söndag 12 juni 2011
En helt fantastisk dag!
fredag 10 juni 2011
Just nu:
På väg!
Det är jag nu, på väg alltså. Om en dryg halvtimme kommer min räddare i nöden (a.k.a. Andréas) hit med sin bil och det ska flyttas grejer till mitt nynya krypin. Härligt! Jag hade tänkt bära över alla saker själv (det är ju bara drygt 500 m emellan) men jag insåg att med den grad av träningsvärk som BP78 och BC48 gett mig så är det ingen bra idé. Jag hade nog inte kommit så långt... Men nu får jag hjälp och det känns alldeles fantastiskt skönt! TACK Andréas!
Igår hamnade jag hemma hos Lina efter vår BodyCombat-team, hon bakade scones och vi tittade på Disneyfilm, sjukt bra kväll! Det är underskattat, både sconesen och Disney. Ikväll blir det PT-klient och BodyPump, första gången med 78:an själv, så håll tummarna för mig! Mest för mina ben dock, ajajaj för utfallen :P Om det inte kommer något inlägg ikväll beror det på att jag har tummen mitt i handen och inte förstår hur jag ska koppla in och upp mitt nya mobila bredband och tillhörande router... Känns som det kan gå hur som helst. Jag kan mycket, men teknik är inte en av sakerna på listan!
Igår hamnade jag hemma hos Lina efter vår BodyCombat-team, hon bakade scones och vi tittade på Disneyfilm, sjukt bra kväll! Det är underskattat, både sconesen och Disney. Ikväll blir det PT-klient och BodyPump, första gången med 78:an själv, så håll tummarna för mig! Mest för mina ben dock, ajajaj för utfallen :P Om det inte kommer något inlägg ikväll beror det på att jag har tummen mitt i handen och inte förstår hur jag ska koppla in och upp mitt nya mobila bredband och tillhörande router... Känns som det kan gå hur som helst. Jag kan mycket, men teknik är inte en av sakerna på listan!
torsdag 9 juni 2011
Om att leva som jag vill!
 | |
| Bild från google.se |
Jag har extremt många klasser i sommar, och jag känner på en gång när jag äter dåligt. Energin försvinner, jag blir seg under träningen och jag går upp i fettvikt och så vill jag inte ha det! Därför blir det skärpning på kostfronten fr.o.m. imorgon. Jag räknar inte kalorier, och kommer säkerligen aldrig att göra det heller, men däremot blir det medvetna val fr.o.m. nu! Mycket protein, mycket sunda fettsyror, mindre andel kolhydrater, mycket frukt och grönt (förhoppningsvis utan EHEC, that is...), mycket sömn och återhämtning och en del träning enbart för min egen skull, i mån av tid. Det kommer bli skönt! Det känns som att hela min kropp är full av skit nu, och jag gillar inte känslan. Jag vill ge min kropp ren mat, bra mat som hjälper mig att återhämta efter träningen och som ger mig byggstenar för att bygga en stark och frisk kropp. Underbart! Imorgon blir det storhandling :)
En dag, av alla...
Idag har varit en tokhärlig dag! Den började med en av mina fantastiskt duktiga PT-klienter som överträffade sig själv med konditionsträningen under dagens pass, och fortsatte sedan med hämtning av nyckel till mitt nya boende. Därefter blev det ett cykelpass för världens bästa Andréas tillsammans med Linnéa. Om det var varmt i salen? Något fruktansvärt!!! Jag kunde vrida ur både linne och byxor efteråt, så mycket svettades jag! Under första halvan av passet kändes det som att kroppen egentligen inte alls ville träna idag, det var svårt att komma upp i puls och ännu svårare att komma ned under återhämtningsperioderna och jag lyssnade på kroppen och tog det lugnt. Halvvägs in släppte den tunga känslan, och även om det var jobbigare än vanligt så tickade pulsen på och jag kunde ge järnet. Härligt! Efter träningen blev det sushilunch tillsammans med Linnéa, även Karro anslöt och vi hängde hela eftermiddagen i solen. Fint! Kvällen bjöd på StarTrek-tittande hemma hos Achim, också fint som snus!
Imorgon är planen att bära bort en hel del prylar till mitt nya boende, jag har lovat att vara ute med allt och ha städat senast fredag. Jag känner mig så otroligt dum som flyttar in och sedan flyttar ut igen nästan direkt, men jag har inte så mycket val. Den här allergin är inte okej! Det funkar inte att vakna med astma varje natt.
Jag börjar i alla fall vänja mig vid att vara bara jag. Det känns fortfarande ensamt och läskigt, särskilt på kvällarna, men det går bättre och bättre. Det kommer bli bra!
Imorgon är planen att bära bort en hel del prylar till mitt nya boende, jag har lovat att vara ute med allt och ha städat senast fredag. Jag känner mig så otroligt dum som flyttar in och sedan flyttar ut igen nästan direkt, men jag har inte så mycket val. Den här allergin är inte okej! Det funkar inte att vakna med astma varje natt.
Jag börjar i alla fall vänja mig vid att vara bara jag. Det känns fortfarande ensamt och läskigt, särskilt på kvällarna, men det går bättre och bättre. Det kommer bli bra!
tisdag 7 juni 2011
Release!!!
Idag var det releaseparty på Landala! Lina och jag teamade BodyCombat 48 och BodyPump 78, och vilka fantastiskt roliga releaser det är! Det kändes som att tiden bara flög förbi, Combaten var över innan jag ens hade hunnit blinka - då är det rolig träning! Förutom att det är roligt är det riktigt fysiskt utmanande också, och jag är helt säker på att vi kommer bli bra mycket starkare under det här sommarkvartalet! Jag längtar redan till nästa Combat, som blir på torsdag.
En tråkig sak är att jag måste flytta igen. Jag har blivit allergisk mot den lilla, söta katten som bor här i lägenheten. Jag tänkte först att det inte var så farligt, men nu knarkar jag Ventoline dagarna igenom och ögonen rinner och kliar så att jag nästan inte står ut. Surt! Jag trivs ju i mitt lilla rum :( Men det är ju inte riktigt hållbart att gå runt med ständig astma och kliande ögon, och den enorma tröttheten som följer med allergin är inte heller okej... Så det blir till att ta mitt pick och pack och flytta vidare. Jag längtar SÅ mycket tills jag får ett eget förstahandskontrakt med eget kök, egen toalett och mina egna möbler. Det lär dock dröja, det är inte riktigt prio ett just nu. Nu känns det mest som att jag vill ha någonstans att sova utan att behöva vakna av att jag inte får luft mitt i natten...
Imorgon börjar dagen med PT-klient, därefter lite ärenden på stan, förhoppningsvis en fika med Karro, Andréas cykelklass på lunchen och slutligen lite häng och StarTrek hemma hos Achim. Det känns bra att umgås med honom som vänner, han är och kommer alltid vara min allra närmsta vän och det är skönt att veta att han verkar känna likadant!
Nu ska jag ta mina rinnande ögon och pipande luftrör och krypa ned under täcket. Godnatt!
En tråkig sak är att jag måste flytta igen. Jag har blivit allergisk mot den lilla, söta katten som bor här i lägenheten. Jag tänkte först att det inte var så farligt, men nu knarkar jag Ventoline dagarna igenom och ögonen rinner och kliar så att jag nästan inte står ut. Surt! Jag trivs ju i mitt lilla rum :( Men det är ju inte riktigt hållbart att gå runt med ständig astma och kliande ögon, och den enorma tröttheten som följer med allergin är inte heller okej... Så det blir till att ta mitt pick och pack och flytta vidare. Jag längtar SÅ mycket tills jag får ett eget förstahandskontrakt med eget kök, egen toalett och mina egna möbler. Det lär dock dröja, det är inte riktigt prio ett just nu. Nu känns det mest som att jag vill ha någonstans att sova utan att behöva vakna av att jag inte får luft mitt i natten...
Imorgon börjar dagen med PT-klient, därefter lite ärenden på stan, förhoppningsvis en fika med Karro, Andréas cykelklass på lunchen och slutligen lite häng och StarTrek hemma hos Achim. Det känns bra att umgås med honom som vänner, han är och kommer alltid vara min allra närmsta vän och det är skönt att veta att han verkar känna likadant!
Nu ska jag ta mina rinnande ögon och pipande luftrör och krypa ned under täcket. Godnatt!
måndag 6 juni 2011
fredag 3 juni 2011
Första natten...
Nu är jag inflyttad i mitt nya rum. Jag har inte kommit i ordning över huvudtaget, men det blir morgondagens uppgift. Flytten var rent utsagt skitjobbig, precis som jag misstänkte att den skulle bli. Mycket tårar och kramar och jag har nog inte riktigt fattat än att det verkligen är över. Det känns fortfarande som helt rätt beslut, men allt är nytt och konstigt och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allt det här nya. Jag antar att det kommer kännas bättre om ett par dagar, när jag packat upp ordentligt, vant mig vid att sova ensam och att bara ha mig själv att tänka på... hoppas jag i alla fall.
Kvällen var hur som helst fin. Jag och Karro hängde lite på HBTQ-festivalen och lyssnade på Andréas och Emils kör i Regnbågsparken. Därefter blev det lite käk och mer häng. Skönt! Imorgon är det Cykel45 som gäller på lunchen, PT-klient på eftermiddagen och sedan klassfest på kvällen. Det kommer kännas otroligt konstigt att inte träffa honom, mitt ex och bästa vän, på hela dagen...men det är så det är. Det är nytt, konstigt och bara att vänja sig. Jag vet i alla fall att jag har en vän för livet i honom, det är otroligt skönt att veta!
Kvällen var hur som helst fin. Jag och Karro hängde lite på HBTQ-festivalen och lyssnade på Andréas och Emils kör i Regnbågsparken. Därefter blev det lite käk och mer häng. Skönt! Imorgon är det Cykel45 som gäller på lunchen, PT-klient på eftermiddagen och sedan klassfest på kvällen. Det kommer kännas otroligt konstigt att inte träffa honom, mitt ex och bästa vän, på hela dagen...men det är så det är. Det är nytt, konstigt och bara att vänja sig. Jag vet i alla fall att jag har en vän för livet i honom, det är otroligt skönt att veta!
torsdag 2 juni 2011
onsdag 1 juni 2011
Svar på tal, typ...
De senaste månaderna har det dykt upp en del kommentarer här på bloggen från en person som väljer att vara anonym, kommentarer som kanske inte är helt snälla (men kanske ärliga, ur personen i frågas synvinkel?) och som jag inte riktigt förstår. Först tänkte jag att jag skulle strunta i dem, bara låta det passera. Jag skriver en offentlig blogg som vem som helst kan läsa, jag har valt att vem som helst ska kunna kommentera utan mitt godkännande och jag blir glad för all respons jag får - positiv som negativ. Men, jag blir ändå nyfiken på den här personen. Är det någon jag känner? Vad baserar du dina åsikter på? Om du känner mig, varför talar du inte med mig face to face istället och om du inte känner mig, vad är då din mening med kommentarerna?
Jag väljer att publicera ett fåtal av dessa kommentarer här på bloggen för att kunna besvara dem, och hoppas innerligt att jag får veta vem skribenten är!
EN omteta jämfört med EN dödad patient... pga en slutkörd tjej som tänker bara på träning och vill ha glädje av träning, endast träning och inget annat
Jag dör inte om jag skulle få en omtenta, men jag gillar att lyckas. Jag är en tävlingsmänniska och tycker om att sätta höga mål för mig själv. Det får mig att prestera och bli motiverad, och det mår jag bra av. Det där med en dödad patient tycker jag bara är hemskt. Vad vet du om hur mycket jag kan eller kommer att kunna när jag går ut skolan? Hade jag inte litat på mig själv och min förmåga att lagra på mig kunskap och färdigheter hade jag aldrig valt ett så ansvarsfullt yrke som sjuksköterska, säger inte det sig självt lite?
Nej! Nu är ditt ord bara träna, typiskt!
"betalar räkningar och inser att det enda nöjet i juni månad blir att träna..."
Inget nöjet av: spela gitarr och piano, sjunga, skriva låtar och noveller, läsa böcker och göra allt sådant där...som kostar ingenting i pengar men inte är träning
Jag vet att det är svårt att läsa ironi mellan raderna, men givetvis menade jag inte ordagrant att det enda jag ska göra i sommar är att träna. Jag kommer träna mycket, för att jag vill och för att det är mitt jobb, men tro mig... man kommer hitta mig både bakom pianot och slappandes på en gräsmatta också i sommar.
Läs bloggen: Du beskriver dig själv. "hon är ung, verkar ambitiös och är säkert stressad och osäker på sig själv" Så är du.
Jaha, är det så jag är? Jag skulle hemskt gärna vilja veta vad du baserar detta på, eftersom våra åsikter om min personlighet går väldigt vitt isär. Jag har levt med mig själv varje dag i över 27 år. och tror mig känna mig själv väldigt väl... Hur ofta träffar du mig?
"jag ska inte bli för personlig och ingående.. Det jag vill säga är att det har varit lite mycket"... Inte ingående med dig själv eller med bloggen? Du tränar bort och gömma känslor för träning är lättare än känslor.
Jag har inget emot varken känslor eller träning faktiskt. Jag är en människa, precis som du. Då ingår liksom känslor vare sig man vill eller inte. Jag gillar känslor, det är de som skiljer oss från djuren och jag delar gärna med mig av mina till vänner och de som står mig nära. Jag gråter, skrattar, skriker eller vad som nu verkar rätt för stunden. Jag gör det helst inte offentligt på internet bara, eftersom syftet med den här bloggen inte är att vädra mitt känsloliv, det är att blogga om min träning, mitt jobb på SATS och min utbildning.
Prioritet: Blogg visar att du vill inte sjuksköterska. Blogg visar att du vill inte musik. Blogg visar: Det är viktig och enklare för dig att samla träningstimmar.
Jag vet inte om jag skulle säga att jag "samlar träningstimmar" faktiskt. Du har rätt i att det är viktigt för mig att träna mycket, jag har gjort det hela mitt liv och dessutom får jag fruktansvärt ont i min rygg om jag inte tränar och det är ju, som du kanske förstår, mindre roligt. Musiken kommer alltid vara viktig för mig, likaså mitt framtida yrke som SSK men jag är även säker på att träningen alltid kommer vara en stor del av mitt liv. Vore det så farligt att istället glädjas åt att en person (jag, i det här fallet) har turen att få ägna sitt liv åt precis det hon vill?
Det finns inget tvångsmässigt i mitt tränande, ingen ångest, vikthets eller utseendefixering. Jag har skrivit det förut men jag skriver det gärna igen! Jag tränar för att jag kan, för att jag är stolt och tacksam över att ha en kropp som fungerar och som låter mig pressa den till max, pass efter pass. Det är döhäftigt och jag ÄLSKAR känslan! Är det så farligt?
Jag väljer att publicera ett fåtal av dessa kommentarer här på bloggen för att kunna besvara dem, och hoppas innerligt att jag får veta vem skribenten är!
EN omteta jämfört med EN dödad patient... pga en slutkörd tjej som tänker bara på träning och vill ha glädje av träning, endast träning och inget annat
Jag dör inte om jag skulle få en omtenta, men jag gillar att lyckas. Jag är en tävlingsmänniska och tycker om att sätta höga mål för mig själv. Det får mig att prestera och bli motiverad, och det mår jag bra av. Det där med en dödad patient tycker jag bara är hemskt. Vad vet du om hur mycket jag kan eller kommer att kunna när jag går ut skolan? Hade jag inte litat på mig själv och min förmåga att lagra på mig kunskap och färdigheter hade jag aldrig valt ett så ansvarsfullt yrke som sjuksköterska, säger inte det sig självt lite?
Nej! Nu är ditt ord bara träna, typiskt!
"betalar räkningar och inser att det enda nöjet i juni månad blir att träna..."
Inget nöjet av: spela gitarr och piano, sjunga, skriva låtar och noveller, läsa böcker och göra allt sådant där...som kostar ingenting i pengar men inte är träning
Jag vet att det är svårt att läsa ironi mellan raderna, men givetvis menade jag inte ordagrant att det enda jag ska göra i sommar är att träna. Jag kommer träna mycket, för att jag vill och för att det är mitt jobb, men tro mig... man kommer hitta mig både bakom pianot och slappandes på en gräsmatta också i sommar.
Läs bloggen: Du beskriver dig själv. "hon är ung, verkar ambitiös och är säkert stressad och osäker på sig själv" Så är du.
Jaha, är det så jag är? Jag skulle hemskt gärna vilja veta vad du baserar detta på, eftersom våra åsikter om min personlighet går väldigt vitt isär. Jag har levt med mig själv varje dag i över 27 år. och tror mig känna mig själv väldigt väl... Hur ofta träffar du mig?
"jag ska inte bli för personlig och ingående.. Det jag vill säga är att det har varit lite mycket"... Inte ingående med dig själv eller med bloggen? Du tränar bort och gömma känslor för träning är lättare än känslor.
Jag har inget emot varken känslor eller träning faktiskt. Jag är en människa, precis som du. Då ingår liksom känslor vare sig man vill eller inte. Jag gillar känslor, det är de som skiljer oss från djuren och jag delar gärna med mig av mina till vänner och de som står mig nära. Jag gråter, skrattar, skriker eller vad som nu verkar rätt för stunden. Jag gör det helst inte offentligt på internet bara, eftersom syftet med den här bloggen inte är att vädra mitt känsloliv, det är att blogga om min träning, mitt jobb på SATS och min utbildning.
Prioritet: Blogg visar att du vill inte sjuksköterska. Blogg visar att du vill inte musik. Blogg visar: Det är viktig och enklare för dig att samla träningstimmar.
Jag vet inte om jag skulle säga att jag "samlar träningstimmar" faktiskt. Du har rätt i att det är viktigt för mig att träna mycket, jag har gjort det hela mitt liv och dessutom får jag fruktansvärt ont i min rygg om jag inte tränar och det är ju, som du kanske förstår, mindre roligt. Musiken kommer alltid vara viktig för mig, likaså mitt framtida yrke som SSK men jag är även säker på att träningen alltid kommer vara en stor del av mitt liv. Vore det så farligt att istället glädjas åt att en person (jag, i det här fallet) har turen att få ägna sitt liv åt precis det hon vill?
Det finns inget tvångsmässigt i mitt tränande, ingen ångest, vikthets eller utseendefixering. Jag har skrivit det förut men jag skriver det gärna igen! Jag tränar för att jag kan, för att jag är stolt och tacksam över att ha en kropp som fungerar och som låter mig pressa den till max, pass efter pass. Det är döhäftigt och jag ÄLSKAR känslan! Är det så farligt?
Första året avklarat!!!
Det är helt sjukt! Jag har gått ETT ÅR på Sjuksköterskeprogrammet! Vilken jäkla grej! Jag kommer ihåg hur glad jag blev när jag fick samtalet från GU om att jag fått en reservplats, jag stod på HM och shoppade kläder och vrålade "JAAAAAA!" över hela butiken :P Nu har jag bara två år kvar, och första året har, om jag får säga det själv, gått galant. Under förutsättning att jag klarat dessa två sista tentor så har jag blivit godkänd på allt utan en enda omtenta, och det känns helt fantastiskt! För någon som endast har erfarenhet av Waldorfpedagogik och Folkhögskolelunk måste jag säga att det faktiskt är ganska bra jobbat ;) Och nu, nu är det SOMMARLOV!!!
Sista tentan skrevs ju idag. Vi skulle redogöra för riskfaktorer och förebyggande åtgärder, symptom och tecken, patofysiologi, prover och undersökningar, medicinsk/kirurgisk behandling och aktuella preparat och dess biverkningar för tre olika diagnoser. Vi skrev tentan i par och blev tilldelade både partner och diagnoser. Jag och Ellinor fick Diabetes Typ 1, Appendicit och Rematoid Artrit. Den första måste jag säga att jag verkligen har stenkoll på, den andra kändes också riktigt bra men den tredje var det sisådär med. Vi räknade i alla fall ut att vi bör ha blivit godkända så nu är det bara att hålla tummarna i tre veckor tills resultatet dyker upp.
När skolan börjar är jag en termin trea, och har snart gått halva utbildningen... Läskigt, men riktigt häftigt!
Sista tentan skrevs ju idag. Vi skulle redogöra för riskfaktorer och förebyggande åtgärder, symptom och tecken, patofysiologi, prover och undersökningar, medicinsk/kirurgisk behandling och aktuella preparat och dess biverkningar för tre olika diagnoser. Vi skrev tentan i par och blev tilldelade både partner och diagnoser. Jag och Ellinor fick Diabetes Typ 1, Appendicit och Rematoid Artrit. Den första måste jag säga att jag verkligen har stenkoll på, den andra kändes också riktigt bra men den tredje var det sisådär med. Vi räknade i alla fall ut att vi bör ha blivit godkända så nu är det bara att hålla tummarna i tre veckor tills resultatet dyker upp.
När skolan börjar är jag en termin trea, och har snart gått halva utbildningen... Läskigt, men riktigt häftigt!
Slutspurt och fantastiska klasser!
Idag har varit en bra dag, även om jag liksom pendlat lite mellan extrem ledsenhet (sorg är ett så starkt ord, jag kör på ledsenhet istället!) och rädsla/ensamhet/otrygghet och en känsla av hopp, lycka och spänning. Stina och jag har tentapluggat och på kvällen körde jag två heeeelt grymma klasser! Min älskade Valhalla-Cykel som jag längtar till varje vecka, och därefter en grym teamklass med världens bästa Lina. Så sjukt roligt! Det är fantastiskt att gå gå från jobbet med ett fett leende på läpparna - varje gång!
Jag hämtade nycklarna, skrev kontrakt och betalade hyra för nya rummet idag också. Känns skitkonstigt men också skönt. Packningen blir jobbig, tror det kan bli lite sentimentalt... Och att köra iväg alla saker, det blir också tungt. Men sedan tror jag det kommer kännas bättre. Jag känner mig lugn i den där lägenheten och i mitt nya rum, på något sätt. Det kommer bli bra det här!
Imorgon väntar PT-kund på morgonen, panikpackning på förmiddagen, tenta på eftermiddagen och sedan PT-kund igen. Därefter tar jag det nödvändigaste från lägenheten och sover första natten på nya stället. Skrämmande, men skönt. Tror jag.
Nu måste jag sova. Sista natten i den här lägenheten... Det är sorgligt, men även lite fint eftersom vi är bästa vänner fortfarande. Eller ja, mycket fint till och med. Det kommer bli bra det här, det blir det!
Jag hämtade nycklarna, skrev kontrakt och betalade hyra för nya rummet idag också. Känns skitkonstigt men också skönt. Packningen blir jobbig, tror det kan bli lite sentimentalt... Och att köra iväg alla saker, det blir också tungt. Men sedan tror jag det kommer kännas bättre. Jag känner mig lugn i den där lägenheten och i mitt nya rum, på något sätt. Det kommer bli bra det här!
Imorgon väntar PT-kund på morgonen, panikpackning på förmiddagen, tenta på eftermiddagen och sedan PT-kund igen. Därefter tar jag det nödvändigaste från lägenheten och sover första natten på nya stället. Skrämmande, men skönt. Tror jag.
Nu måste jag sova. Sista natten i den här lägenheten... Det är sorgligt, men även lite fint eftersom vi är bästa vänner fortfarande. Eller ja, mycket fint till och med. Det kommer bli bra det här, det blir det!
tisdag 31 maj 2011
Lite sådär personligt.
Det har varit en konstig helg, och nu står jag plötsligt inför en sjuhelsikes massa förändringar som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera och som på något underligt sätt känns precis lika mycket skit som bra.
För drygt ett år sedan gjorde jag och min pojkvän slut och jag flyttade ut från vår gemensamma lägenhet, efter ett par månader blev vi tillsammans igen och jag flyttade tillbaka och sedan dess har vi varit tillsammans. I förrgår, sista dagen i Köpenhamn, så gjorde vi slut igen. Nu känns det mest ledsamt men fint på något sätt, för vi bråkar inte. Vi är vänner och kan umgås och det känns som att det är precis så det ska vara, en fin vänskap men inget mer. Men ändå, det är tre år av våra liv som på något sätt får ett avslut nu, och en ny typ av relation som ska bildas. Hur som helst, jag ska inte bli för personlig och ingående.. Det jag vill säga är att det har varit lite mycket och det är därför jag inte skrivit på länge. Jag bor fortfarande kvar hos honom, fast i köket. Imorgon får jag nycklar till mitt nya place och på onsdag börjar jag flytta in lite smått (snabbt jobbat, tycker ni inte?!). Jag kommer bo inneboende ett tag, i ett rum i en lägenhet med totalt drömläge i min favoritdel av stan. Snacka om tur! Dessutom verkar lägenhetsinnehavaren vara en helt underbar människa, så jag tror det kommer bli bra. Jag är så otroligt glad och precis lika otroligt ledsen på samma gång. Det är en mycket underlig känsla!
Idag skrevs det för övrigt läkemedelsberäkningstenta, det kan ha gått vägen eller så gick det totalt åt skogen... Jag hoppas på det första. Det kändes bra, men jag vet att jag kan åka dit på ett eventuellt avrundningsfel... Himla dumt om det är så. Imorgon startar dagen med Lina och hotellfrukost och planering av roliga Landala-grejer, sedan blir det panikplugg inför nästa tenta på onsdag, därefter Cykelklass, nyckelhämtning och slutligen BodyPump-team med Lina på Landala. Vi ska träna ut det allra sista av BP 77 är tanken. Sjuuuukt roligt! Nu ska det sovas en stund, godnatt!
För drygt ett år sedan gjorde jag och min pojkvän slut och jag flyttade ut från vår gemensamma lägenhet, efter ett par månader blev vi tillsammans igen och jag flyttade tillbaka och sedan dess har vi varit tillsammans. I förrgår, sista dagen i Köpenhamn, så gjorde vi slut igen. Nu känns det mest ledsamt men fint på något sätt, för vi bråkar inte. Vi är vänner och kan umgås och det känns som att det är precis så det ska vara, en fin vänskap men inget mer. Men ändå, det är tre år av våra liv som på något sätt får ett avslut nu, och en ny typ av relation som ska bildas. Hur som helst, jag ska inte bli för personlig och ingående.. Det jag vill säga är att det har varit lite mycket och det är därför jag inte skrivit på länge. Jag bor fortfarande kvar hos honom, fast i köket. Imorgon får jag nycklar till mitt nya place och på onsdag börjar jag flytta in lite smått (snabbt jobbat, tycker ni inte?!). Jag kommer bo inneboende ett tag, i ett rum i en lägenhet med totalt drömläge i min favoritdel av stan. Snacka om tur! Dessutom verkar lägenhetsinnehavaren vara en helt underbar människa, så jag tror det kommer bli bra. Jag är så otroligt glad och precis lika otroligt ledsen på samma gång. Det är en mycket underlig känsla!
Idag skrevs det för övrigt läkemedelsberäkningstenta, det kan ha gått vägen eller så gick det totalt åt skogen... Jag hoppas på det första. Det kändes bra, men jag vet att jag kan åka dit på ett eventuellt avrundningsfel... Himla dumt om det är så. Imorgon startar dagen med Lina och hotellfrukost och planering av roliga Landala-grejer, sedan blir det panikplugg inför nästa tenta på onsdag, därefter Cykelklass, nyckelhämtning och slutligen BodyPump-team med Lina på Landala. Vi ska träna ut det allra sista av BP 77 är tanken. Sjuuuukt roligt! Nu ska det sovas en stund, godnatt!
fredag 27 maj 2011
Inte den bästa morgonen!
Men från den ljusa sidan... Hur resan än blir, så blir den bättre än starten på den :P
torsdag 26 maj 2011
BodyPump78!
Det var kvartalsutbildning ikväll, "hemma" på SATS för en gångs skull :) Vi höll hus på Kompassen och hade fantastiska Pernilla Blomquist som tränare. Det finns ingen instruktör som inspirerar mig så mycket som hon gör! Det nya passet är HELT FANTASTISKT!!!! Utan tvekan den bästa releasen på länge, länge! Jag gissar lite på att det kommer kännas en del i kroppen imorgon, och under de kommande tre månaderna kommer vi att bli galet starka. Särskilt i ben och bröst skulle jag gissa, utfallslåten är nog den tyngsta jag någonsin varit med om (och jag började köra BodyPump år 2000!) men den är alldeles fantastiskt bra, rolig och skön samtidigt :) Bröstlåten är en gammal favorit som varit med förut, men i ny och tuffare tappning... I'm loving it! Nu längtar jag som en tok till releasen, du kommer väl till Landala och tränar med mig och Lina 3:e juni kl. 18.00?!
Förutom att det var ett grymt inspirerande och skitroligt pass, och en intressant utbildningsdel så blev jag dessutom lite glad när jag såg mig i spegeln. Det har hänt grejer med min kropp! Jag måste erkänna att jag inte har så stor koll på hur jag ser ut när jag tränar, och då menar jag inte tekniskt utan då menar jag hur själva kroppen ser ut. Formen liksom. Jag står ju alltid med ryggen mot deltagarna ;) När vi Sh'bamade i helgen var jag så upptagen med annat så då tänkte jag inte på det, men fasen - det har som sagt hänt grejer! Lite mindre isolering, så att säga. Och mer muskler. I like! Jag kan inte påstå att jag ansträngt mig särskilt hårt, inte alls faktiskt, så det var en fin överraskning. Vi får se vad som händer under sommaren, det kommer bli min tuffaste träningssäsong på länge!
Nu blir det till att sova. 5.45 ringer klockan och 7.27 går tåget till Köpenhamn. Ölmässa i dagarna tu ;) Ja, jag är lite ölnörd även om jag dricker alkohol extremt sällan. Men ska man göra det kan man lika gärna dricka finöl, liksom ;) Nu var det sova ja... Godnatt!
Nyttnyttnytt!
onsdag 25 maj 2011
Lite mindre glada tankar.
Jag har precis betalat mina räkningar och ska snart gå och lägga mig. Idag blir det inget glatt inlägg, inte ens jag är på topp alla dagar även om jag alltid letar efter något positivt i allt som sker. Nu syftar jag inte till räkningsbetalningen (även om det var svårt att se något positivt i hur lite det var kvar på kontot när det var färdigt) utan mer till... ja, en massa andra saker. Just nu går det inte riktigt som jag vill och jag gillar det inte, jag gillar inte det jag ser när jag möter min blick i spegeln. Jag ser en ganska slutkörd tjej, nämligen. I vanliga fall brukar jag inte vilja erkänna det ens för mig själv men den här gången gör jag det - jag är trött och sliten och vill vara ledig! Den här sista veckan i skolan känns lite som ett oöverstigligt berg, och som att det inte spelar någon roll om jag pluggar eller inte för inget fastnar och jag är alldeles för slut i huvudet just nu. De två tentorna lurar precis runt hörnet och det känns som att jag måste välja mellan en av dem, men vilken ska jag välja att spara till nästa termin?! Diagnostentan eller läkemedelsberäkningen? Jag vet att vissa i klassen gjort så, valt att vänta med den ena till senare men... jag kan inte välja! Jag vill inte! Jag vill klara båda! Ändå känns det mest som sirap i skallen.
Något jag däremot inte är trött på är mina klasser! Vilken energi det ger att jobba på SATS!!! Igår frågade en av mina härliga stammisar på tisdagsklassen om jag hade tagit lyckopiller innan jag klev upp på cykeln, men det är ju DE som ÄR mina lyckopiller! Jag hade 23 fantastiska deltagare på Cykeln igår, vilket är fantastiskt roligt! Den klassen har gått lite halvsegt, även om den alltid är lika rolig att köra och det är ett litet men starkt gäng som dyker upp varje vecka, men igår smällde det till och jag trodde jag såg dubbelt. SÅ ROLIGT!!!!
Imorgon har jag vickat bort min Combat för att hinna till BodyPump-kvartalen på Kompassen, men fasen... Jag tror jag ska fråga min fina vikarie Jessica om jag kan få köra de tre första låtarna ändå... Jag kan inte hålla mig borta ;)
Nu ska det sovas. Imorgon är sista pluggdagen och sista chansen att banka in läkemedelsberäkningen i skallen... Tentan är på måndag, och på fredag morgon åker jag till Köpenhamn. Klarar jag inte den här tentan nu så har jag fyra gånger till på mig. EN omtenta gör mig inte till en dålig sjuksköterska i framtiden... Jag försöker intala mig det.
Något jag däremot inte är trött på är mina klasser! Vilken energi det ger att jobba på SATS!!! Igår frågade en av mina härliga stammisar på tisdagsklassen om jag hade tagit lyckopiller innan jag klev upp på cykeln, men det är ju DE som ÄR mina lyckopiller! Jag hade 23 fantastiska deltagare på Cykeln igår, vilket är fantastiskt roligt! Den klassen har gått lite halvsegt, även om den alltid är lika rolig att köra och det är ett litet men starkt gäng som dyker upp varje vecka, men igår smällde det till och jag trodde jag såg dubbelt. SÅ ROLIGT!!!!
Imorgon har jag vickat bort min Combat för att hinna till BodyPump-kvartalen på Kompassen, men fasen... Jag tror jag ska fråga min fina vikarie Jessica om jag kan få köra de tre första låtarna ändå... Jag kan inte hålla mig borta ;)
Nu ska det sovas. Imorgon är sista pluggdagen och sista chansen att banka in läkemedelsberäkningen i skallen... Tentan är på måndag, och på fredag morgon åker jag till Köpenhamn. Klarar jag inte den här tentan nu så har jag fyra gånger till på mig. EN omtenta gör mig inte till en dålig sjuksköterska i framtiden... Jag försöker intala mig det.
måndag 23 maj 2011
Sh'bam!
 |
| Våra fantastiska Sh'bam-tränare! Annika Sjöö, Fredrik Sjöberg och Åsa Eriksson. |
 | ||
| Så här glada, om inte gladare, var vi hela helgen! |
Första dagen var pissjobbig, rent utsagt. Kanske inte fysiskt, men jag kände mig så sjukt dålig och klarade knappt av att se mig själv i spegeln. Jag har inte dansat på flera år, och att se mig själv som någon form av Bambi på hal is utan kroppskontroll och teknik var fruktansvärt! Jag var nära att ge upp och hoppa av, trots att själva programmet är hur roligt som helst, men som tur är så gjorde jag inte det!
Nu känns det otroligt mycket bättre, och efter min Combat idag körde jag igenom de två låtar jag instruerade med Lina och Andréas - sjukt roligt!!! Jag längtar ihjäl mig efter hösten och premiären för deltagarna, det är nervöst och härligt och jag kommer öva, öva och öva fram tills dess!
Sh'bam är utan tvekan en av mina nya favoritträningsformer, I love it! Så mycket glädje, så mycket svett och så mycket frihet! Lite himmelrike i 45-minutersformat, helt enkelt :)
Imorgon har vi presentation av vårt bröstcancerarbete i skolan, och sedan kommer resten av veckan ägnas åt tokplugg. Läkemedelsberäkning och diagnoser blir det, de två tentorna närmar sig med stormsteg och det är definitivt dags att dra upp tempot ett par snäpp. Därför kryper jag ned i sängen nu. Godnatt!
torsdag 19 maj 2011
Åååååh! Underbart!
Jag kom just hem och har ätit kvällsmål, snart blir det sängen för imorgon ringer klockan tiiiiidigt. Jag ska vicka Cy45 på Kungsgatan redan 06.45 :P Den här dagen har varit fantastisk! Det allra mest fantastiska ägde rum på eftermiddagen och kvällen, när jag körde två HEEEEELT underbara klasser!
Först vickade jag för Andréas på Kompassen, nästan full klass och SÅ härliga deltagare! Jag fick så många leenden under klassen att jag höll på att fullkomligt trilla av cykeln, och jag tyckte att timmen fullkomligt flög förbi! Och hårt körde de också, deltagarna. De var grymma! En timme senare var det dags att köra min Combat och JÄKLAR vilket pass det blev! 36 fantastiska deltagare rockade loss totalt och jag tror jag var lite småhög under precis hela passet. Det sjöngs, vrålades och fightades som aldrig förr och personligen tror jag att det var en av de bästa klasser jag någonsin levererat. ALLT stämde! Eller ja, det finns alltid saker man kan göra bättre och ingen är någonsin perfekt, men jag är nöjd och glad och stolt över mina fantastiska fighters som kämpade som tokar! Jag har verkligen världens bästa jobb, det är inget snack om saken :)
Nu kryper jag ned i sängen och laddar för morgondagen. Först Cy45, därefter föreläsning och diagnosplugg och till sist BodyPump och Sh'bam-övande inför helgens stundande utbildning. Sedan ska jag sova gott som fan och ladda inför lördagen :)
Först vickade jag för Andréas på Kompassen, nästan full klass och SÅ härliga deltagare! Jag fick så många leenden under klassen att jag höll på att fullkomligt trilla av cykeln, och jag tyckte att timmen fullkomligt flög förbi! Och hårt körde de också, deltagarna. De var grymma! En timme senare var det dags att köra min Combat och JÄKLAR vilket pass det blev! 36 fantastiska deltagare rockade loss totalt och jag tror jag var lite småhög under precis hela passet. Det sjöngs, vrålades och fightades som aldrig förr och personligen tror jag att det var en av de bästa klasser jag någonsin levererat. ALLT stämde! Eller ja, det finns alltid saker man kan göra bättre och ingen är någonsin perfekt, men jag är nöjd och glad och stolt över mina fantastiska fighters som kämpade som tokar! Jag har verkligen världens bästa jobb, det är inget snack om saken :)
Nu kryper jag ned i sängen och laddar för morgondagen. Först Cy45, därefter föreläsning och diagnosplugg och till sist BodyPump och Sh'bam-övande inför helgens stundande utbildning. Sedan ska jag sova gott som fan och ladda inför lördagen :)
onsdag 18 maj 2011
Sent kvällsmål/middag...
tisdag 17 maj 2011
Det där med tankekraft...
Jag har klarat webtentan!!! Vi hade en webtenta som startade igår och som innefattade sårbehandling, katetrisering och blodprodukter. Visst, det är kanske inte jättesvårt att göra eftersom vi får sitta med litteraturen till hjälp, men det tar tid och tid har jag inte just nu så det känns fantastiskt skönt att ha den gjord nu!
Idag var det föreläsning om hjärtsvikt, arrytmier och perifera kärlsjukdomar, och på förmiddagen satt vi med webtentan och läkemedelsberäkningen. Jag har tokpanik inför våra två kommande tentor och allt annat jag måste göra samtidigt, men snart snart är det sommarlov! Underbart! Jag ska bara hålla ut och klara av allt i ett par veckor till, sedan blir de minsann lugnare :) Min cykel på Valhalla var i alla fall alldeles underbar, det finns inget bättre än att köra skiten ur sig efter en tung dag. I love it!
En tanke slog mig idag under hjärtföreläsningen. Jag undrar hur mycket våra fysiologiska mekanismer egentligen påverkas av vårt undermedvetna, av våra rädslor och farhågor och kanske även förhoppningar? Min pacemaker har nämligen levt loppan typ hela dagen idag, i alla fall under eftermiddagen när vi lyssnade på hjärtsjukdomar i tre timmar. Den gjorde sig påmind stup i kvarten (jag känner när den går in och pacear), det kändes som minst var femte minut och så beroende av den är jag verkligen inte i vanliga fall. Var det för att jag satt och lyssnade på en föreläsning om just hjärtfel, och kanske t.o.m. att föreläsaren nämnde AV-block vilket är den diagnosen jag har?
Förra måndagen glömde jag min astmamedicin på Kungsgatan efter min Combat. Jag brukar aldrig behöva ta den men jag har den alltid med mig för säkerhets skull. Det var flera månader sedan jag använde den. Jag hann inte hämta den i veckan, så fram tills igår har jag kört klasser utan. Jag har fått astma på varenda klass! Idag hade jag med mig den in i salen när jag körde Cykel. Fick jag astma? Nej, såklart inte! Var det då rädslan för att få astma och inte kunna göra något åt det som gjorde att jag fick symptom?
Jag tycker det är sjukt spännande sådant där, för om det verkligen är så på riktigt så tänker jag att det borde fungera åt andra hållet också. Att man kan lindra symptom med tankekraft. Kanske inte bota sjukdomar, men i alla fall minska lidande och förbättra livskvalitet. Undrar om man får forska på sådant som sjuksköterska?
Nåja, nu är det dags för dusch och sängen. Låååång dag även imorgon, som avslutas med panikvick på Kompassen vilket även resulterade i ombokade PT-klienter. Inte bra, men ibland kör det ihop sig och man får göra det bästa av situationen.
Idag var det föreläsning om hjärtsvikt, arrytmier och perifera kärlsjukdomar, och på förmiddagen satt vi med webtentan och läkemedelsberäkningen. Jag har tokpanik inför våra två kommande tentor och allt annat jag måste göra samtidigt, men snart snart är det sommarlov! Underbart! Jag ska bara hålla ut och klara av allt i ett par veckor till, sedan blir de minsann lugnare :) Min cykel på Valhalla var i alla fall alldeles underbar, det finns inget bättre än att köra skiten ur sig efter en tung dag. I love it!
En tanke slog mig idag under hjärtföreläsningen. Jag undrar hur mycket våra fysiologiska mekanismer egentligen påverkas av vårt undermedvetna, av våra rädslor och farhågor och kanske även förhoppningar? Min pacemaker har nämligen levt loppan typ hela dagen idag, i alla fall under eftermiddagen när vi lyssnade på hjärtsjukdomar i tre timmar. Den gjorde sig påmind stup i kvarten (jag känner när den går in och pacear), det kändes som minst var femte minut och så beroende av den är jag verkligen inte i vanliga fall. Var det för att jag satt och lyssnade på en föreläsning om just hjärtfel, och kanske t.o.m. att föreläsaren nämnde AV-block vilket är den diagnosen jag har?
Förra måndagen glömde jag min astmamedicin på Kungsgatan efter min Combat. Jag brukar aldrig behöva ta den men jag har den alltid med mig för säkerhets skull. Det var flera månader sedan jag använde den. Jag hann inte hämta den i veckan, så fram tills igår har jag kört klasser utan. Jag har fått astma på varenda klass! Idag hade jag med mig den in i salen när jag körde Cykel. Fick jag astma? Nej, såklart inte! Var det då rädslan för att få astma och inte kunna göra något åt det som gjorde att jag fick symptom?
Jag tycker det är sjukt spännande sådant där, för om det verkligen är så på riktigt så tänker jag att det borde fungera åt andra hållet också. Att man kan lindra symptom med tankekraft. Kanske inte bota sjukdomar, men i alla fall minska lidande och förbättra livskvalitet. Undrar om man får forska på sådant som sjuksköterska?
Nåja, nu är det dags för dusch och sängen. Låååång dag även imorgon, som avslutas med panikvick på Kompassen vilket även resulterade i ombokade PT-klienter. Inte bra, men ibland kör det ihop sig och man får göra det bästa av situationen.
måndag 16 maj 2011
Action på KTC!
 |
| Bild från google.se |
 |
| Även denna bild från google.se |
Min klasskompis Amanda hade även lyckats cykla rakt in i en annan scen som spelades in i Slottskogen, det blev med andra ord mycket Johan Falk för henne idag. Stina och jag försökte flirta till oss statistroller som sjuksköterskor, men tydligen ville de inte ha oss... Undrar varför, vi som är så trovärdiga och snygga?! ;) Hur som helst så tycker jag det är lite coolt att det spelas in film i våra lokaler på skolan, och jag kommer definitivt sitta i biosalongen och känna igen mig i miljöerna :)
Kvällen bjöd på ett riktigt sjuhelvetes grymt BodyCombat-pass på Kungsgatan. Duktiga deltagare och laddad instruktör. Jag var rejält trött innan passet, men tröttheten försvann i samma sekund som musiken startade och sedan kördes det HÅRT! Jag är så glad att jag fått ta över Annikas Combat på måndagar, det är en grym klass!
Imorgon ska det göras webbtenta och lyssnas på hjärtsviktföreläsning, innan min Cykel55 på Valhalla. Jag gjorde ett nytt pass nyss och det är grymt och troligtvis skitjobbigt eftersom jag plockat bort en av mina återhämtningar som jag alltid brukar ha. Istället blir det en raksträcka där man kan bränna på hur mycket eller lite man vill, det kommer bli fantastiskt! Nu dusch och sedan sooooova, dagen börjar 07.20 på Landala med PT-klient innan jag och Stina sätter oss med tentan.
SATS Landala har VÄRLDENS BÄSTA DELTAGARE!!!!
 |
| Syns det att jag tycker det är GALET roligt att instruera?! |
 |
| Lina och jag fixar det sista inför passet |
 |
| "Två spurter kvar, nu kööööör vi!" |
 |
| Min mimik när jag kör pass har jag fått flera kommentarer om... Jag börjar fatta varför :P |
 |
| Lina kan det här med att posa lite bättre än jag kan :P |
Det var ett helt underbart gäng som valde att komma och cykla med oss idag, och det var nästintill fullsatt i salen, jag tror vi hade en cykel ledig. Det var drag på deltagarna redan från början, det blir en speciell stämning vid eventklasser och känslan går inte riktigt att beskriva. Någon form av gemenskap och träningskärlek (detta fantastiska ord!) och beslutsamhet, det är hur fräckt som helst! Jag körde de första 1.5 timmarna och deltagarna var så sjukt duktiga och goa, de sjöng, ropade och cyklade som tokar. Bekymret med att bara instruera halva passet är att det är svårt att hålla igen och inte pusha alldeles för mycket, eftersom jag själv gärna blir lite övertaggad... Jag fick hålla band på mig och hela tiden påminna mig om att deltagarna faktiskt skulle cykla i tre timmar, inte bara mina 1.5...
Dock verkade det inte vara några problem trots att vi körde en del tunga backar och tuffa spurter, deltagarna höll tempot uppe minst lika bra under Linas del, om inte bättre, och när de spurtade in i mål höll jag på att börja gråta av lycka. På riktigt. Jag är ju sådan, blödig, ni vet ;)
Jag är sjukt nöjd med dagen, och det hoppas jag innerligt att varenda en av deltagarna också är. Det borde de vara, alla kämpade som tokar och gjorde ett SÅ bra jobb! Det är verkligen inte piece of cake att cykla tre timmar, särskilt inte med ett relativt tufft upplägg som det vi körde idag. Kunde jag skulle jag ge varenda en av dem en medalj!
Nu hoppas jag att deltagarna sover gott i sina sängar, det ska även jag göra. Bilderna ovan är tagna med vår kära medlem P-A's kamera. Tack så hemskt mycket för att jag fick använda dem!
Imorn blir det tokplugg på förmiddagen (tentorna närmar sig med stormsteg...) och KTC på eftermiddagen. Sedan blir det nog en del läkemedelsberäkning på kvällen innan min BodyCombat 19.30 på Kungsgatan. Jag är så lyckligt lottad som får arbeta med det jag gör och som jag älskar, det är helt fantastiskt! Jag ska bannemej bli världens äldsta instruktör, för jag vill aldrig sluta. Jag var nog hyfsat yngst i Sverige när jag började (jag var 16) och då är det väl inte mer än rätt att jag blir äldst också? Vad ska jag sikta på? 80? 90? ;) Godnatt!
söndag 15 maj 2011
Imorgon (idag...) smäller det!
Klockan är tjugo över tre och jag är fortfarande vaken. Det har tittats på Eurovision och nu sitter jag och finslipar på morgondagens stooooora händelse! Min och Linas tretimmarscykel - Göteborgstrampet!
Igår lånade vi Andréas bil (han är en räddande ängel!) och cruisade runt (läs: åkte vilse) i och utanför Göteborg för att filma banan som vi ska köra upp på storbild under passet. Nu sitter jag och slänger in mina låtar i en playlist och kan inte riktigt bestämma mig för vilka jag ska ha, jag har alldeles för många valmöjligheter :P Snart, eller snarare nu, blir det dock sova för klockan 9.00 imorgon bitti ska Lina och jag ses och ladda med hotellfrukost innan passet. Jag hoppas att våra kära deltagare laddar på minst lika bra sätt!
Och apropå träning, idag körde jag 6 kg på varje sida av stången på bicepslåten! På Pumpen, alltså. Och jag klarade det, med bibehållen teknik. Heeeelt sjukt! Helt sjuk kommer troligtvis även träningsvärken vara imorgon, men vad gör det? Jag är SÅ nöjd! Jag har aldrig, inte på någon release någonsin, kommit över 5 kg på varje sida. Nu får jag allt köra 6 kg varje pass under resten av 77:an, det går ju inte att minska igen när man väl har lagt på ;)
Igår lånade vi Andréas bil (han är en räddande ängel!) och cruisade runt (läs: åkte vilse) i och utanför Göteborg för att filma banan som vi ska köra upp på storbild under passet. Nu sitter jag och slänger in mina låtar i en playlist och kan inte riktigt bestämma mig för vilka jag ska ha, jag har alldeles för många valmöjligheter :P Snart, eller snarare nu, blir det dock sova för klockan 9.00 imorgon bitti ska Lina och jag ses och ladda med hotellfrukost innan passet. Jag hoppas att våra kära deltagare laddar på minst lika bra sätt!
Och apropå träning, idag körde jag 6 kg på varje sida av stången på bicepslåten! På Pumpen, alltså. Och jag klarade det, med bibehållen teknik. Heeeelt sjukt! Helt sjuk kommer troligtvis även träningsvärken vara imorgon, men vad gör det? Jag är SÅ nöjd! Jag har aldrig, inte på någon release någonsin, kommit över 5 kg på varje sida. Nu får jag allt köra 6 kg varje pass under resten av 77:an, det går ju inte att minska igen när man väl har lagt på ;)
torsdag 12 maj 2011
Cykelplanering och yrkesskador...
Jag sitter och letar låtar inför min och Linas eventklass på söndag. Tre timmar cykel, med en bana genom Göteborg på storbild. Medan jag gör det så bjuder jag på en video på hur det ser ut när två (yrkesskadade) Cykelinstruktörer roar sig på krogen... Jag och Louise på möhippan i lördags. "Åh, den här låten är perfekt för jumps på 4"... De viftande armarna illustrerar då...jumps. Typ. (Senare på kvällen illustrerades även Pump och Combat på dansgolvet, men det finns som tur var inte på film :P)
onsdag 11 maj 2011
Den värsta klassen i mitt liv...
I torsdags, alltså för en vecka sedan, körde jag den värsta klassen i mitt liv. Jag har instruerat i över tio år och jag kan verkligen inte minnas en enda klass som känts så lång och... ja, nästan outhärdlig som denna. Varför? Jo, för att jag åt laxpaj till lunch i skolan! Det är inget fel på laxpaj, det är hur gott som helst, men just denna var ju mindre bra eftersom jag redan efter tjugo minuter fick ont i magen och började känna mig lite konstig. Illamående liksom. Inte så att jag behövde gå hem, men jag var inte på topp.
Efter skolan åkte jag hem och vilade någon timme och sedan åkte jag iväg till gymmet för min underbara torsdags-Combat. Jag mådde lite bättre efter vilandet, trodde jag... En kvart innan klassen började jag på riktigt pissigt, rent utsagt, men det var ju liiiite sent att försöka hitta en vikarie vid det laget. Femton minuter innan passet gjorde jag sådant där som kroppen gärna vill att man gör när man är matförgiftad, när maten kommer tillbaka upp samma väg som den kom ned, ni vet. Sedan var det liksom bara att köra.
Hur jag lyckades genomföra klassen vet jag inte riktigt, det krampade i magen och det kändes som att jag skulle svimma så fort jag stannade upp, men jag kunde inte köra på fullt ut heller eftersom kramperna i magen blev värre då. Efter klassen blev jag hämtad med bil eftersom jag inte vågade ta bussen hem, och sedan blev jag liggandes på soffan hela fredagen. Om jag får välja en klass att radera ur mitt minne så blir det lätt den här. Och fel gjorde jag också, i koreografin. Två gånger. Stackars deltagare... Tur att de är så grymma att de kan koreografin nästan lika bra som jag vid det här laget!
Nu är jag frisk igen (och har varit det ett bra tag, såklart) och jäkligt laddad inför morgondagens Combat. Då jäklar ska det kompenseras för mina bad instructor-skills förra veckan ;) Ojojoj vad vi ska köööööra!
Och just for the record, jag tränar ALDRIG när jag är sjuk. Och med sjuk menar jag då förkyld, feber, ont i halsen... Ni vet, sjuk helt enkelt. Detta var ett nödfall, ett undantag, och hade jag vetat hur kass jag skulle bli hade jag valt att skaffa vikarie, även om det hade tagit emot :)
Efter skolan åkte jag hem och vilade någon timme och sedan åkte jag iväg till gymmet för min underbara torsdags-Combat. Jag mådde lite bättre efter vilandet, trodde jag... En kvart innan klassen började jag på riktigt pissigt, rent utsagt, men det var ju liiiite sent att försöka hitta en vikarie vid det laget. Femton minuter innan passet gjorde jag sådant där som kroppen gärna vill att man gör när man är matförgiftad, när maten kommer tillbaka upp samma väg som den kom ned, ni vet. Sedan var det liksom bara att köra.
Hur jag lyckades genomföra klassen vet jag inte riktigt, det krampade i magen och det kändes som att jag skulle svimma så fort jag stannade upp, men jag kunde inte köra på fullt ut heller eftersom kramperna i magen blev värre då. Efter klassen blev jag hämtad med bil eftersom jag inte vågade ta bussen hem, och sedan blev jag liggandes på soffan hela fredagen. Om jag får välja en klass att radera ur mitt minne så blir det lätt den här. Och fel gjorde jag också, i koreografin. Två gånger. Stackars deltagare... Tur att de är så grymma att de kan koreografin nästan lika bra som jag vid det här laget!
Nu är jag frisk igen (och har varit det ett bra tag, såklart) och jäkligt laddad inför morgondagens Combat. Då jäklar ska det kompenseras för mina bad instructor-skills förra veckan ;) Ojojoj vad vi ska köööööra!
Och just for the record, jag tränar ALDRIG när jag är sjuk. Och med sjuk menar jag då förkyld, feber, ont i halsen... Ni vet, sjuk helt enkelt. Detta var ett nödfall, ett undantag, och hade jag vetat hur kass jag skulle bli hade jag valt att skaffa vikarie, även om det hade tagit emot :)
En underbar kommentar och en finfin dag!
Det här med träning på lunchen är fantastiskt! Stina och jag möttes i skolan imorse, fick en hel del gjort på diagnospluggandet och sedan åkte vi ned till Kompassen för att PulsCykla med Andréas. Underbart! Det är en sådan otrolig energikick att få träna mitt på dagen, och eftermiddagen rullade på som aldrig förr sedan och vi var riktigt effektiva. Lite flamsiga mot slutet kanske, men det berodde nog mer på den icke existerande ventilationen i grupprummet...
Imorgon blir det dock ingen lyx i form av lunchträning, då blir det istället sår- och kompressionsbehandling på KTC fram till lunch och därefter grupparbete om tumörlära. Det här med sår är min stora skräck. Jag har inget emot att SE dem, jag störs inte av sår om de så går hela vägen in till skelettet. Jag tycker inte det är otäckt, inte ett skvatt. Men, om de däremot LUKTAR, då svimmar jag nästan. På min första praktik såg jag en nekrotisk tå. Jag kände även lukten av den och funderade allvarligt på att byta yrkesbana på studs. Men man kanske vänjer sig? Jag hoppas...
Innan jag lägger ned för dagen så måste jag få berätta hur fantastiskt glad jag är! Jag kör ganska mycket klasser per vecka (och fler blir det i sommar!) och det är det absolut roligaste jag vet, och självklart är mitt mål att denna glädje ska sprida sig vidare till mina deltagare. Jag vill att även de ska få känna samma underbara glädjerus som jag känner när jag tränar. Det är inte alltid jag vet om jag lyckas, även om jag alltid gör mitt bästa. Men så ibland får jag ett litet kvitto på att mina försök faktiskt ger resultat... Den här gången kom kvittot i form av en kommentar här på bloggen och jag väljer att dela med mig av den i det här inlägget (jag hoppas verkligen att det är okej, annars ber jag om ursäkt och tar bort den om du vill) för att den gjorde mig så fantastiskt glad, rörd och motiverad till att fortsätta ge precis allt till mina underbara deltagare!
"Det var ett grymt cykelpass! Tisdagspasset på Valhalla har kommit att bli det roligaste passet i veckan, något jag ivrigt ser fram emot.
Som instruktör ger du så himla mycket energi och glädje vilket smittar av sig på alla. Tror jag satt med ett småleende hela passet (vilket i sig kan vara besvärligt när man kör så man närmar sig hjärtsvikt ;-)
Keep up the good work!"
Jag blir glad enda in i själen av det här!!! Och nu utlovas ett tack till skribenten i form av mer rock på tisdagsklassen ;) Hjärtsvikten får du dock vänta med till tisdag om två veckor, för då kommer jag haft föreläsning om det och vet vad jag ska göra ;)
Imorgon blir det dock ingen lyx i form av lunchträning, då blir det istället sår- och kompressionsbehandling på KTC fram till lunch och därefter grupparbete om tumörlära. Det här med sår är min stora skräck. Jag har inget emot att SE dem, jag störs inte av sår om de så går hela vägen in till skelettet. Jag tycker inte det är otäckt, inte ett skvatt. Men, om de däremot LUKTAR, då svimmar jag nästan. På min första praktik såg jag en nekrotisk tå. Jag kände även lukten av den och funderade allvarligt på att byta yrkesbana på studs. Men man kanske vänjer sig? Jag hoppas...
Innan jag lägger ned för dagen så måste jag få berätta hur fantastiskt glad jag är! Jag kör ganska mycket klasser per vecka (och fler blir det i sommar!) och det är det absolut roligaste jag vet, och självklart är mitt mål att denna glädje ska sprida sig vidare till mina deltagare. Jag vill att även de ska få känna samma underbara glädjerus som jag känner när jag tränar. Det är inte alltid jag vet om jag lyckas, även om jag alltid gör mitt bästa. Men så ibland får jag ett litet kvitto på att mina försök faktiskt ger resultat... Den här gången kom kvittot i form av en kommentar här på bloggen och jag väljer att dela med mig av den i det här inlägget (jag hoppas verkligen att det är okej, annars ber jag om ursäkt och tar bort den om du vill) för att den gjorde mig så fantastiskt glad, rörd och motiverad till att fortsätta ge precis allt till mina underbara deltagare!
"Det var ett grymt cykelpass! Tisdagspasset på Valhalla har kommit att bli det roligaste passet i veckan, något jag ivrigt ser fram emot.
Som instruktör ger du så himla mycket energi och glädje vilket smittar av sig på alla. Tror jag satt med ett småleende hela passet (vilket i sig kan vara besvärligt när man kör så man närmar sig hjärtsvikt ;-)
Keep up the good work!"
Jag blir glad enda in i själen av det här!!! Och nu utlovas ett tack till skribenten i form av mer rock på tisdagsklassen ;) Hjärtsvikten får du dock vänta med till tisdag om två veckor, för då kommer jag haft föreläsning om det och vet vad jag ska göra ;)
tisdag 10 maj 2011
Bättring kommer... och lite hypertoni.
Idag har jag suttit på föreläsning hela dagen om kranskärlssjukdomar och hypertoni. Riktigt intressant och vi hade en sjukt duktig och kunnig föreläsare! Även om det var en lång dag så var det lätt att hålla fokus, och upplägget på föreläsningarna var anpassat efter vad vi ska kunna på tentan. Skönt! Det kommer nog ett blogginlägg om hypertoni här så småningom, det skrämmer mig att det är så pass vanligt med högt blodtryck och att det i de allra flesta fall är "självförvärvat", alltså har med vår livsstil att göra. Det är när precis sådana saker som gör att det känns så rätt att kombinera sjuksköterskeyrket med rollen som personlig tränare och kostrådgivare! Kranskärlssjukdomarna var också intressanta eftersom jag själv är remitterad till ett arbets-EKG i juni för att utreda varför jag får underliga smärtor ibland. Nu tror nog varken jag eller läkaren att det faktiskt rör sig om kärlkramp iofs, men ändå. Det var spännande att få höra om undersökningen som jag sedan ska genomgå, och mekanismerna bakom sjukdomen som jag troligtvis inte har men som utreds :)
Kvällen idag bestod av alldeles för många avsnitt av Star Trek Enterprise (jag är helt hooked på den serien...) och innan dess ett grymt cykelpass med få men fantastiska deltagare. Jag gillar min cykel på Valhalla, och nu börjar jag känna igen medlemmarna som kommer vecka efter vecka. Vi har det underbart på tisdagskvällarna!
Imorgon blir det diagnosplugg med Stina, med ett avbrott för Andréas CykelPulse vid lunchtid. Vi behöver energi för att orka plugga hårt, och vad kan vara bättre än en timme cykel för att ladda batterierna?! Mina batterier behöver definitivt laddas just nu, och det är nog därför mina blogginlägg inte är så vidare intressanta för tillfället... Men bättring kommer när hetsen lagt sig. Det är som sagt lite fullt upp just nu :P
Kvällen idag bestod av alldeles för många avsnitt av Star Trek Enterprise (jag är helt hooked på den serien...) och innan dess ett grymt cykelpass med få men fantastiska deltagare. Jag gillar min cykel på Valhalla, och nu börjar jag känna igen medlemmarna som kommer vecka efter vecka. Vi har det underbart på tisdagskvällarna!
Imorgon blir det diagnosplugg med Stina, med ett avbrott för Andréas CykelPulse vid lunchtid. Vi behöver energi för att orka plugga hårt, och vad kan vara bättre än en timme cykel för att ladda batterierna?! Mina batterier behöver definitivt laddas just nu, och det är nog därför mina blogginlägg inte är så vidare intressanta för tillfället... Men bättring kommer när hetsen lagt sig. Det är som sagt lite fullt upp just nu :P
söndag 8 maj 2011
Abstract, och sånt.
Som vanligt borde jag sova för länge sedan, men mitt i gå-och-lägga-mig-processen kom jag på att jag glömt att hitta ett abstract att ta med till KTC imorgon. Söka artiklar i Scopus går sällan skitfort för mig, så jag blev inte överlycklig men jag blev desto gladare när jag insåg att det inte var min halvgrupp som skulle ta med sig abstract imorgon, vi ska göra det först på torsdag. Dock satt jag ju redan vid datorn så jag tänkte att det var lika bra att hitta artikeln redan nu. Vi blev ombedda att ta med ett abstract som behandlar patientens upplevelse av att ha ett svårläkt sår, och jag har nu hittat en artikel om psykosomatiska aspekter på läkningsprocessen. Hade jag orkat hade jag läst hela artikeln nu, men jag nöjer mig med det jag måste veta och sparar resten till en annan kväll, hur intressant det än må vara.
Idag har jag faktiskt varit i alla fall lite duktig (trots min ännu inte friska kropp och det faktum att jag sov bort mer än halva dagen) och räknat en del läkemedelsberäkning. Jag är inte helt värdelös på det, men inte heller bra, så jag fasar fortfarande för tentan. Sortomvandling och spädning är mina största bekymmer. Och kanske viktvolymprocent också för den delen...
Imorgon spenderas förmiddagen på KTC, blodprodukter står på schemat. Jag känner mig lyckligt lottad som fick en riktigt bra genomgång av min tillfällige handledare på VFU:n, då vi skulle ge blod till en patient, så faktiskt tror jag att jag redan kan en hel del. Dock ska jag läsa igenom kapitlet en gång till imorgon bitti tänkte jag, det kan knappast skada.
Det är mycket nu, helt hysteriskt faktiskt, och hur roligt det än är i skolan så längtar jag efter sommarlov och att enbart ha mina klasser och klienter att tänka på. Det kommer bli ett skönt avbrott och en efterlängtad uppladdning inför T3. Definitivt! Nu blir det sängen, ögona böj! Godnatt!
Idag har jag faktiskt varit i alla fall lite duktig (trots min ännu inte friska kropp och det faktum att jag sov bort mer än halva dagen) och räknat en del läkemedelsberäkning. Jag är inte helt värdelös på det, men inte heller bra, så jag fasar fortfarande för tentan. Sortomvandling och spädning är mina största bekymmer. Och kanske viktvolymprocent också för den delen...
Imorgon spenderas förmiddagen på KTC, blodprodukter står på schemat. Jag känner mig lyckligt lottad som fick en riktigt bra genomgång av min tillfällige handledare på VFU:n, då vi skulle ge blod till en patient, så faktiskt tror jag att jag redan kan en hel del. Dock ska jag läsa igenom kapitlet en gång till imorgon bitti tänkte jag, det kan knappast skada.
Det är mycket nu, helt hysteriskt faktiskt, och hur roligt det än är i skolan så längtar jag efter sommarlov och att enbart ha mina klasser och klienter att tänka på. Det kommer bli ett skönt avbrott och en efterlängtad uppladdning inför T3. Definitivt! Nu blir det sängen, ögona böj! Godnatt!
Åh, jag är ledsen för den dåliga uppdateringen...
Jag har varit matförgiftad och ute på äventyr, inte riktigt samtidigt dock, men nästan... Och idag har jag sovit hela dagen eftersom jag vaknade med feber i morse. Men jag lovar fullständig uppdatering snart, snart, snart! Tills vidare kan jag rekommendera er att inte äta laxpajen på Hälsovetarebackens café, det kan sluta lite illa. Jag vet :P
lördag 7 maj 2011
tisdag 3 maj 2011
Tisdagslyxa!
måndag 2 maj 2011
Sommarschema!
I sommar ska jag som sagt försörja mig på det bästa jag vet - köra klasser och PT! Det blir lite pusslande eftersom jag vill köra så mycket klasser som möjligt och därför planerar att flänga runt ännu mer än vanligt mellan olika anläggningar. Idag fick vi vårt sommarschema och jag tänkte skriva in alla mina klasser i kalendern för att ha koll på vart jag ska befinna mig när... Kalendern räckte dock bara halvvägs in i första perioden på schemat, så här ovan ser ni mitt provisoriska sommarschema. Spegelvänt. För att det blir så när man tar kort med webcamen.
Mycket farande hit och dit kommer det att bli, men det kommer finnas möjlighet att träna med mig NÄSTAN varenda dag hela sommaren! Dock ser jag till att ha en vilodag per vecka, vila är viktigt, särskilt om man kör så mycket som jag planerar att göra i sommar! Det kommer bli ett grymt lov det här, det är jag säker på!
Idag skrev jag och Stina klart vår del på Tumör-arbetet och lyckades även plugga lite diagnoser innan vi gav upp för dagen. Vi förhörde varandra lite också och faktiskt så har det fastnat ett och annat! Skönt! Imorgon är det föreläsning halva dagen och sedan plugg med Tumör-gruppen. Som vanligt är det PT-jobb innan skolan och Cykelklass efter som gäller, så nu blir det sängen illa kvickt!
Jag körde Combat på Kungsgatan idag förresten, en klass jag numera kommer ha som fast på schemat. Kim dök upp som en överraskning och teamade med mig, och vilket drag det blev! Vi körde en kanonklass och jag hoppashoppashoppas att deltagarna hade lika roligt som vi! Det såg faktiskt ut som att de hade det ;) Nu: Godnatt!
söndag 1 maj 2011
Seg dag!
Idag har jag inte gjort många knop. Mest suttit i soffan faktiskt, och kollat på åtskilliga avsnitt av StarTrek (ja, jag tycker att det är bra...). En tvätt har det faktiskt blivit också, det var nödvändigt eftersom det går åt ganska mycket träningskläder här hemma ;)
Gårdagen var supertrevlig. Vi satt i Slottskogen uppe bland kullarna och grillade och drack vin. Supermysigt! Och tro det eller ej så fick vi vara ifred också, det kändes lite som att det var ett något yngre klientel än vi i resten av Slottsskogen så det var faktiskt ganska skönt. Brasan hann vi dock kika på också, innan vi stack iväg och spelade biljard. En bra kväll, som dock resulterade i enorm trötthet som sagt. Strax innan hemgång blev jag dessutom superallergisk mot något och det kliade alldeles hysteriskt i ögonen, mindre trevligt avslut alltså med andra ord.
Imorgon är vi föreläsningsfria vilket innebär att Stina och jag ska jobba på vårt Bröstcancer-arbete samt plugga vidare på alla sjuttiosju diagnoser. Innan jag möter upp henne tänkte jag ta mig till Landala och vara med på fina Carolines yoga-pass. På eftermiddagen/kvällen blir det PT-jobb och senare Combat på Kungsgatan. Jag kommer ha en fast klass där nu varje måndag 19.30, så vill ni combata med mig så finns det numera två klasser att välja på per vecka!
Gårdagen var supertrevlig. Vi satt i Slottskogen uppe bland kullarna och grillade och drack vin. Supermysigt! Och tro det eller ej så fick vi vara ifred också, det kändes lite som att det var ett något yngre klientel än vi i resten av Slottsskogen så det var faktiskt ganska skönt. Brasan hann vi dock kika på också, innan vi stack iväg och spelade biljard. En bra kväll, som dock resulterade i enorm trötthet som sagt. Strax innan hemgång blev jag dessutom superallergisk mot något och det kliade alldeles hysteriskt i ögonen, mindre trevligt avslut alltså med andra ord.
Imorgon är vi föreläsningsfria vilket innebär att Stina och jag ska jobba på vårt Bröstcancer-arbete samt plugga vidare på alla sjuttiosju diagnoser. Innan jag möter upp henne tänkte jag ta mig till Landala och vara med på fina Carolines yoga-pass. På eftermiddagen/kvällen blir det PT-jobb och senare Combat på Kungsgatan. Jag kommer ha en fast klass där nu varje måndag 19.30, så vill ni combata med mig så finns det numera två klasser att välja på per vecka!
Frulle klockan 14.00...
lördag 30 april 2011
100% fokus
Idag känner jag mig trött i huvudet. På gymmet efter min BodyPump tänkte jag på att allt jag sysslar med kräver 100% fokus av mig, jag måste vara "här och nu" i allt jag gör för annars går det lite åt skogen. Skolan kräver 100% fokus, både under föreläsningarna och när jag pluggar själv. Annars lär jag mig ju inget och det vore ju tämligen värdelöst. När jag jobbar som personlig tränare behöver jag ha 100% fokus på mina klienter, eftersom de betalar dyra pengar för att träna med mig och timmen vi spenderar tillsammans är helt och hållet deras och ska handla enbart om dem. Då krävs det en fokuserad tränare, inte minst för att vi ska kunna utföra säker träning vilket jag tycker är a och o. Även klasserna kräver naturligtvis sitt fokus, om jag inte är totalt närvarande blir det en helt värdelös klass och en sådan instruktör tänker jag aldrig någonsin bli! Så, 100% fokus hela dagarna, med andra ord. Så efter en dag med två klienter, två klasser, en föreläsning och eget plugg tillsammans med Stina är det väl helt okej att jag känner mig lite trött i huvudet? ;)
Nästa termin tänker jag se till att en gång i veckan göra något bara för mig själv. En hobby som inte handlar om träning. Jag funderar på musikalteater för vuxna! Då får jag sjunga också, och dansa. Bättre kan det nog inte bli?
Imorgon vickar jag för Lina på hennes CykelPulse direkt efter min BodyPump, så det är hög tid att krypa till kojs nu. Det är Valborg imorgon, och den kommer spenderas tillsammans med Stina och Matti i Slottsskogen med god mat, god dryck och gött häng! Godnatt!
Nästa termin tänker jag se till att en gång i veckan göra något bara för mig själv. En hobby som inte handlar om träning. Jag funderar på musikalteater för vuxna! Då får jag sjunga också, och dansa. Bättre kan det nog inte bli?
Imorgon vickar jag för Lina på hennes CykelPulse direkt efter min BodyPump, så det är hög tid att krypa till kojs nu. Det är Valborg imorgon, och den kommer spenderas tillsammans med Stina och Matti i Slottsskogen med god mat, god dryck och gött häng! Godnatt!
torsdag 28 april 2011
Linda Bengtzing, och sjuttiosju sjukdomar
Idag laddade jag upp för min egen BodyCombat genom att gå på Andréas Cykel55 på Kompassen innan. Mitt under passet fiskade han upp någon form av inplastad papperslapp, som jag först trodde var en fusklapp för passet eller liknande. Det var det inte, det var en bild på Linda Bengtzing som han stolpade fram med och placerade lagom synlig under min cykel. För att motivera mig lite, liksom. Haha!
Linda Bengtzing är lite som den hetaste tjejen jag vet, och det vet Andréas. Och han tyckte väl att när jag inte kunde få titta på henne i egen hög person så fick det funka bra med en snygg utskrift på damen istället. Och ja, det funkade. Jag cyklade som aldrig förr, när jag väl hade skrattat färdigt det vill säga ;) Hahaha! Andréas är en underbar människa, han vet exakt hur man bäst motiverar mig till att köra hårdare :P
Imorgon vickar jag för Louise på hennes lunch-cykel, och innan och efter det blir det plugg och PT-jobb och så avslutas dagen med min fredags-Pump. Finfint! Det där med plugget ja... sjuttiosju sjukdomar ska vi lära oss. Vi ska kunna riskfaktorer och förebyggande åtgärder, symptom och tecken, patofysiologin bakom sjukdomarna, prover och undersökningar, medicinsk behandling samt aktuella preparat. Tenta om en månad. Sa jag att det var sjuttiosju sjukdomar? Dessutom ska vi fördjupa oss i tumörsjukdomar och skriva läkemedelsberäkningstenta. Woho! Så nu, nu blir det sova. 5.30 ringer klockan.
onsdag 27 april 2011
Lämplighetstester och fläng-fläng.
Idag har varit en riktig far-och-fläng-dag. Klockan 8.00 började jag dagen med PT-klient på Landala, sedan var jag på föreläsning 10.00-11-00, därefter hoppade jag inte och vickade en Pump, återigen på Landala. Sedan tillbaka till skolan, skrev klart den förbaskade Etik, genus och sociokulturuppgiften och sedan tillbaka till Landala för en tredje gång och tre timmar PT på raken. TUR att skolan och gymmet ligger nära varandra ;) Dock klagar jag inte, jag trivs med flängandet och farandet och de långa dagarna! Imorgon har jag dock sovmorgon till 07.30, sedan två timmar föreläsning i skolan och sedan en hel massa plugg innan det är dags för min BodyCombat på kvällen. Känns galet lyxigt! Tror jag måste försöka hinna med Andréas Cykel55 däremellan också ;)
Jag har googlat och försökt hitta vad för lämplighetstester det är man måste gå igenom för att bli anställd på ambulansen men först idag hittade jag vad jag letade efter. Inget specifikt för Göteborg men dock för Uppsala, och jag tänker att det kanske är lite liknande. Jag hade väntat mig något tuffare faktiskt, om jag ska vara ärlig. De fysiska kraven verkar inte jättesvåra (och nu låter det som jag skryter men det gör jag inte, jag konstaterar bara), däremot är jag livrädd för körningen och för att jag inte ska hinna ta C-kort och skaffa mig tillräckligt mycket körerfarenhet innan det är dags. Hur som helst, de fysiska kraven är:
* Simintyg, 200 m.
* Coopertest löpning. 2,4 km på 12-14 min beroende på ålder och kön.
* Styrka. Kunna bära en 30 kg tung bår med en 80-kilosdocka tre trappor upp, och sedan bära ned den igen efter en kort vila.
Hur man bär den där båren vet jag inte riktigt, men jag gissar lite att man kanske är två? Det känns lite knepigt tekniskt sett annars. Klumpigt liksom. Lite så. Hur som helst så känns det inte skitsvårt.
Dock oroar jag mig för mina medicinska kunskaper. Jag vet, jag går bara termin två än så länge men stundtals känns det som att jag inte kan ett skit. Jag kan en massa termer men glömmer ständigt viktiga detaljer. Farmakologikursen känns lite som en dimma och jag får panik när jag måste tänka långa, långa stunder för att komma ihåg olika preparats verkningsmekanismer och dylikt. Det är inte roligt! Jag hoppas att paniken släpper och att kunskapen fastnar mer än vad jag tror, klart jag känner att jag lärt mig mycket men jag vill ha lärt mig mer. Mycket mer!!!
Nu ska jag krypa ned i sängen och ladda upp inför morgondagen. Sov så gott!
Jag har googlat och försökt hitta vad för lämplighetstester det är man måste gå igenom för att bli anställd på ambulansen men först idag hittade jag vad jag letade efter. Inget specifikt för Göteborg men dock för Uppsala, och jag tänker att det kanske är lite liknande. Jag hade väntat mig något tuffare faktiskt, om jag ska vara ärlig. De fysiska kraven verkar inte jättesvåra (och nu låter det som jag skryter men det gör jag inte, jag konstaterar bara), däremot är jag livrädd för körningen och för att jag inte ska hinna ta C-kort och skaffa mig tillräckligt mycket körerfarenhet innan det är dags. Hur som helst, de fysiska kraven är:
* Simintyg, 200 m.
* Coopertest löpning. 2,4 km på 12-14 min beroende på ålder och kön.
* Styrka. Kunna bära en 30 kg tung bår med en 80-kilosdocka tre trappor upp, och sedan bära ned den igen efter en kort vila.
Hur man bär den där båren vet jag inte riktigt, men jag gissar lite att man kanske är två? Det känns lite knepigt tekniskt sett annars. Klumpigt liksom. Lite så. Hur som helst så känns det inte skitsvårt.
Dock oroar jag mig för mina medicinska kunskaper. Jag vet, jag går bara termin två än så länge men stundtals känns det som att jag inte kan ett skit. Jag kan en massa termer men glömmer ständigt viktiga detaljer. Farmakologikursen känns lite som en dimma och jag får panik när jag måste tänka långa, långa stunder för att komma ihåg olika preparats verkningsmekanismer och dylikt. Det är inte roligt! Jag hoppas att paniken släpper och att kunskapen fastnar mer än vad jag tror, klart jag känner att jag lärt mig mycket men jag vill ha lärt mig mer. Mycket mer!!!
Nu ska jag krypa ned i sängen och ladda upp inför morgondagen. Sov så gott!
tisdag 26 april 2011
En gång deprimerad - alltid deprimerad?
En gång för många år sedan drabbades jag av en depression. Det var ungefär samtidigt som symptomen från hjärtfelet blev värre, och innan läkarna hade ställt någon diagnos. Jag tror jag blev deprimerad för att jag pressade mig för hårt och för att jag inte längre kände igen mig själv när jag inte fungerade som jag gjort innan, men det är inte det jag tänker skriva om nu. Däremot undrar jag om inte läkare, eller sjukvårdspersonal i stort, ibland är lite väl snabba med att misstänka psykosomatiska orsaker till diverse fysiska problem.
Fingrarna på mina bägge händer räcker nog inte till för att räkna de gånger jag har fått övertyga läkare och sjuksköterskor om att jag varken lider av ångest, depression, stress eller någon annan typ av affektiv störning. Jag undrar om det beror på att de läst min journal och nosat reda på min ätstörningshistorik och min 6 år gamla depressionsdiagnos, eller om de helt enkelt tänker att "hon är ung, verkar ambitiös och är säkert stressad och osäker på sig själv". Eller ja, ung var kanske en lätt lögn, jag är ju ändå 27 ;)
Jag förstår att man ibland måste fråga, och psykiska besvär ÄR ett stort problem i dagens samhälle, men det känns som att det ibland är "den enklaste utvägen". Jag fick frågan idag av hjärtläkaren, den här gången frågade han på ett bra sätt och han lyssnade när jag förklarade hur jag mådde. Han viftade inte bort mig och fortsatte på sitt spår när jag förklarade att jag är lycklig, inte känner mig stressad, är nöjd med mitt liv, sover gott och vet hur ångest känns och är helt och hållet säker på att jag inte har några som helst sådana problem. Han var bra, men det finns många andra som inte är lika bra. T.ex. de som försökte bota mitt hjärtfel med antidepressiva och insomningstabletter istället för att utreda mig vidare. Hur som helst, det stör mig. Det är kränkande att få det kastat i ansiktet att man är psykiskt sjuk, och för de patienter som har psykiska störningar tas kanske inte på allvar då dessa diagnoser verkar ställas alltför lättvindligt. Jag har inga vetenskapliga belägg för detta, det är bara mina egna reflektioner och erfarenheter som talar och jag har ingen större insikt i psykvården eller vården i stort mer än det lilla jag erfarit som patient och det jag lärt mig i skolan.
Vad tror ni? Misstänker man psykiska besvär för ofta? Drabbar det de som verkligen har denna typen av besvär?
Fingrarna på mina bägge händer räcker nog inte till för att räkna de gånger jag har fått övertyga läkare och sjuksköterskor om att jag varken lider av ångest, depression, stress eller någon annan typ av affektiv störning. Jag undrar om det beror på att de läst min journal och nosat reda på min ätstörningshistorik och min 6 år gamla depressionsdiagnos, eller om de helt enkelt tänker att "hon är ung, verkar ambitiös och är säkert stressad och osäker på sig själv". Eller ja, ung var kanske en lätt lögn, jag är ju ändå 27 ;)
Jag förstår att man ibland måste fråga, och psykiska besvär ÄR ett stort problem i dagens samhälle, men det känns som att det ibland är "den enklaste utvägen". Jag fick frågan idag av hjärtläkaren, den här gången frågade han på ett bra sätt och han lyssnade när jag förklarade hur jag mådde. Han viftade inte bort mig och fortsatte på sitt spår när jag förklarade att jag är lycklig, inte känner mig stressad, är nöjd med mitt liv, sover gott och vet hur ångest känns och är helt och hållet säker på att jag inte har några som helst sådana problem. Han var bra, men det finns många andra som inte är lika bra. T.ex. de som försökte bota mitt hjärtfel med antidepressiva och insomningstabletter istället för att utreda mig vidare. Hur som helst, det stör mig. Det är kränkande att få det kastat i ansiktet att man är psykiskt sjuk, och för de patienter som har psykiska störningar tas kanske inte på allvar då dessa diagnoser verkar ställas alltför lättvindligt. Jag har inga vetenskapliga belägg för detta, det är bara mina egna reflektioner och erfarenheter som talar och jag har ingen större insikt i psykvården eller vården i stort mer än det lilla jag erfarit som patient och det jag lärt mig i skolan.
Vad tror ni? Misstänker man psykiska besvär för ofta? Drabbar det de som verkligen har denna typen av besvär?
En underbar sommar!
För mig var sommaren 2010 helt fantastisk. Jag läste sommarkurser (Företagsekonomi, Låtskriveri och Skrivarkurs) och körde ungefär en miljard (nåja, närapå i alla fall) klasser på SATS. Oftast hade jag en klass på lunchen och en klass på kvällen, och däremellan låg jag på en gräsmatta och solade, läste underbara böcker och pluggade lite. Det var helt underbart!
Den här sommaren hade jag tänkt jobba med lite vad som helst, eftersom mitt CSN inte räcker till en sommarkurssommar till, men igår låg jag på en filt vid Näckrosdammen i solen och läste bok och kände hur underbart skönt det är och hur lite jag vill spendera sommaren på att jobba. Så nu har jag bestämt mig. Det enda jag kommer jobba med i sommar är mina klasser och mina PT-kunder. Jag kommer förhoppningsvis läsa lite sommarkurser utan att ta CSN också, och sedan kommer jag ägna mig åt allt annat som är viktigt och som jag inte har hunnit med under varken hösten eller våren. Musiken och skrivandet till exempel. Jag ska spela gitarr och piano, jag ska sjunga, jag ska skriva låtar och noveller och göra allt sådant där som jag älskar men aldrig hinner med. Och så ska jag läsa böcker, höga travar av böcker ska jag läsa på min filt i gräset mellan klasserna.
Det kommer bli en helt fantastisk sommar i år igen, utan tvekan!!! Det här känns som helt rätt beslut! (Och jobbar du på SATS i Göteborg och behöver vikarie i sommar...ring mig. Hyran ska ju trots allt betalas ;)
måndag 25 april 2011
Hjärtläkarbesök imorgon!
Ledsen att jag inte skrivit på länge. Det kom liksom en påsk emellan, och det har varit galet skönt att vila ut ordentligt och sova länge om morgnarna. Nu är det dock slut på lyxen, imorgon börjar jag redan 07.00 med PT-jobb och sedan är det full rulle dagen lång. Som vanligt alltså, och precis som jag vill ha det ;)
Mellan PT-jobb och skola imorgon så blir det ett besök hos hjärtläkaren på Sahlgrenska. Jag ska förhoppningsvis få reda på varför jag har så underligt ont kring pacemakern då och då. I början kom det bara när jag ansträngde mig, oftast när jag låg över 80% av maxpuls, men på senare tid har det kommit även i vila. Eller ja, på allra senaste tid har det inte kommit alls (såklart, så är det alltid när man tar sig i kragen och väl bokar en läkartid!) men det kan ju helt klart bero på att jag varit fullproppad med smärtstillande för ryggen de senaste två veckorna. Right? Nu låter jag som den sjukaste människan i världen kanske, med pacemaker och ryggproblem (plus pollenallergi, astma och lite annat gött) men det är jag inte. Jag känner mig frisk som en nötkärna och är så galet glad och tacksam för att min kropp fungerar någorlunda okej. Det är ju ingen självklarhet att den gör det, nämligen. Men hur som helst, jag har en egen teori om det där med den mystiska smärtan i bröstkorg/arm. Jag tror att det har med att muskeln svullnar att göra. Pacemakern ligger utanpå m. pectoralis och när jag tränar så svullnar muskeln p.g.a. ökat blodflöde. Då blir det lite trångt och pacemakern trycker mot muskeln samt någon nerv som gör att det domnar lite i armen. Det är i alla fall min hobbyteori, men så är jag ju iofs ingen läkare så vad vet jag.
Hur som helst så ska jag även passa på att be den där läkaren att skriva ut ett körkortsintyg åt mig. Det är nämligen lite krångligare att ta körkort när man har hjärtfel, av förståeliga skäl.
Nu hoppar jag snart i säng, först blir det dock ett par sidor i min nyinköpta bok "Tiger" av Mian Lodalen, riktigt bra är den!
Mellan PT-jobb och skola imorgon så blir det ett besök hos hjärtläkaren på Sahlgrenska. Jag ska förhoppningsvis få reda på varför jag har så underligt ont kring pacemakern då och då. I början kom det bara när jag ansträngde mig, oftast när jag låg över 80% av maxpuls, men på senare tid har det kommit även i vila. Eller ja, på allra senaste tid har det inte kommit alls (såklart, så är det alltid när man tar sig i kragen och väl bokar en läkartid!) men det kan ju helt klart bero på att jag varit fullproppad med smärtstillande för ryggen de senaste två veckorna. Right? Nu låter jag som den sjukaste människan i världen kanske, med pacemaker och ryggproblem (plus pollenallergi, astma och lite annat gött) men det är jag inte. Jag känner mig frisk som en nötkärna och är så galet glad och tacksam för att min kropp fungerar någorlunda okej. Det är ju ingen självklarhet att den gör det, nämligen. Men hur som helst, jag har en egen teori om det där med den mystiska smärtan i bröstkorg/arm. Jag tror att det har med att muskeln svullnar att göra. Pacemakern ligger utanpå m. pectoralis och när jag tränar så svullnar muskeln p.g.a. ökat blodflöde. Då blir det lite trångt och pacemakern trycker mot muskeln samt någon nerv som gör att det domnar lite i armen. Det är i alla fall min hobbyteori, men så är jag ju iofs ingen läkare så vad vet jag.
Hur som helst så ska jag även passa på att be den där läkaren att skriva ut ett körkortsintyg åt mig. Det är nämligen lite krångligare att ta körkort när man har hjärtfel, av förståeliga skäl.
Nu hoppar jag snart i säng, först blir det dock ett par sidor i min nyinköpta bok "Tiger" av Mian Lodalen, riktigt bra är den!
lördag 23 april 2011
torsdag 21 april 2011
tisdag 19 april 2011
Kroniska leversjukdomar och frakturlära...
...det är vad som har stått på schemat idag. Just nu läser vi en kurs som heter "Symptom och tecken" där vi helt enkelt lär oss om just det. Symptom och tecken för en väldans massa sjukdomar, samt patofysiologi och behandling för dem. Det är riktigt intressant, men jag tycker det är synd att våra föreläsningar är så spridda. Leversjukdomar på förmiddagen och frakturer på eftermiddagen var det idag, och igår var det tumörlära på förmiddagen och demens på eftermiddagen. Allt är så intressant, och jag skulle vilja sätta mig in i de olika tillstånden bra mycket mer än vad vi hinner nu. Jag hade velat ha mer tid för varje tillstånd, och tid till att verkligen läsa på mer än bara till tentan. Imorgon är det i alla fall föreläsningsfritt och Stina och jag ska plugga både sjukdomar och läkemedelsberäkning, så förhoppningsvis klarnar det lite efter morgondagen!
Idag körde jag Cykel på Valhalla, jag hade trott att jag skulle bli mer eller mindre ensam i cykelsalen eftersom jag hade det fina vädret att konkurrera med men det kom faktiskt ett helt gäng tappra cyklister! Härligt! Det blev ett tufft pass och deltagarna såg rejält trötta ut mot slutet, men de kämpade som djur och gick i mål med flaggan i topp - som alltid! Imorgon blir det en paus i pluggandet för att vicka på Hannas Pump på Landala, gött att köra lunchklass igen för det var ett tag sedan nu!
Nu blir det ett par timmars sömn, 7.20 har jag PT-kund på Landala och sedan kommer Stina hit klockan 9. Med lite tur blir det läkemedelsberäkning i solen med en kaffe i handen... Det är VÅR!!!
Idag körde jag Cykel på Valhalla, jag hade trott att jag skulle bli mer eller mindre ensam i cykelsalen eftersom jag hade det fina vädret att konkurrera med men det kom faktiskt ett helt gäng tappra cyklister! Härligt! Det blev ett tufft pass och deltagarna såg rejält trötta ut mot slutet, men de kämpade som djur och gick i mål med flaggan i topp - som alltid! Imorgon blir det en paus i pluggandet för att vicka på Hannas Pump på Landala, gött att köra lunchklass igen för det var ett tag sedan nu!
Nu blir det ett par timmars sömn, 7.20 har jag PT-kund på Landala och sedan kommer Stina hit klockan 9. Med lite tur blir det läkemedelsberäkning i solen med en kaffe i handen... Det är VÅR!!!
måndag 18 april 2011
Kyckling-Muff?
På lördag, alltså Påskafton, kommer det skrivas historia på Sats Landala för då kör Lina och jag Kyckling-Pump! Vad det är får man inte veta om man inte dyker upp (eller så får man veta det först efteråt, men då kommer man ångra att man inte dök upp), men det är något alldeles speciellt och lite extra knasigt. Alldeles eggstra, kan man säga att det är. Förutom Kyckling-Pump ska vi också cykla i tre timmar genom Göteborg den 15:e maj. Genom hela Götet ska vi, trots att vi inte lämnar Cykelsalen ens för en sekund. Också mycket spännande!
Allt sådant och lite till kan man göra när man har en så underbar kollega som Lina, det är alldeles fantastiskt!
söndag 17 april 2011
Enough with the götta!
Den här helgen har det göttats ganska bra. Jag är en gottegris, och har inga som helst planer på att sluta vara det för jag tror på att själen mår bra när man unnar sig och njuter mycket. Men, ibland blir det som sagt lite för mycket av det goda, typ den här helgen. Det har blivit naturgodis (i omgångar), lösgodis, en enorm kanelbulle och lite annat smått och gott. Om drygt en månad går jag min efterlängtade Sh'bam-utbildning och jag hade liksom tänkt mig att vara lite mer i form då än nu så därför kommer jag köra en totalt sockerfri (och med socker menar jag då mest det "synliga" sockret, alltså sötsaker och dylikt. Min vaniljyoghurt är en gudagåva på morgnarna så den får stanna kvar, sockrig eller ej!) månad. Jag kommer inte heller äta pasta, ris eller potatis eftersom jag mår dåligt av det. Anledningen till att jag över huvudtaget äter sådana saker är att det är snabblagat och billigt, men eftersom det får mig att må skit är priset ändå ganska högt om man ser det på det sättet. Jag är galet känslig för kolhydrater och det märks extra tydligt under skoldagar när jag knappt kan hålla ögonen öppna på föreläsningen efter att ha ätit fullkornspasta till lunch ;)
Jag har inget viktmål, mål i centimeter att gå ned eller fettprocent att uppnå. Jag vill mest städa upp lite i kroppen och kunna prestera bättre på träningen. Och tighta till mig så gott det går på en månad. Att köra en riktig diet just nu har jag varken tid eller lust till. Det tar så mycket fokus och jag har inte möjlighet till det just nu. Det finns liksom annat som är viktigare, som skolan t.ex. Men det är ju ingen anledning till att stoppa kroppen full med skit, så därför slutar jag med det. Så från och med nu blir det näringsriktig mat med relativt lågt kolhydratinnehåll. Så kanske jag både kan hålla mig vaken på eftermiddagsföreläsningarna OCH vara lite hetare på dansgolvet ;)
Jag har inget viktmål, mål i centimeter att gå ned eller fettprocent att uppnå. Jag vill mest städa upp lite i kroppen och kunna prestera bättre på träningen. Och tighta till mig så gott det går på en månad. Att köra en riktig diet just nu har jag varken tid eller lust till. Det tar så mycket fokus och jag har inte möjlighet till det just nu. Det finns liksom annat som är viktigare, som skolan t.ex. Men det är ju ingen anledning till att stoppa kroppen full med skit, så därför slutar jag med det. Så från och med nu blir det näringsriktig mat med relativt lågt kolhydratinnehåll. Så kanske jag både kan hålla mig vaken på eftermiddagsföreläsningarna OCH vara lite hetare på dansgolvet ;)
torsdag 14 april 2011
Combat i tropiskt klimat...
För ett halvår sedan var vi på Sats Landala på Mallorca och tränade på stranden hela dagarna. Det var varmt, svettigt och sandigt och alldeles, alldeles uuuuunderbart! Idag fick jag en flashback av detta underbara, då ventilationen på gymmet är avstängd under denna vecka. Vi Combatade verkligen till sista svettdroppen idag! Jag är övertygad om att vi har världens tappraste deltagare på Landala, det är jobbigt att träna i sådan värme men mitt gäng körde på och genomförde hela timmen trots att det var mer vått än torrt i salen redan efter trettio minuter.
Jag älskar alltid mitt jobb som instruktör, men vissa dagar känns det lite extra bra och idag är definitivt en sådan dag! Jag är så lyckligt lottad! Det är en obeskrivlig känsla att stå där framme och hjälpa deltagarna plocka fram sin allra bästa sida, och det är minst lika fantastiskt att se mina PT-klienter nå sina mål och växa som människor med sin framgång. Det är helt jävla fantastiskt, rent utsagt!
Imorgon blir det först skola 9.00-16.00, därefter PT-klient följt av BodyPump (upp till bevis nu ryggen, visa att du håller!) och sedan är det bannemej helg! Den här veckan, första veckan i skolan efter VFU:n, har verkligen varit som en käftsmäll rent utsagt. En rätt go käftsmäll, men ändå.
Och apropå ryggen så är den bättre. Det blir bättre och bättre för varje dag, med undantag för ett bakslag imorse när jag hade lite svårt att ens ta mig ur sängen. Inte helt okej. Dock gissar jag att det berodde på att jag nog legat lite underligt när jag sov, och att jag var lite väl ivrig i mitt instruerande av vissa övningar på gymmet igår. Inte helt smart att köra belly back med femkilosplatta samt maghjulet kanske, men gjort är gjort! Nu känns det hur som helst bättre och jag hade nästan inga känningar efter Combaten. 150 mg Diklofenak och 3 g Panodil Forte per dag verkar göra susen... Har jag tur så är det inget diskbråck utan bara en bökig inflammation!
Jag älskar alltid mitt jobb som instruktör, men vissa dagar känns det lite extra bra och idag är definitivt en sådan dag! Jag är så lyckligt lottad! Det är en obeskrivlig känsla att stå där framme och hjälpa deltagarna plocka fram sin allra bästa sida, och det är minst lika fantastiskt att se mina PT-klienter nå sina mål och växa som människor med sin framgång. Det är helt jävla fantastiskt, rent utsagt!
Imorgon blir det först skola 9.00-16.00, därefter PT-klient följt av BodyPump (upp till bevis nu ryggen, visa att du håller!) och sedan är det bannemej helg! Den här veckan, första veckan i skolan efter VFU:n, har verkligen varit som en käftsmäll rent utsagt. En rätt go käftsmäll, men ändå.
Och apropå ryggen så är den bättre. Det blir bättre och bättre för varje dag, med undantag för ett bakslag imorse när jag hade lite svårt att ens ta mig ur sängen. Inte helt okej. Dock gissar jag att det berodde på att jag nog legat lite underligt när jag sov, och att jag var lite väl ivrig i mitt instruerande av vissa övningar på gymmet igår. Inte helt smart att köra belly back med femkilosplatta samt maghjulet kanske, men gjort är gjort! Nu känns det hur som helst bättre och jag hade nästan inga känningar efter Combaten. 150 mg Diklofenak och 3 g Panodil Forte per dag verkar göra susen... Har jag tur så är det inget diskbråck utan bara en bökig inflammation!
onsdag 13 april 2011
måndag 11 april 2011
Det där med ryggen.
Det var ju inte så farligt, det där med att gå till Farbror Doktorn. Det visade sig att han var en mycket snäll farbror (farbror och farbror, han var ju inte mycket äldre än jag själv) som tyckte lite synd om mig och skrev ut hela tre olika preparat för att försöka få ordning på min rygg. Lite antiinflammatoriskt och smärtstillande. Blir det inte ordning på den inom två veckor blir det röntgen, för att se om det är diskbråck. Det var det jag själv misstänkte att det skulle vara, men det är ju fasligt skönt om det inte är det!
Nu ska jag ta Panodil forte och Diclofenac tre gånger om dagen, och när det blir olidligt får jag trösta mig själv med en Tradolan. Och mitt i allt det onda så blir jag lite nöjd över att jag faktiskt förstår de olika preparatens verkningsmekanismer någorlunda bra... Skönt att kunna glädjas åt det lilla ;) Sa jag förresten att jag klarade Farmakologitentan?!
Nu ska jag sova, imorgon väntar PT-jobb klockan 07.00 och därefter skola hela dagen lång fram tills det är dags för Cykel på kvällen. Den trevlige Farbror Doktor sa nämligen till mig att fortsätta träna precis som vanligt. En mycket bra ordination tycker jag!
Nu ska jag ta Panodil forte och Diclofenac tre gånger om dagen, och när det blir olidligt får jag trösta mig själv med en Tradolan. Och mitt i allt det onda så blir jag lite nöjd över att jag faktiskt förstår de olika preparatens verkningsmekanismer någorlunda bra... Skönt att kunna glädjas åt det lilla ;) Sa jag förresten att jag klarade Farmakologitentan?!
Nu ska jag sova, imorgon väntar PT-jobb klockan 07.00 och därefter skola hela dagen lång fram tills det är dags för Cykel på kvällen. Den trevlige Farbror Doktor sa nämligen till mig att fortsätta träna precis som vanligt. En mycket bra ordination tycker jag!
söndag 10 april 2011
Tillbaka till den overkliga verkligheten...
...skolan, alltså. De tre veckorna i den riktiga verkligheten, alltså VFU:n, är nu över och imorgon drar sjukdomsläran igång med buller och brak. Idag gjorde jag min sista dag på avdelningen och misslyckades totalt med att sätta en PVK men fick ge en intramuskulär injektion (min första!) som både patienten och jag överlevde. Himla tur! Att vi överlevde alltså.
Nu blir det hårdkörning i skolan fram till sommarlovet, schemat är inte nådigt! Långa dagar, flera uppgifter att göra, ett gäng tentor (varav en i läkemedelsberäkning) och en massa övande på KTC. Galet roligt men mastigt! Termin tre är lugnare säger de som vet, skönt säger jag som även vill ha mycket tid över till mitt fantastiska jobb på SATS! Tur att jag är en jävel på multitasking, det är en egenskap som kommer behövas resten av den här terminen ;)
Idag har min rygg varit alldeles överjävlig mot mig. Jag måste få ändan ur vagnen och våga boka en läkartid. Jag är inte så sugen, för jag vill inte veta om något är fel. Jag har mina aningar om vad det kan tänkas vara, men jag hoppas innerligen att jag har jättefel! Nåja, nu ska jag och ryggen sussa sött. Imorgon 7.20 väntar en av mina tappra klienter på mig på SATS, därefter blir det skola 9.00-16.00 (det kommer bli så roligt att se alla klassisar igen!) och sedan ska det tränas för grymmaste Lina på hennes Cykel + Core. Lovely day!
Nu blir det hårdkörning i skolan fram till sommarlovet, schemat är inte nådigt! Långa dagar, flera uppgifter att göra, ett gäng tentor (varav en i läkemedelsberäkning) och en massa övande på KTC. Galet roligt men mastigt! Termin tre är lugnare säger de som vet, skönt säger jag som även vill ha mycket tid över till mitt fantastiska jobb på SATS! Tur att jag är en jävel på multitasking, det är en egenskap som kommer behövas resten av den här terminen ;)
Idag har min rygg varit alldeles överjävlig mot mig. Jag måste få ändan ur vagnen och våga boka en läkartid. Jag är inte så sugen, för jag vill inte veta om något är fel. Jag har mina aningar om vad det kan tänkas vara, men jag hoppas innerligen att jag har jättefel! Nåja, nu ska jag och ryggen sussa sött. Imorgon 7.20 väntar en av mina tappra klienter på mig på SATS, därefter blir det skola 9.00-16.00 (det kommer bli så roligt att se alla klassisar igen!) och sedan ska det tränas för grymmaste Lina på hennes Cykel + Core. Lovely day!
lördag 9 april 2011
Lördagskväll!
fredag 8 april 2011
Godkänd VFU!
Och förresten, idag hade vi slutbedömning på VFU:n. Jag klarade mig och blev godkänd!
Dessutom blev jag godkänd på en del praktiska moment, vilket innebär att min handledare bedömer att jag "uppnått tillräckliga färdigheter" inom just dessa moment. Dessa tre moment var venprovtagning, PVK och eventuellt även EKG. Soooo sweet! Med andra ord är jag nu tillräckligt duktig på att sätta plaströr i armen på folk, ta blodprover och koppla elektroder för EKG-tagning, det känns fantastiskt bra!!!
Så här glad och rufsig är jag just nu, vilket påminner mig om att jag kanske borde ta en dusch och sedan krypa i säng ;)
Dessutom blev jag godkänd på en del praktiska moment, vilket innebär att min handledare bedömer att jag "uppnått tillräckliga färdigheter" inom just dessa moment. Dessa tre moment var venprovtagning, PVK och eventuellt även EKG. Soooo sweet! Med andra ord är jag nu tillräckligt duktig på att sätta plaströr i armen på folk, ta blodprover och koppla elektroder för EKG-tagning, det känns fantastiskt bra!!!
Ambulanssjuksköterska - såklart!
Här om dagen fick jag höra hur otroligt tufft det skulle bli för mig att nå mitt mål, att bli ambulanssjuksköterska. Jag fick höra att det var extra svårt för att jag var tjej, att jag måste "komma i form" och att jag skulle bli tvungen att träna hårt för att klara de höga fysiska kraven som ställs på ambulanssjuksköterskor i Västra Götaland (jag vet inte exakt vilka dessa krav är, men jag har hört att de liknar de fysiska tester brandmännen behöver klara av). Om jag blev irriterad? Det är bara förnamnet!
Om det är något som gör mig sur så är det förutfattade meningar, som den att jag skulle vara svag bara för att jag är kvinna, eller otränad bara för att jag inte är pinnsmal. Vad är det med folk?! Jag vet också att det kommer bli tufft för mig att bli ambulanssjuksköterska. För att konkurrensen är hård, för att det finns få jobb och de som har jobb trivs bra och stannar länge. Och visst, procentuellt sett är det färre kvinnor än män inom ambulanssjukvården (tror jag?) men jag ser det knappast som något hinder att jag råkar vara kvinna?! Visst är det många utmaningar på vägen mot målet, som det att jag inte ens har B-körkort och måste ha C-kort för att få köra ambulans, eller att det är svårt att komma in på utbildningen, att jag faktiskt inte är fullt frisk utan har ett hjärtfel. Klart det finns utmaningar, men det är just utmaningar och inga oöverstigliga hinder.
När det gäller de fysiska kraven ser jag det inte som ett problem. Visst, jag skulle nog i ärlighetens namn inte fixa hela brandmannatestet om jag skulle göra det imorgon, men jag har inget emot att träna mig dit! Och otränad är jag inte, definitivt inte! Jag är ingen elitidrottare men jag tränar i snitt 7-8h/vecka och älskar det, och har jag ett mål med träningen så når jag det, hjärtfel eller inte. Och vi kvinnor är inte per automatik svagare och bräckligare än männen. Definitivt inte.
Så, vad gör en sådan här korkad kommentar med mig? Jo, det sporrar mig! Klart som fan jag ska bli ambulanssjuksköterska! B-kortet ska tas inom ett år, därefter C-kortet. Sedan ska jag se till att få sommarjobb som undersköterska på någon akutmottagning nästa sommar, och när jag kommer ut som färdig sjuksköterska ska jag slåss med näbbar och klor för en tjänst på akuten. Och jag ska samla på mig högar med relevanta högskolepoäng för att öka mina chanser att komma in på specialistutbildningen, och sedan jävlar ska det bli ambulanssjuksköterska av Bullen!
Om det är något som gör mig sur så är det förutfattade meningar, som den att jag skulle vara svag bara för att jag är kvinna, eller otränad bara för att jag inte är pinnsmal. Vad är det med folk?! Jag vet också att det kommer bli tufft för mig att bli ambulanssjuksköterska. För att konkurrensen är hård, för att det finns få jobb och de som har jobb trivs bra och stannar länge. Och visst, procentuellt sett är det färre kvinnor än män inom ambulanssjukvården (tror jag?) men jag ser det knappast som något hinder att jag råkar vara kvinna?! Visst är det många utmaningar på vägen mot målet, som det att jag inte ens har B-körkort och måste ha C-kort för att få köra ambulans, eller att det är svårt att komma in på utbildningen, att jag faktiskt inte är fullt frisk utan har ett hjärtfel. Klart det finns utmaningar, men det är just utmaningar och inga oöverstigliga hinder.
När det gäller de fysiska kraven ser jag det inte som ett problem. Visst, jag skulle nog i ärlighetens namn inte fixa hela brandmannatestet om jag skulle göra det imorgon, men jag har inget emot att träna mig dit! Och otränad är jag inte, definitivt inte! Jag är ingen elitidrottare men jag tränar i snitt 7-8h/vecka och älskar det, och har jag ett mål med träningen så når jag det, hjärtfel eller inte. Och vi kvinnor är inte per automatik svagare och bräckligare än männen. Definitivt inte.
Så, vad gör en sådan här korkad kommentar med mig? Jo, det sporrar mig! Klart som fan jag ska bli ambulanssjuksköterska! B-kortet ska tas inom ett år, därefter C-kortet. Sedan ska jag se till att få sommarjobb som undersköterska på någon akutmottagning nästa sommar, och när jag kommer ut som färdig sjuksköterska ska jag slåss med näbbar och klor för en tjänst på akuten. Och jag ska samla på mig högar med relevanta högskolepoäng för att öka mina chanser att komma in på specialistutbildningen, och sedan jävlar ska det bli ambulanssjuksköterska av Bullen!
torsdag 7 april 2011
Blod x 2, typ...
Idag på min Combat, under låt nummer 6, tittade några av mina fina stammisar på främre raden konstigt på mig och liksom pekade på mitt ansikte. Jag fattade ingenting tills en av de utbrast: "Du blöder!" Jag vände mig om och tittade mig i spegeln, och mycket riktigt - det blödde, från tandköttet så hela framtanden var knasigt rödfärgad. Det var ju en ny upplevelse! Haha! Vi körde vidare, inget att bry sig om ;) Jag hade inte känt något och sedan slutade det blöda, och jag har ingen aning om vad det kom ifrån. Skumt. Men jag antar att jag såg ut som en riktig fighter i alla fall ;)
Innan Combaten fick jag den stora äran att vara med vid en operation på Sahlgrenska. En urethraplastik, alltså där man fixar till och gör om ett icke fungerande urinrör. Det var SÅ spännande! Jag följde med patienten från avdelningen, genom operationen och sedan till uppvaket så jag fick se hela förloppet med narkos, operation och uppvaknande. Helt otroligt intressant! Lite så att min barndomsdröm om att bli kirurg börjar vakna till liv igen, om jag nu hade varit lite yngre och orken att läsa in en väldans massa matte. Man blir inte läkare på Matte B, så är det ju. Men å andra sidan, de här veckorna på VFU:n har verkligen fått mig att känna att jag hittat rätt yrke! Sjuksköterska känns så fantastiskt rätt och precis som Stina sa idag så känns det så mycket mer motiverande att studera nu, när vi vet vad som väntar oss som färdiga sjuksköterskor!
Imorgon går jag näst sista dagen på VFU:n och jag har faktiskt lite separationsångest! Jag vill stanna kvar längre, göra mer, lära mer. Nästa termin är vi ute i 6 veckor istället för 3, och jag tror att det kommer vara ännu mer givande.
Innan Combaten fick jag den stora äran att vara med vid en operation på Sahlgrenska. En urethraplastik, alltså där man fixar till och gör om ett icke fungerande urinrör. Det var SÅ spännande! Jag följde med patienten från avdelningen, genom operationen och sedan till uppvaket så jag fick se hela förloppet med narkos, operation och uppvaknande. Helt otroligt intressant! Lite så att min barndomsdröm om att bli kirurg börjar vakna till liv igen, om jag nu hade varit lite yngre och orken att läsa in en väldans massa matte. Man blir inte läkare på Matte B, så är det ju. Men å andra sidan, de här veckorna på VFU:n har verkligen fått mig att känna att jag hittat rätt yrke! Sjuksköterska känns så fantastiskt rätt och precis som Stina sa idag så känns det så mycket mer motiverande att studera nu, när vi vet vad som väntar oss som färdiga sjuksköterskor!
Imorgon går jag näst sista dagen på VFU:n och jag har faktiskt lite separationsångest! Jag vill stanna kvar längre, göra mer, lära mer. Nästa termin är vi ute i 6 veckor istället för 3, och jag tror att det kommer vara ännu mer givande.
onsdag 6 april 2011
Det blir inget Göteborgsvarv för Bullen...
...men istället ska hon göra DET HÄR:
SH'BAM-utbildning står på schemat under Göteborgsvarvshelgen, och i ärlighetens namn... Jag väljer dans framför löpning alla dagar ;) Det var ett par år sedan jag dansade, och ytterligare ett par år sedan jag instruerade dansklasser måste jag erkänna, så jag är lite nervös. Men mest laddad dock! Det kommer bli SÅ fantastiskt roligt att få dansa igen! Jag provade Sh'bam under SATS Inspirationsdag i februari, och blev helt förälskad. Min fantastiskt duktiga kollega Annika Sjöö höll i klassen och jisses sicket drag det var. Jag gillar att kombinationerna är så pass enkla att de allra flesta klarar av att göra dem, oavsett om man har danserfarenhet eller inte, och hela passet känns som en enda härlig kväll på dansgolvet på vilken het klubb som helst. Jag längtar till utbildningen och tiden kan knappast gå fort nog! Det kommer bli fantastiskt!
SH'BAM-utbildning står på schemat under Göteborgsvarvshelgen, och i ärlighetens namn... Jag väljer dans framför löpning alla dagar ;) Det var ett par år sedan jag dansade, och ytterligare ett par år sedan jag instruerade dansklasser måste jag erkänna, så jag är lite nervös. Men mest laddad dock! Det kommer bli SÅ fantastiskt roligt att få dansa igen! Jag provade Sh'bam under SATS Inspirationsdag i februari, och blev helt förälskad. Min fantastiskt duktiga kollega Annika Sjöö höll i klassen och jisses sicket drag det var. Jag gillar att kombinationerna är så pass enkla att de allra flesta klarar av att göra dem, oavsett om man har danserfarenhet eller inte, och hela passet känns som en enda härlig kväll på dansgolvet på vilken het klubb som helst. Jag längtar till utbildningen och tiden kan knappast gå fort nog! Det kommer bli fantastiskt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)