig man vill eller inte. Jag gillar känslor, det är de som skiljer oss från djuren och jag delar gärna med mig av mina till vänner och de som står mig nära. Jag gråter, skrattar, skriker eller vad som nu verkar rätt för stunden. Jag gör det helst inte offentligt på internet bara, eftersom syftet med den här bloggen inte är att vädra mitt känsloliv, det är att blogga om min träning, mitt jobb på SATS och min utbildning.
Prioritet: Blogg visar att du vill inte sjuksköterska. Blogg visar att du vill inte musik. Blogg visar: Det är viktig och enklare för dig att samla träningstimmar.
Jag vet inte om jag skulle säga att jag "samlar träningstimmar" faktiskt. Du har rätt i att det är viktigt för mig att träna mycket, jag har gjort det hela mitt liv och dessutom får jag fruktansvärt ont i min rygg om jag inte tränar och det är ju, som du kanske förstår, mindre roligt. Musiken kommer alltid vara viktig för mig, likaså mitt framtida yrke som SSK men jag är även säker på att träningen alltid kommer vara en stor del av mitt liv. Vore det så farligt att istället glädjas åt att en person (jag, i det här fallet) har turen att få ägna sitt liv åt precis det hon vill?
Det finns inget tvångsmässigt i mitt tränande, ingen ångest, vikthets eller utseendefixering. Jag har skrivit det förut men jag skriver det gärna igen! Jag tränar för att jag kan, för att jag är stolt och tacksam över att ha en kropp som fungerar och som låter mig pressa den till max, pass efter pass. Det är döhäftigt och jag ÄLSKAR känslan! Är det så farligt?
Jag väljer att publicera ett fåtal av dessa kommentarer här på bloggen för att kunna besvara dem, och hoppas innerligt att jag får veta vem skribenten är!
EN omteta jämfört med EN dödad patient... pga en slutkörd tjej som tänker bara på träning och vill ha glädje av träning, endast träning och inget annat
Jag dör inte om jag skulle få en omtenta, men jag gillar att lyckas. Jag är en tävlingsmänniska och tycker om att sätta höga mål för mig själv. Det får mig att prestera och bli motiverad, och det mår jag bra av. Det där med en dödad patient tycker jag bara är hemskt. Vad vet du om hur mycket jag kan eller kommer att kunna när jag går ut skolan? Hade jag inte litat på mig själv och min förmåga att lagra på mig kunskap och färdigheter hade jag aldrig valt ett så ansvarsfullt yrke som sjuksköterska, säger inte det sig självt lite?
Nej! Nu är ditt ord bara träna, typiskt!
"betalar räkningar och inser att det enda nöjet i juni månad blir att träna..."
Inget nöjet av: spela gitarr och piano, sjunga, skriva låtar och noveller, läsa böcker och göra allt sådant där...som kostar ingenting i pengar men inte är träning
Jag vet att det är svårt att läsa ironi mellan raderna, men givetvis menade jag inte ordagrant att det enda jag ska göra i sommar är att träna. Jag kommer träna mycket, för att jag vill och för att det är mitt jobb, men tro mig... man kommer hitta mig både bakom pianot och slappandes på en gräsmatta också i sommar.
Läs bloggen: Du beskriver dig själv. "hon är ung, verkar ambitiös och är säkert stressad och osäker på sig själv" Så är du.
Jaha, är det så jag är? Jag skulle hemskt gärna vilja veta vad du baserar detta på, eftersom våra åsikter om min personlighet går väldigt vitt isär. Jag har levt med mig själv varje dag i över 27 år. och tror mig känna mig själv väldigt väl... Hur ofta träffar du mig?
"jag ska inte bli för personlig och ingående.. Det jag vill säga är att det har varit lite mycket"... Inte ingående med dig själv eller med bloggen? Du tränar bort och gömma känslor för träning är lättare än känslor.
Jag har inget emot varken känslor eller träning faktiskt. Jag är en människa, precis som du. Då ingår liksom känslor vare sig man vill eller inte. Jag gillar känslor, det är de som skiljer oss från djuren och jag delar gärna med mig av mina till vänner och de som står mig nära. Jag gråter, skrattar, skriker eller vad som nu verkar rätt för stunden. Jag gör det helst inte offentligt på internet bara, eftersom syftet med den här bloggen inte är att vädra mitt känsloliv, det är att blogga om min träning, mitt jobb på SATS och min utbildning.
Prioritet: Blogg visar att du vill inte sjuksköterska. Blogg visar att du vill inte musik. Blogg visar: Det är viktig och enklare för dig att samla träningstimmar.
Jag vet inte om jag skulle säga att jag "samlar träningstimmar" faktiskt. Du har rätt i att det är viktigt för mig att träna mycket, jag har gjort det hela mitt liv och dessutom får jag fruktansvärt ont i min rygg om jag inte tränar och det är ju, som du kanske förstår, mindre roligt. Musiken kommer alltid vara viktig för mig, likaså mitt framtida yrke som SSK men jag är även säker på att träningen alltid kommer vara en stor del av mitt liv. Vore det så farligt att istället glädjas åt att en person (jag, i det här fallet) har turen att få ägna sitt liv åt precis det hon vill?
Det finns inget tvångsmässigt i mitt tränande, ingen ångest, vikthets eller utseendefixering. Jag har skrivit det förut men jag skriver det gärna igen! Jag tränar för att jag kan, för att jag är stolt och tacksam över att ha en kropp som fungerar och som låter mig pressa den till max, pass efter pass. Det är döhäftigt och jag ÄLSKAR känslan! Är det så farligt?
Första året avklarat!!!
Det är helt sjukt! Jag har gått ETT ÅR på Sjuksköterskeprogrammet! Vilken jäkla grej! Jag kommer ihåg hur glad jag blev när jag fick samtalet från GU om att jag fått en reservplats, jag stod på HM och shoppade kläder och vrålade "JAAAAAA!" över hela butiken :P Nu har jag bara två år kvar, och första året har, om jag får säga det själv, gått galant. Under förutsättning att jag klarat dessa två sista tentor så har jag blivit godkänd på allt utan en enda omtenta, och det känns helt fantastiskt! För någon som endast har erfarenhet av Waldorfpedagogik och Folkhögskolelunk måste jag säga att det faktiskt är ganska bra jobbat ;) Och nu, nu är det SOMMARLOV!!!
Sista tentan skrevs ju idag. Vi skulle redogöra för riskfaktorer och förebyggande åtgärder, symptom och tecken, patofysiologi, prover och undersökningar, medicinsk/kirurgisk behandling och aktuella preparat och dess biverkningar för tre olika diagnoser. Vi skrev tentan i par och blev tilldelade både partner och diagnoser. Jag och Ellinor fick Diabetes Typ 1, Appendicit och Rematoid Artrit. Den första måste jag säga att jag verkligen har stenkoll på, den andra kändes också riktigt bra men den tredje var det sisådär med. Vi räknade i alla fall ut att vi bör ha blivit godkända så nu är det bara att hålla tummarna i tre veckor tills resultatet dyker upp.
När skolan börjar är jag en termin trea, och har snart gått halva utbildningen... Läskigt, men riktigt häftigt!
Sista tentan skrevs ju idag. Vi skulle redogöra för riskfaktorer och förebyggande åtgärder, symptom och tecken, patofysiologi, prover och undersökningar, medicinsk/kirurgisk behandling och aktuella preparat och dess biverkningar för tre olika diagnoser. Vi skrev tentan i par och blev tilldelade både partner och diagnoser. Jag och Ellinor fick Diabetes Typ 1, Appendicit och Rematoid Artrit. Den första måste jag säga att jag verkligen har stenkoll på, den andra kändes också riktigt bra men den tredje var det sisådär med. Vi räknade i alla fall ut att vi bör ha blivit godkända så nu är det bara att hålla tummarna i tre veckor tills resultatet dyker upp.
När skolan börjar är jag en termin trea, och har snart gått halva utbildningen... Läskigt, men riktigt häftigt!
Slutspurt och fantastiska klasser!
Idag har varit en bra dag, även om jag liksom pendlat lite mellan extrem ledsenhet (sorg är ett så starkt ord, jag kör på ledsenhet istället!) och rädsla/ensamhet/otrygghet och en känsla av hopp, lycka och spänning. Stina och jag har tentapluggat och på kvällen körde jag två heeeelt grymma klasser! Min älskade Valhalla-Cykel som jag längtar till varje vecka, och därefter en grym teamklass med världens bästa Lina. Så sjukt roligt! Det är fantastiskt att gå gå från jobbet med ett fett leende på läpparna - varje gång!
Jag hämtade nycklarna, skrev kontrakt och betalade hyra för nya rummet idag också. Känns skitkonstigt men också skönt. Packningen blir jobbig, tror det kan bli lite sentimentalt... Och att köra iväg alla saker, det blir också tungt. Men sedan tror jag det kommer kännas bättre. Jag känner mig lugn i den där lägenheten och i mitt nya rum, på något sätt. Det kommer bli bra det här!
Imorgon väntar PT-kund på morgonen, panikpackning på förmiddagen, tenta på eftermiddagen och sedan PT-kund igen. Därefter tar jag det nödvändigaste från lägenheten och sover första natten på nya stället. Skrämmande, men skönt. Tror jag.
Nu måste jag sova. Sista natten i den här lägenheten... Det är sorgligt, men även lite fint eftersom vi är bästa vänner fortfarande. Eller ja, mycket fint till och med. Det kommer bli bra det här, det blir det!
Jag hämtade nycklarna, skrev kontrakt och betalade hyra för nya rummet idag också. Känns skitkonstigt men också skönt. Packningen blir jobbig, tror det kan bli lite sentimentalt... Och att köra iväg alla saker, det blir också tungt. Men sedan tror jag det kommer kännas bättre. Jag känner mig lugn i den där lägenheten och i mitt nya rum, på något sätt. Det kommer bli bra det här!
Imorgon väntar PT-kund på morgonen, panikpackning på förmiddagen, tenta på eftermiddagen och sedan PT-kund igen. Därefter tar jag det nödvändigaste från lägenheten och sover första natten på nya stället. Skrämmande, men skönt. Tror jag.
Nu måste jag sova. Sista natten i den här lägenheten... Det är sorgligt, men även lite fint eftersom vi är bästa vänner fortfarande. Eller ja, mycket fint till och med. Det kommer bli bra det här, det blir det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)