Jag hinner inte skriva så mycket som jag skulle vilja eftersom jag verkligen måste lägga mig för en timme sedan ;) Men, jag är SÅ glad och lyckligt lottad som har så underbara människor omkring mig! Jag tar inte vänskap och omtanke för givet, men gång på gång blir jag påmind om hur fantastiska människor jag har i mitt liv! Linnéa och Andréas överraskade mig med blommor och presenter idag, eftersom jag fyllde år igår. Och det var INTE vilka presenter som helst, det var helt gaaaalet! Vad det var får ni veta en annan gång ;)
Och förutom detta så fick jag även en fantastisk blomma av min chef Jessica, med ett tillhörande kort som gjorde mig alldeles varm i själen! Underbara människor, jag finner inga ord! TACK ska ni ha, och stort TACK även till alla andra som grattade mig på födelsedagen. Ni lyser upp och får mig att le ända in till hjärtat :)
torsdag 31 mars 2011
tisdag 29 mars 2011
Det lilla matprojektet...
Dagarna går så sjukt fort!!! Trots att jag klev upp klockan 06.00 imorse och klockan nu närmar sig 22.00 så har dagen fullkomligt svischat förbi. Galet! Det har friserats, webbtentats, Cykelklassats och sedan lagats mat i nästan orimligt stora mängder. Varför? Jo, för att jag har en plan!
Jag är ganska duktig på det där med att äta, alltså jag äter ganska rejält. Troligen hänger det ihop med att jag tränar ganska rejält också, eller vad tror ni? ;) Hur som helst är jag fullkomligt usel på att planera och inte tycker jag det är roligt att stå i köket heller. Det är två ganska skitdåliga egenskaper när man är student, helt klart. Därför testar jag ett nytt system nu, där det lagas lunch- och middagsmat för hela veckan på endast två tillfällen. Söndagar och tisdagar är laga-dagar och på söndagen görs mat för söndag kväll, hela måndag och hela tisdag. På tisdagen lagas mat för hela onsdagen, hela torsdagen och fredag lunch. Fredag kväll och lördag dag får jag äta vad jag vill, så det så ;)
Tanken är att vid ett tillfälle laga mat med samma bas, alltså typ köttfärs eller fisk eller kyckling eller vad det nu må vara, så att det blir varierad mat men minimalt med pyssel. Idag blev det köttfärssås med frästa morötter och vitkål, samt någon form av köttfärsgratäng. Fram tills idag var det lite olika former av lax och spenattjosan. Hittills känns det både bra och billigt, eftersom jag slipper panikköpa lunch fyra av fem dagar i veckan som det oftast blir annars! Nu är utmaningen att inte tröttna och att få det till en rutin... Håll tummarna!
Imorgon fyller jag 27 år, och det känns både bra och mindre bra. Lite åldersnoja, lite framtidsnoja (Familj! Barn! Karriär! Hur ska jag hinna allt jag vill?!) men samtidigt ganska lugnt. Jag känner mig inte 27, jag känner mig 23 vissa dagar och 55 andra, haha!
Nu blir det dusch och säng, imorgon vankas PT-jobb, styrketräning och VFU hela kvällen lång :)
Jag är ganska duktig på det där med att äta, alltså jag äter ganska rejält. Troligen hänger det ihop med att jag tränar ganska rejält också, eller vad tror ni? ;) Hur som helst är jag fullkomligt usel på att planera och inte tycker jag det är roligt att stå i köket heller. Det är två ganska skitdåliga egenskaper när man är student, helt klart. Därför testar jag ett nytt system nu, där det lagas lunch- och middagsmat för hela veckan på endast två tillfällen. Söndagar och tisdagar är laga-dagar och på söndagen görs mat för söndag kväll, hela måndag och hela tisdag. På tisdagen lagas mat för hela onsdagen, hela torsdagen och fredag lunch. Fredag kväll och lördag dag får jag äta vad jag vill, så det så ;)
Tanken är att vid ett tillfälle laga mat med samma bas, alltså typ köttfärs eller fisk eller kyckling eller vad det nu må vara, så att det blir varierad mat men minimalt med pyssel. Idag blev det köttfärssås med frästa morötter och vitkål, samt någon form av köttfärsgratäng. Fram tills idag var det lite olika former av lax och spenattjosan. Hittills känns det både bra och billigt, eftersom jag slipper panikköpa lunch fyra av fem dagar i veckan som det oftast blir annars! Nu är utmaningen att inte tröttna och att få det till en rutin... Håll tummarna!
Imorgon fyller jag 27 år, och det känns både bra och mindre bra. Lite åldersnoja, lite framtidsnoja (Familj! Barn! Karriär! Hur ska jag hinna allt jag vill?!) men samtidigt ganska lugnt. Jag känner mig inte 27, jag känner mig 23 vissa dagar och 55 andra, haha!
Nu blir det dusch och säng, imorgon vankas PT-jobb, styrketräning och VFU hela kvällen lång :)
måndag 28 mars 2011
En härlig dag på VFU:n!
Vilken grym dag! Idag har tiden på VFU:n rusat förbi och jag har fått göra mycket mer än vad jag fått göra innan. Kanske hänger det ihop med att jag vågar ta för mig mer, eller så handlade det bara mer om att det helt enkelt fanns mer för mig att göra på avdelningen.
Jag har pratat med patienter, följt med på undersökningar, svarat på ringningar, pratat med anhöriga, tagit blodtryck, dokumenterat lite, lite, lite, spolat PVK, kopplat dropp och så vidare. Dessutom har jag tagit venprov och satt min allra första PVK på en "riktig" patient! Det ni! På första försöket gick det mindre bra, men med ny ven och nytt mod satt den där den skulle! Det togs även lite prover ur den, och efteråt fick jag beröm av handledaren som sa att jag till och med var bättre på att sätta PVK nu än vad han var när han gick ut skolan. Tveksamt om det stämmer, men jag väljer att tro att jag gjorde ett bra jobb! Jag kände att jag fick bra kontakt med flera patienter idag, och det är skönt att känna att det går lättare och lättare att prata med dem. Jag är verkligen inte nervös för att prata med människor, men när det kommer till känsliga situationer blir jag orolig att jag ska säga något fel. Det går bättre och bättre att inte tänka i de banorna och det är härligt! Nu längtar jag till nästa dag på praktiken, vilket är på onsdag.
Imorgon gäller PT-klient på morgonen, sedan ett besök hos frisören (äntligen!), därefter hemtenta tillsammans med Stina och slutligen Cykelklass på kvällen på Valhalla. Skön tisdag, med andra ord!
Jag har pratat med patienter, följt med på undersökningar, svarat på ringningar, pratat med anhöriga, tagit blodtryck, dokumenterat lite, lite, lite, spolat PVK, kopplat dropp och så vidare. Dessutom har jag tagit venprov och satt min allra första PVK på en "riktig" patient! Det ni! På första försöket gick det mindre bra, men med ny ven och nytt mod satt den där den skulle! Det togs även lite prover ur den, och efteråt fick jag beröm av handledaren som sa att jag till och med var bättre på att sätta PVK nu än vad han var när han gick ut skolan. Tveksamt om det stämmer, men jag väljer att tro att jag gjorde ett bra jobb! Jag kände att jag fick bra kontakt med flera patienter idag, och det är skönt att känna att det går lättare och lättare att prata med dem. Jag är verkligen inte nervös för att prata med människor, men när det kommer till känsliga situationer blir jag orolig att jag ska säga något fel. Det går bättre och bättre att inte tänka i de banorna och det är härligt! Nu längtar jag till nästa dag på praktiken, vilket är på onsdag.
Imorgon gäller PT-klient på morgonen, sedan ett besök hos frisören (äntligen!), därefter hemtenta tillsammans med Stina och slutligen Cykelklass på kvällen på Valhalla. Skön tisdag, med andra ord!
söndag 27 mars 2011
Grym utbildning och en nyfunnen gammal kärlek...
Den här helgen har fullkomligt susat förbi! Jag fattar inte vart den tog vägen och inte heller vad jag gjort. Igår var det BodyPump och därefter lite försök till webbtenta tillsammans med Stina, sjukt svår tenta och jag har fortfarande inte klarat den. Det blir till att fortsätta försöka imorgon.
Idag var jag på en grym föreläsning/utbildning! Vi SATS-anställda har det enorma privilegiet att få gå på kostnadsfria utbildningar och föreläsningar som SATS själva anordnar, idag var det "Träning och graviditet" som stod på schemat och det var en riktigt intressant eftermiddag! Det jag blev mest glad över var att föreläsaren var barnmorska men även jobbar med träning. Jag gillar kombinationen, och det är så jag själv vill jobba. Inte som barnmorska, men inom sjukvården i kombination med friskvård. Gränsen däremellan är ganska hårfin, men jag kan ofta känna att det byggs tjocka murar emellan de två.
Imorgon väntar en ny dag på praktiken och därefter är det dags för handledarutbildning för körkort! Jag är alltså eleven, då jag inte har något körkort än. Nu börjar dock vägen mot kortet, och det känns som en klar fördel då jag vill jobba inom ambulansen i framtiden ;)
Och just det, den gamla, nyupptäckta kärleken... Styrketräning! Jag passade på att köra armar i gymmet idag och då jag fick en avbokning av en PT-klient hade jag lite mer tid att slå ihjäl så det blev även rygg och axlar. Underbart! Jag längtar alltid efter styrketräningen men tiden är en bristvara och med alla klasser och vick blir det svårt att hinna, men nu ska det hinnas med i alla fall två gånger i veckan. Det tar inte lång tid och det går alltid att hitta luckor, så det så! Styrketräning är en fantastisk träningsform och min kropp har verkligen saknat den!
Idag var jag på en grym föreläsning/utbildning! Vi SATS-anställda har det enorma privilegiet att få gå på kostnadsfria utbildningar och föreläsningar som SATS själva anordnar, idag var det "Träning och graviditet" som stod på schemat och det var en riktigt intressant eftermiddag! Det jag blev mest glad över var att föreläsaren var barnmorska men även jobbar med träning. Jag gillar kombinationen, och det är så jag själv vill jobba. Inte som barnmorska, men inom sjukvården i kombination med friskvård. Gränsen däremellan är ganska hårfin, men jag kan ofta känna att det byggs tjocka murar emellan de två.
Imorgon väntar en ny dag på praktiken och därefter är det dags för handledarutbildning för körkort! Jag är alltså eleven, då jag inte har något körkort än. Nu börjar dock vägen mot kortet, och det känns som en klar fördel då jag vill jobba inom ambulansen i framtiden ;)
Och just det, den gamla, nyupptäckta kärleken... Styrketräning! Jag passade på att köra armar i gymmet idag och då jag fick en avbokning av en PT-klient hade jag lite mer tid att slå ihjäl så det blev även rygg och axlar. Underbart! Jag längtar alltid efter styrketräningen men tiden är en bristvara och med alla klasser och vick blir det svårt att hinna, men nu ska det hinnas med i alla fall två gånger i veckan. Det tar inte lång tid och det går alltid att hitta luckor, så det så! Styrketräning är en fantastisk träningsform och min kropp har verkligen saknat den!
torsdag 24 mars 2011
VFU-tankar, igen...
Idag har jag sett en urinblåsa och ett urinrör från insidan. Det ni! Det är fantastiskt vilka undersökningsmetoder det finns, och hur häftig kroppen ser ut på insidan! Människan är onekligen en fantastisk kreation ;)
Just den här människan som äger denna blogg är just nu mycket trött och sliten. Det beror på fler saker, typ tidiga morgnar, för sena kvällar, stor koncentration och mycket spänningar och så en hel del "dålig" mat på det. Mat som inte ger någon vidare bra energi, alltså. Imorgon har jag dock sovmorgon och börjar först 8.30 (på SATS, jag har ledigt från praktiken eftersom min handledare jobbar kväll och jag har klass då) och jag ska snart lägga mig så jag får sova ut ordentligt.
På måndag fortsätter praktiken. Just nu känner jag mig jättenervös över om jag kommer bli godkänd eller inte. Det känns inte riktigt som att jag har gett något bra intryck trots att jag försöker, och det är så svårt att veta vad som egentligen förväntas av mig. Jag kan ju inte göra mer än det jag blir ombedd, men hittills har jag inte gjort så mycket. Inget ont om min handledare dock, hon är helt fantastisk både som sjuksköterska och som handledare. Grymt cool kvinna! Det jag oroar mig för är mest att hon ska tycka att jag inte riktigt får ihop bitarna och därför inte når kursmålen. Det är svårt att omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken och när man står där mitt i är det så otroligt lätt att glömma det man har läst, särskilt när nervositeten smyger sig på! Men jag hoppas att det släpper snart. På måndag ska jag få "ansvara" för en egen patient. Naturligtvis kommer jag inte ha något ansvar på riktigt, men jag ska öva mig på att få in det rätta tänket när det gäller omvårdnadsåtgärder, dokumentation, överlämning m.m. Knepigt! Det blir till att läsa en del i helgen.
Jag tog i alla fall mitt första venprov på en riktig patient idag! Och det gick bra, trots en jävla massa nervositet. Och jag kom ihåg att släppa på stasen, mitt eviga orosmoment som jag alltid glömmer ;)
Nu: Sömn, så jag kan köra skiten ur mina PT-klienter imorgon bitti!
Just den här människan som äger denna blogg är just nu mycket trött och sliten. Det beror på fler saker, typ tidiga morgnar, för sena kvällar, stor koncentration och mycket spänningar och så en hel del "dålig" mat på det. Mat som inte ger någon vidare bra energi, alltså. Imorgon har jag dock sovmorgon och börjar först 8.30 (på SATS, jag har ledigt från praktiken eftersom min handledare jobbar kväll och jag har klass då) och jag ska snart lägga mig så jag får sova ut ordentligt.
På måndag fortsätter praktiken. Just nu känner jag mig jättenervös över om jag kommer bli godkänd eller inte. Det känns inte riktigt som att jag har gett något bra intryck trots att jag försöker, och det är så svårt att veta vad som egentligen förväntas av mig. Jag kan ju inte göra mer än det jag blir ombedd, men hittills har jag inte gjort så mycket. Inget ont om min handledare dock, hon är helt fantastisk både som sjuksköterska och som handledare. Grymt cool kvinna! Det jag oroar mig för är mest att hon ska tycka att jag inte riktigt får ihop bitarna och därför inte når kursmålen. Det är svårt att omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken och när man står där mitt i är det så otroligt lätt att glömma det man har läst, särskilt när nervositeten smyger sig på! Men jag hoppas att det släpper snart. På måndag ska jag få "ansvara" för en egen patient. Naturligtvis kommer jag inte ha något ansvar på riktigt, men jag ska öva mig på att få in det rätta tänket när det gäller omvårdnadsåtgärder, dokumentation, överlämning m.m. Knepigt! Det blir till att läsa en del i helgen.
Jag tog i alla fall mitt första venprov på en riktig patient idag! Och det gick bra, trots en jävla massa nervositet. Och jag kom ihåg att släppa på stasen, mitt eviga orosmoment som jag alltid glömmer ;)
Nu: Sömn, så jag kan köra skiten ur mina PT-klienter imorgon bitti!
onsdag 23 mars 2011
VFU-tankar, tenta och löpning
Jag är nyss hemkommen från min andra VFU-dag. Idag var det mer att göra på avdelningen men för mig innebar det inget speciellt eftersom jag inte kan göra så mycket utan att min handledare ber mig om det. Jag har, om jag ska vara ärlig, mest känt mig ivägen och inte särskilt duktig och den känslan hatar jag. Men jag hoppas att det vänder när jag blir lite mer varm i kläderna. Jag känner mig galet osäker på många saker och känner inte att jag har någon koll på vad som behöver göras på avdelningen, det kanske man inte kan vänta sig efter två dagar heller... men jag är otålig och vill kunna allt. Jag känner mig som en idiot när jag ska dokumentera eftersom jag har svårt att avgöra vad som egentligen är relevant information och hur jag ska formulera mig, men jag antar att det också kommer med tiden... Hoppas jag.
Resultatet från Farmakologitentan har i alla fall kommit upp nu och jag är godkänd! Med andra ord klarade jag både Metod- och Farmakologidelen på senaste tentan, trots att jag var hyfsat säker på att det gick åt skogen. Lycka! Jag firar med en löptur och sedan blir det en skön kväll framför "Sjukhuset" på Tv3Play. Fint som snus, right?!
Resultatet från Farmakologitentan har i alla fall kommit upp nu och jag är godkänd! Med andra ord klarade jag både Metod- och Farmakologidelen på senaste tentan, trots att jag var hyfsat säker på att det gick åt skogen. Lycka! Jag firar med en löptur och sedan blir det en skön kväll framför "Sjukhuset" på Tv3Play. Fint som snus, right?!
tisdag 22 mars 2011
3 bra och 3 liiiite mindre bra
Bra 1: Min cykelklass på Valhalla gick kick-ass! Jag kommer ha så mysiga tisdagskvällar i Cykelsalen framöver :)
Bra 2: Imorgon är det VFU igen! Jag har längtat! Det kommer bli grymt :)
Bra 3: Jag fick min deklaration idag och har skattat som en heltidsarbetare men bara jobbat extra...resten förstår ni själva ;) It's gonna be sweeeet när det det klirrar till på kontot!
Mindre bra 1: Jag ligger inte i sängen trots att jag börjar 6.45 imorn.
Mindre bra 2: Jag har fått order att "ta det lugnt" av min pacemakersjuksköterska. Vad "lugnt" är lämnar jag dock åt patienten själv att avgöra, alltså mig själv i det här fallet... Men ändå. Skit.
Mindre bra 3: Jag har ett eget företag, alltså klirrar det inte till på kontot förrän i december och när alla andra får klirrklirr till midsommar får jag helt enkelt hålla ut några månader till.
Nu blir det tryna kudde! Natti!
Bra 2: Imorgon är det VFU igen! Jag har längtat! Det kommer bli grymt :)
Bra 3: Jag fick min deklaration idag och har skattat som en heltidsarbetare men bara jobbat extra...resten förstår ni själva ;) It's gonna be sweeeet när det det klirrar till på kontot!
Mindre bra 1: Jag ligger inte i sängen trots att jag börjar 6.45 imorn.
Mindre bra 2: Jag har fått order att "ta det lugnt" av min pacemakersjuksköterska. Vad "lugnt" är lämnar jag dock åt patienten själv att avgöra, alltså mig själv i det här fallet... Men ändå. Skit.
Mindre bra 3: Jag har ett eget företag, alltså klirrar det inte till på kontot förrän i december och när alla andra får klirrklirr till midsommar får jag helt enkelt hålla ut några månader till.
Nu blir det tryna kudde! Natti!
måndag 21 mars 2011
Första dagen på praktiken!
Imorse knatade jag in på sjukhuset på ganska nervösa ben. Jag sov skitdåligt inatt och låg och tänkte på alla fel man kan tänkas göra som student, så jag hade lyckats stressa upp mig rätt rejält när det väl var dags att börja imorse... Men, jag hade inte behövt oroa mig!
Jag fick ett superbra mottagande, om än lite stressat, av min handledare som för övrigt är en riktigt skön brud! Idag var det ganska lugnt på avdelningen, och för min del handlade det mest om att lära mig om rutinerna och lära känna miljön. Förutom det fick jag sätta ett dropp, prova på att göra en bladderscan, prova att dokumentera lite och misslyckas totalt med att spola en PVK. Misslyckandet bestod i att det regnade NaCl över hela patienten, halva mig och halva sängen... Men det gjorde inte så mycket, jag fick bara ett leende som reaktion av patienten så jag antar att det var lugnt ;) Och till nästa gång vet jag precis hur jag INTE ska göra!
Imorgon är min handledare ledig och således även jag, men jag längtar faktiskt redan till på onsdag när jag får komma tillbaka igen! Jag hoppas på lite PVK:er och venprovtagning då, men vi får väl se vad som händer...
Jag fick ett superbra mottagande, om än lite stressat, av min handledare som för övrigt är en riktigt skön brud! Idag var det ganska lugnt på avdelningen, och för min del handlade det mest om att lära mig om rutinerna och lära känna miljön. Förutom det fick jag sätta ett dropp, prova på att göra en bladderscan, prova att dokumentera lite och misslyckas totalt med att spola en PVK. Misslyckandet bestod i att det regnade NaCl över hela patienten, halva mig och halva sängen... Men det gjorde inte så mycket, jag fick bara ett leende som reaktion av patienten så jag antar att det var lugnt ;) Och till nästa gång vet jag precis hur jag INTE ska göra!
Imorgon är min handledare ledig och således även jag, men jag längtar faktiskt redan till på onsdag när jag får komma tillbaka igen! Jag hoppas på lite PVK:er och venprovtagning då, men vi får väl se vad som händer...
söndag 20 mars 2011
Spinning-spöket på Landala...
Under tiden jag var och grejade i cykelsalen jobbade det cyklande spöket sig upp till 86% av maxpuls. Mycket morgonpiggt spöke måste jag säga, som satt där och trampade redan innan klockan 10.00 en lördagmorgon! Låg vilopuls måste spöket ha haft också, eftersom det låg på 34 slag/minut när jag kom in i salen ;)
Imorgon börjar min VFU-period. Tre veckor på Sahlgrenska är det som väntar och jag är både nervös och superladdad. Nu blir det på riktigt! Jag har skrivit ned mina förväntningar och vad jag vill lära mig i ett brev som jag ska lämna till min handledare imorgon, och nu ska jag krypa ned i sängen och få mig lite sömn så jag är pigg och glad imorgon. Jag har laddat med ett avsnitt av Sjukhuset på tv3play, så nu somnar jag med helt rätt tankar i huvudet ;) Natti!
lördag 19 mars 2011
Äta, träna, äta, träna, äta, träna...
Vissa dagar känns det som att det är allt jag gör, och idag är en sådan dag. Två Pumpklasser och ofantliga mängder mat! Men jag gillar det, som ni vet :P Morgondagen går lite i samma tecken, eftersom jag ska vicka Linas CykelPulse direkt efter min egen Pumpklass. Det kommer bli superroligt!
Jag och Stina tog en sväng till KTC (Kliniskt träningscentrum) idag och övade metoder. Hon var sjuk under sug-, oxygen- och sondbehandlingslektionen så tanken var att jag skulle visa henne vad vi hade gått igenom. Det var en fantastisk känsla att kunna lägga en enteral sond på Jack (som dockan på KTC tydligen heter, trots att det är en kvinna med bröst) och förklara hur man skulle göra! Jag trodde inte jag kunde ett skit, men uppenbarligen hade informationen fastnat :) Det är så skönt att känna att jag kan något! Och just det, sa jag att jag var godkänd på Metod-delen på senaste tentan? 60% var underkända, men jag klarade mig! Helt otroligt, med tanke på att jag till och med hade glömt att vi skulle ha den delen med på tentan och alltså fick en chock när jag såg att den låg med i häftet.
Och just det, sova var det... Efter all träning imorn blir det film och mat med Stina och Matti - jag har en finfin lördag framför mig!
Jag och Stina tog en sväng till KTC (Kliniskt träningscentrum) idag och övade metoder. Hon var sjuk under sug-, oxygen- och sondbehandlingslektionen så tanken var att jag skulle visa henne vad vi hade gått igenom. Det var en fantastisk känsla att kunna lägga en enteral sond på Jack (som dockan på KTC tydligen heter, trots att det är en kvinna med bröst) och förklara hur man skulle göra! Jag trodde inte jag kunde ett skit, men uppenbarligen hade informationen fastnat :) Det är så skönt att känna att jag kan något! Och just det, sa jag att jag var godkänd på Metod-delen på senaste tentan? 60% var underkända, men jag klarade mig! Helt otroligt, med tanke på att jag till och med hade glömt att vi skulle ha den delen med på tentan och alltså fick en chock när jag såg att den låg med i häftet.
Och just det, sova var det... Efter all träning imorn blir det film och mat med Stina och Matti - jag har en finfin lördag framför mig!
torsdag 17 mars 2011
Så många bra saker på en dag!!
Apropå VFU:n så var vi där idag jag och Stina. På Sahlgrenska alltså, och letade rätt på våra avdelningar. Det kändes helt galet spännande att komma dit, och få se dessa riktiga patienter! Det är riktiga människor med riktiga besvär och riktiga känslor och tankar, och på måndag kommer jag dit och förväntas veta hur jag ska ta hand om dem. Läskigt, men spännande! Avdelningen verkar toppen i alla fall och jag fick ett superbra mottagande när jag presenterade mig, så jag tror det kommer bli finfina tre veckor det här!
Efter skola och Sahlgrenskabesök åkte jag hem och däckade på soffan i en och en halv timme, så grymt underskattat att sova mitt på dagen! Det är ju underbart skönt. Efter sömnstunden bar det av till Landala för en Combat som var överbokad med reserver och snacka om drag i salen! Jag blev helt lycklig och fick, som vanligt, tårar i ögonen under flera av låtarna bara för att det gör mig så lycklig att jag får hålla på med det jag gör och att det uppskattas. Mina fina deltagare sjöng, skrek och tjoade som värsta supergänget och det blev en helt fantastisk klass. Den åker upp på min topp 10 över bästa Combatklasser någonsin, lätt!
Imorgon ska det lämnas in studieuppgifter, eventuellt sticktränas lite mer och sedan på kvällen blir det till att instruera två Pumpklasser. En på Kungsgatan (16.00) och min egen på Landala (18.00). Härligt!
onsdag 16 mars 2011
Där satt den!
Det var sjukt mycket lättare att sätta en PVK på en riktig person jämfört med de svår- och sönderstuckna attrapperna med låtsasblod i. Här kändes det tydligt att jag hamnade i kärlet, lite som ett hålrum, och plastkatetern gled in hur lätt som helst! Jag var galet nervös och darrade en hel del på händerna, men som ni ser gick det ju fina fisken! Dock kom det mycket blod eftersom jag inte var snabb nog med korken, men i det stora hela spelar det ingen som helst roll. Jag har satt min första PVK!!! Imorgon ska det övas mer minsann. SÅ roligt!!
tisdag 15 mars 2011
En dag av utmaningar...
Vilken dag! Jag har varit nervös hela dagen, för olika saker. Jag har haft fyra saker att göra idag, varav tre har gjort mig nervös. Det enda jag inte var nervös för var min PT-klient imorse, men därefter startade den långa nervositetsdagen...
Först var det metodövning på KTC. Sugbehandling, oxygenbehandling och enteral sond. Det första och det sista gick bra, men när det gällde oxygenet delades vi upp två och två och fick varsitt patientfall. Vår lärare (som tydligen har dolda skådespelartalanger, hon agerade så bra att jag trodde fullständigt på henne!) spelade patient och vi skulle agera inför gruppen som att det vore en riktig situation. Vårt fall var en man som hade hjärtsvikt och var ordinerad 5l syrgas/minut på mask, men ständigt tog av sig masken för att den var obekväm. Det var ju skitsvårt! Jag gissade på att det var meningen att vi skulle motivera patienten, så jag provade med det. Förklarade varför han skulle ha syrgas och försökte få honom att själv tycka att det var värt det. Det var tydligen en bra idé, men Herre så nervös jag var!
Nervösmoment nummer två var läkemedelsberäkningen. Det jag fasat för sedan jag bestämde mig att söka SSK-programmet. Matematik och jag går inte riktigt ihop och även om jag kan så blir jag så nervös att jag gör fel. Lektionen pågick mellan 13.00 och 16.00 och jag hade ångest konstant. På tentan får man ha två fel. Tentan är i maj och alltså kommer jag ha ångest fram tills dess. Kul! Men det SKA gå, så det så!
Det tredje nervösmomentet var Combaten. Jag vickade på Maries klass på Landala och det var första gången jag körde hela 47an själv. Det gjorde mig nervös, även om jag kände att koreografin satt så panikade jag för att jag inte hann vara på gymmet typ två timmar innan och över-öva mig. Nu var jag där 30 min innan och upptäckte att headsetet var trasigt! Panik! Instruera Combat utan headset är lite av en skräckupplevelse... Men - det gick skitbra! När jag slutade skrika för att försöka överrösta musiken, och bestämde mig för att utnyttja det jag har fått höra är min starkaste tillgång som instruktör - mimiken och kroppsspråket - så gick det skitbra. Det var GRYMT drag i salen! Deltagarna tjoade, skrek och hängde med grymt bra! Det var nästan fullt på klassen och endast ett fåtal hade testat 47an innan, men ändå fick jag hela gruppen med mig och efteråt fick jag så många fina kommentarer att mitt arma instruktörshjärta kommer sväva på moln en hel evighet! Bl.a. fick jag höra att jag och Lina är de bästa Combatinstruktörerna på Sats (vilket är helt galet roligt eftersom jag vet hur fantastiska mina kollegor är!) och en tjej sa att hon aldrig hade tränat för någon så inspirerande som jag. Det gör mig så lycklig att höra dessa saker, och så motiverad till att fortsätta utvecklas och bli ännu bättre. Fantastiskt!!!
Imorgon är det PT-jobb och utvecklingssamtal som gäller på morgonen, sedan lite egen träning och fix av sådana saker jag inte hunnit med senaste tiden. På eftermiddagen ska det tränas på att sätta PVK (på riktiga människor!) och sedan är det mer PT-jobb och min Box-klass. Sweet! Nu blir det sängen, jag är helt slut :P
Först var det metodövning på KTC. Sugbehandling, oxygenbehandling och enteral sond. Det första och det sista gick bra, men när det gällde oxygenet delades vi upp två och två och fick varsitt patientfall. Vår lärare (som tydligen har dolda skådespelartalanger, hon agerade så bra att jag trodde fullständigt på henne!) spelade patient och vi skulle agera inför gruppen som att det vore en riktig situation. Vårt fall var en man som hade hjärtsvikt och var ordinerad 5l syrgas/minut på mask, men ständigt tog av sig masken för att den var obekväm. Det var ju skitsvårt! Jag gissade på att det var meningen att vi skulle motivera patienten, så jag provade med det. Förklarade varför han skulle ha syrgas och försökte få honom att själv tycka att det var värt det. Det var tydligen en bra idé, men Herre så nervös jag var!
Nervösmoment nummer två var läkemedelsberäkningen. Det jag fasat för sedan jag bestämde mig att söka SSK-programmet. Matematik och jag går inte riktigt ihop och även om jag kan så blir jag så nervös att jag gör fel. Lektionen pågick mellan 13.00 och 16.00 och jag hade ångest konstant. På tentan får man ha två fel. Tentan är i maj och alltså kommer jag ha ångest fram tills dess. Kul! Men det SKA gå, så det så!
Det tredje nervösmomentet var Combaten. Jag vickade på Maries klass på Landala och det var första gången jag körde hela 47an själv. Det gjorde mig nervös, även om jag kände att koreografin satt så panikade jag för att jag inte hann vara på gymmet typ två timmar innan och över-öva mig. Nu var jag där 30 min innan och upptäckte att headsetet var trasigt! Panik! Instruera Combat utan headset är lite av en skräckupplevelse... Men - det gick skitbra! När jag slutade skrika för att försöka överrösta musiken, och bestämde mig för att utnyttja det jag har fått höra är min starkaste tillgång som instruktör - mimiken och kroppsspråket - så gick det skitbra. Det var GRYMT drag i salen! Deltagarna tjoade, skrek och hängde med grymt bra! Det var nästan fullt på klassen och endast ett fåtal hade testat 47an innan, men ändå fick jag hela gruppen med mig och efteråt fick jag så många fina kommentarer att mitt arma instruktörshjärta kommer sväva på moln en hel evighet! Bl.a. fick jag höra att jag och Lina är de bästa Combatinstruktörerna på Sats (vilket är helt galet roligt eftersom jag vet hur fantastiska mina kollegor är!) och en tjej sa att hon aldrig hade tränat för någon så inspirerande som jag. Det gör mig så lycklig att höra dessa saker, och så motiverad till att fortsätta utvecklas och bli ännu bättre. Fantastiskt!!!
Imorgon är det PT-jobb och utvecklingssamtal som gäller på morgonen, sedan lite egen träning och fix av sådana saker jag inte hunnit med senaste tiden. På eftermiddagen ska det tränas på att sätta PVK (på riktiga människor!) och sedan är det mer PT-jobb och min Box-klass. Sweet! Nu blir det sängen, jag är helt slut :P
söndag 13 mars 2011
torsdag 10 mars 2011
En lite bättre dag!
Det blev en bättre dag idag! Lätt att det blev. Lina och jag körde release av BodyCombat 47 och förutom att jag tror att det var något svårt för deltagarna att höra vad vi sa så gick det bra. Headsetet valde att krångla lite just idag, så stundtals hördes det inte helt okej ut. Imorgon kör jag nya Pumpen också på min fredagsklass och det kommer bli SÅ roligt! Bägge nya koreografierna är helt underbara och det kommer bli riktigt grymma tre månader det här!
I skolan övades det på ankomstsamtal idag. Spännande! Jag vet inte varför men jag hade varit löjligt nervös inför detta i flera dagar, men sedan när vi väl satte oss ned och jobbade så släppte det lite. Det var inte så svårt, det var ganska logiskt. Dessutom var det faktiskt i stort sett precis samma sorts samtal som det jag alltid har med en nya PT-klient så jag kände igen mig mycket i tillvägagångssättet. Det är bara fokuset och själva anledningen till samtalet som är olika.
Imorgon vankas mer träning på KTC och då blir det subkutan venport och CVK, alltså central venkateter. Var det inte något mer också? Jag måste nog kolla upp det innan jag lägger mig... Klockan ringer 06.00 för 7.15 ska jag träffa PT-klient på gymmet, så det är hög tid att krama kudde nu! Imorgon är det fredag och den här veckan har gått så fort att jag inte fattar att den ens har passerat. Galet!
I skolan övades det på ankomstsamtal idag. Spännande! Jag vet inte varför men jag hade varit löjligt nervös inför detta i flera dagar, men sedan när vi väl satte oss ned och jobbade så släppte det lite. Det var inte så svårt, det var ganska logiskt. Dessutom var det faktiskt i stort sett precis samma sorts samtal som det jag alltid har med en nya PT-klient så jag kände igen mig mycket i tillvägagångssättet. Det är bara fokuset och själva anledningen till samtalet som är olika.
Imorgon vankas mer träning på KTC och då blir det subkutan venport och CVK, alltså central venkateter. Var det inte något mer också? Jag måste nog kolla upp det innan jag lägger mig... Klockan ringer 06.00 för 7.15 ska jag träffa PT-klient på gymmet, så det är hög tid att krama kudde nu! Imorgon är det fredag och den här veckan har gått så fort att jag inte fattar att den ens har passerat. Galet!
Och apropå venprover...
onsdag 9 mars 2011
Idag har jag:
Funderat över mitt yrkesval (kommande yrke, då), blivit matförgiftad, inte kunnat köra min Box-klass, fått boka av min PT-klient, dubbelbokat så att jag ska köra klass och vara i skolan samtidigt, ätit alldeles för mycket glass, gråtit en jävla massa, misslyckats totalt med att ta venprov (och lämnat ett fint minne i form av jätteblåmärket Allan på min klasskamrats arm) och troligtvis stressat mig till både magsår och hjärtsjukdom. Eller vänta, det senare har jag ju redan.
Med andra ord: Det har varit en skitdag rakt igenom. Nu lägger jag ned och ser till att morgondagen blir en miljard gånger bättre. Imorn är det release på BodyCombat 47 med mig och Lina, så det KOMMER bli en bättre dag!!!
Med andra ord: Det har varit en skitdag rakt igenom. Nu lägger jag ned och ser till att morgondagen blir en miljard gånger bättre. Imorn är det release på BodyCombat 47 med mig och Lina, så det KOMMER bli en bättre dag!!!
måndag 7 mars 2011
En mindre bra dag!
Idag var det en sådan där mindre bra dag igen. En sådan där dag när jag mest är trött och inte riktigt räcker till för mig själv. Därför går jag och lägger mig nu och hoppas att morgondagen blir fan så mycket bättre. PT-klient 07.00 och sedan koreografiplugg hela förmiddagen är det som väntas. På eftermiddagen blir det lunch med Stina och Anna-Maria innan dagens enda föreläsning och kvällen bjuder på träning och en superspännande planeringsdate! Inte date som i date-date då, men date som i... ja, planeringsdate helt enkelt. Godnatt!
söndag 6 mars 2011
Träningslycka!!!
Ååååh! Träningslycka! Trots att jag sovit alldeles för lite inatt så blev det två helt fantastiska klasser idag. Först BodyPump-kvartal för Pernilla Andersson som verkligen rockade BodyPump 77 och nu längtar jag sjukt mycket efter att själv få instruera den. Wow vad det kommer bli roligt!!! Vi kommer bli starka under de kommande tre månaderna, det är jag helt övertygad om :)
Lina och jag körde Vasaloppscykel på Landala under eftermiddagen. Jag instruerade andra timmen och Lina första och tredje. Tyvärr kunde vi inte cykla hela tiden båda två, eftersom det saknades en cykel. Hur som helst så är jag så grymt stolt över och imponerad av våra grymma deltagare som cyklade alla tre timmarna med gott mod! Det sjöngs, det tjoades och det hejades och känslan i spurterna var helt galna! Jag körde spurterna till Evertsberg och Oxberg. Till Evertsberg kom vi till tonerna av Linda Bengtzings "E det fel på mej" (och förhoppningsvis kommer nu alla som var med på passet idag och många, många fler att rösta på henne på lördag - right?!) och till Oxberg rullade vi in till "Victorious" med Linda Bengtzing och Velvet. Det var en sån sjuk kick och jag har nog aldrig sjungit med så mycket på något pass som jag gjorde idag, och det säger en del eftersom jag i vanliga fall sjunger typ... hela tiden.
Jag vill alltidalltidALLTID jobba med det här, med träning, med att få folk att prestera bortom det de trodde var möjligt och jag vill få motivera och stötta och hjälpa människor att ta fram det allra bästa de har inom sig. Det är underbart! Finns det något bättre?! Jag tror inte det. Jag fick energi och motivation som kommer räcka låååång tid framöver idag, så tack till både LesMills, Lina och de fantastiska Cykeldeltagarna. Det kommer bli en GRYM träningsvår 2011!!!
Lina och jag körde Vasaloppscykel på Landala under eftermiddagen. Jag instruerade andra timmen och Lina första och tredje. Tyvärr kunde vi inte cykla hela tiden båda två, eftersom det saknades en cykel. Hur som helst så är jag så grymt stolt över och imponerad av våra grymma deltagare som cyklade alla tre timmarna med gott mod! Det sjöngs, det tjoades och det hejades och känslan i spurterna var helt galna! Jag körde spurterna till Evertsberg och Oxberg. Till Evertsberg kom vi till tonerna av Linda Bengtzings "E det fel på mej" (och förhoppningsvis kommer nu alla som var med på passet idag och många, många fler att rösta på henne på lördag - right?!) och till Oxberg rullade vi in till "Victorious" med Linda Bengtzing och Velvet. Det var en sån sjuk kick och jag har nog aldrig sjungit med så mycket på något pass som jag gjorde idag, och det säger en del eftersom jag i vanliga fall sjunger typ... hela tiden.
Jag vill alltidalltidALLTID jobba med det här, med träning, med att få folk att prestera bortom det de trodde var möjligt och jag vill få motivera och stötta och hjälpa människor att ta fram det allra bästa de har inom sig. Det är underbart! Finns det något bättre?! Jag tror inte det. Jag fick energi och motivation som kommer räcka låååång tid framöver idag, så tack till både LesMills, Lina och de fantastiska Cykeldeltagarna. Det kommer bli en GRYM träningsvår 2011!!!
Varför sover jag inte?!
Klockan är över 03.00 och jag borde verkligen sova för hur länge sedan som helst! Det blir till att kasta mig i säng nu illa kvickt. Jag måste förbi Landala imorgon innan Pumpkvartalen och lämna sjukt mycket kexchoklad och blåbärssoppa inför Vasaloppscyklingen som jag och Lina kör imorgon. Idag var det Combatkvartal och den nya releasen är GRYM! Jag gillade varenda låt och koreografin rockade SÅ fett! Jag längtar efter att få introducera den för mina fina torsdagsdeltagare :)
Nu blir det dock huvudet på kudden... Halv tio ringer klockan. Woho!
Nu blir det dock huvudet på kudden... Halv tio ringer klockan. Woho!
lördag 5 mars 2011
Träning, skratt och kvartaler
Den där hårtofsen från i morse ni vet? Den försvann innan jag ens hann utanför dörren. Så mycket gillar jag att ha håret uppsatt!
Dagen har bestått av två riktigt mastiga föreläsningar, en om EKG-tolkning vilket verkligen inte är jättelätt, och en om sond, oxygen-, sugbehandling. Den sista föreläsningen var faktiskt jobbigast, eftersom den bestod av många ögonblick som framkallade hysteriska skrattanfall hos fredagströtta studenter. Ni kan ju tänka er själva. "Sugbehandling" och sedan kan ni låta fantasin flöda fritt. Vi behövde inte låta fantasin flöda så mycket eftersom föreläsarens formuleringar var mer eller mindre mitt i prick när det gällde feltolkningar. Inget ont om föreläsaren dock, hon är hur bra som helst!
Eftermiddagen bestod av PT-klient och en superhärlig BodyPump-klass! Imorgon kör jag BodyPump 76 för sista gången och på söndag får jag den nya releasen, det kommer bli så grymt roligt!! Jag har hört att den ska vara hur bra som helst! Efter Pumpen imorgon blir det Linas CykelPulse och sedan efterlängtad BodyPump-kvartal. På kvällen blir det nog soffan, Andra Chansen och fetinggodispåsen. Nu däremot, nu blir det sängen illa kvickt! Godnatt!
Dagen har bestått av två riktigt mastiga föreläsningar, en om EKG-tolkning vilket verkligen inte är jättelätt, och en om sond, oxygen-, sugbehandling. Den sista föreläsningen var faktiskt jobbigast, eftersom den bestod av många ögonblick som framkallade hysteriska skrattanfall hos fredagströtta studenter. Ni kan ju tänka er själva. "Sugbehandling" och sedan kan ni låta fantasin flöda fritt. Vi behövde inte låta fantasin flöda så mycket eftersom föreläsarens formuleringar var mer eller mindre mitt i prick när det gällde feltolkningar. Inget ont om föreläsaren dock, hon är hur bra som helst!
Eftermiddagen bestod av PT-klient och en superhärlig BodyPump-klass! Imorgon kör jag BodyPump 76 för sista gången och på söndag får jag den nya releasen, det kommer bli så grymt roligt!! Jag har hört att den ska vara hur bra som helst! Efter Pumpen imorgon blir det Linas CykelPulse och sedan efterlängtad BodyPump-kvartal. På kvällen blir det nog soffan, Andra Chansen och fetinggodispåsen. Nu däremot, nu blir det sängen illa kvickt! Godnatt!
fredag 4 mars 2011
En ovanlig syn...
torsdag 3 mars 2011
Låt mig älska det jag vill!
Jag har haft en riktigt fin dag men när jag kom hem blev jag plötsligt ganska ledsen. Varför? Jo, för att jag fått en kommentar på bloggen som jag inte riktigt förstår! Visst, jag fattar att när man väljer att skriva en blogg som är öppen för vem som helst att läsa så utsätter man sig för risken att bli kritiserad, och i vissa fall borde man kanske inte ens ödsla energi på att bry sig, men jag blir ändå upprörd. Faktiskt. Om jag har missuppfattat den här kommentaren så ber jag så hemskt mycket om ursäkt och det är trots allt min egen tolkning av den som gör mig ledsen. Kommentaren gav på mitt förra inlägg och vad jag förstår det som handlar det om att det enda jag verkar bry mig om är att träna maniskt och att jag skiter i annat jag påstår är viktigt för mig, så som musik och min utbildning. Och varför bryr jag mig? Jo, för att det inte är första gången jag får höra det och det gör mig lika ledsen varje gång.
Jag vet att jag tränar mycket, kanske till och med mer än jag skulle rekommendera någon annan att göra. Idag har jag instruerat två klasser och deltagit på en tredje. Jag kommer ha tränat fjorton timmar när den här veckan är slut och det ÄR mycket. Jag vet det! Alla veckor ser inte likadana ut, ibland tränar jag fyra timmar och ibland fjorton. Det är många faktorer som spelar in, belastningen i skolan, antalet vick, antalet PT-timmar och främst vad kroppen talar om för mig att den vill.
Jag är inte manisk i min träning. Jag kan vila och jag gör det när kroppen ber om det. Jag lyssnar inåt och rättar mig efter signalerna. Men, i tre år var jag borta från det som är en av mina största njutningar i livet - den fysiska aktiviteten. Hela livet har jag dansat och tränat mer eller mindre varje dag, sedan orkade jag plötsligt ingenting. Det tog tre år att hitta felet, mitt AV-block i hjärtat. Tre år!!! Jag var övertygad om att jag aldrig skulle få träna igen, aldrig uppleva den underbara känslan av brännande muskler och bultande hjärta och ansträngd andning. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få motivera och instruera andra igen. Men nu får jag! Och jag kan! Och även om det gått över två år sedan jag fick min pacemaker så går det inte ett enda träningspass utan att jag fylls av lycka över att jag faktiskt kan. Jag älskar känslan när pulsen höjs och det fungerar, jag älskar mjölksyran i benen och de ansträngda andetagen och jag tackar kroppen varenda dag för att den faktiskt tog sig tillbaka och tillåter mig att göra det här.
Min kärlek (för ja, det är faktiskt det det är. Ren och kär kärlek!) till träningen gör inte att andra saker blir mindre viktiga för mig. Musiken spelar en enormt viktig roll för mig och min blivande profession likaså. Vad jag vet har vi bara ett liv, och jag tänker utnyttja det till max med allt vad det innebär. Jag vill förverkliga så många drömmar jag bara kan innan det är min tur att passera över till den andra sidan. Och bland de drömmarna ingår att sjunga och spela och att arbeta som sjuksköterska inom ambulansen. Och där ingår även att träna. Alltihop är lika viktigt, och förnekar jag mig en del mår jag dåligt.
Självklart tränar jag för att få resultat, som jag sagt förut. Jag vill också känna mig fin i bikini i sommar precis som alla andra, men det är inte därför jag tränar så mycket. Jag tränar i ärlighetens namn mest för känslan. Jag njuter under tiden, inte bara efteråt. Jag tränar inte för att känna mig duktig eller för att få "unna mig något gott". Jag tränar för att det gör mig lycklig. Och för att jag kan. Jag är så sjukt glad för att jag kan att jag blir tårögd bara jag tänker på det. På riktigt. Och visst, det finns dagar då jag inte vill träna, när lusten inte infinner sig. Och vet ni vad? Sådana dagar tränar jag inte. Då skiter jag i det. Då lägger jag mig på soffan med en godispåse istället, för att just då är det det kroppen vill ha. Jag vill ha balans i livet och jag vill njuta mycket. Av allt. Helst hela tiden.
Innan det här blir en roman så lägger jag ned. Och till dig som skrev kommentaren vill jag bara säga, återigen, att jag ber om ursäkt för om jag missuppfattat dig. Jag lägger mig inte i vad du, eller någon annan, har för passioner i livet. Så snälla, låt mig älska det jag gör och döm mig inte för det.
Jag vet att jag tränar mycket, kanske till och med mer än jag skulle rekommendera någon annan att göra. Idag har jag instruerat två klasser och deltagit på en tredje. Jag kommer ha tränat fjorton timmar när den här veckan är slut och det ÄR mycket. Jag vet det! Alla veckor ser inte likadana ut, ibland tränar jag fyra timmar och ibland fjorton. Det är många faktorer som spelar in, belastningen i skolan, antalet vick, antalet PT-timmar och främst vad kroppen talar om för mig att den vill.
Jag är inte manisk i min träning. Jag kan vila och jag gör det när kroppen ber om det. Jag lyssnar inåt och rättar mig efter signalerna. Men, i tre år var jag borta från det som är en av mina största njutningar i livet - den fysiska aktiviteten. Hela livet har jag dansat och tränat mer eller mindre varje dag, sedan orkade jag plötsligt ingenting. Det tog tre år att hitta felet, mitt AV-block i hjärtat. Tre år!!! Jag var övertygad om att jag aldrig skulle få träna igen, aldrig uppleva den underbara känslan av brännande muskler och bultande hjärta och ansträngd andning. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få motivera och instruera andra igen. Men nu får jag! Och jag kan! Och även om det gått över två år sedan jag fick min pacemaker så går det inte ett enda träningspass utan att jag fylls av lycka över att jag faktiskt kan. Jag älskar känslan när pulsen höjs och det fungerar, jag älskar mjölksyran i benen och de ansträngda andetagen och jag tackar kroppen varenda dag för att den faktiskt tog sig tillbaka och tillåter mig att göra det här.
Min kärlek (för ja, det är faktiskt det det är. Ren och kär kärlek!) till träningen gör inte att andra saker blir mindre viktiga för mig. Musiken spelar en enormt viktig roll för mig och min blivande profession likaså. Vad jag vet har vi bara ett liv, och jag tänker utnyttja det till max med allt vad det innebär. Jag vill förverkliga så många drömmar jag bara kan innan det är min tur att passera över till den andra sidan. Och bland de drömmarna ingår att sjunga och spela och att arbeta som sjuksköterska inom ambulansen. Och där ingår även att träna. Alltihop är lika viktigt, och förnekar jag mig en del mår jag dåligt.
Självklart tränar jag för att få resultat, som jag sagt förut. Jag vill också känna mig fin i bikini i sommar precis som alla andra, men det är inte därför jag tränar så mycket. Jag tränar i ärlighetens namn mest för känslan. Jag njuter under tiden, inte bara efteråt. Jag tränar inte för att känna mig duktig eller för att få "unna mig något gott". Jag tränar för att det gör mig lycklig. Och för att jag kan. Jag är så sjukt glad för att jag kan att jag blir tårögd bara jag tänker på det. På riktigt. Och visst, det finns dagar då jag inte vill träna, när lusten inte infinner sig. Och vet ni vad? Sådana dagar tränar jag inte. Då skiter jag i det. Då lägger jag mig på soffan med en godispåse istället, för att just då är det det kroppen vill ha. Jag vill ha balans i livet och jag vill njuta mycket. Av allt. Helst hela tiden.
Innan det här blir en roman så lägger jag ned. Och till dig som skrev kommentaren vill jag bara säga, återigen, att jag ber om ursäkt för om jag missuppfattat dig. Jag lägger mig inte i vad du, eller någon annan, har för passioner i livet. Så snälla, låt mig älska det jag gör och döm mig inte för det.
onsdag 2 mars 2011
Bra saker och mindre bra saker
Jag sitter och funderar över vad det är jag glömt att göra som jag hade tänkt göra när jag kom hem? Jag vet att jag skyndade mig hem för att hinna göra detta "något", men jag har inte gjort det och nu har jag inte den blekaste om vad det var... Himla underligt!
Den här dagen har varit både fantastisk och mer eller mindre åt skogen. "Åt skogen" stod tentaskrivandet för - vilket smock i fejjan den tentan var! Dels hade jag helt lyckats förtränga att vi hade en teoretisk tentamen i PVK och injektionstekniker så den kom som en chock, och dels var farmakologidelen galet svår. I alla fall vissa frågor. Jag startade med att tänka "Men åh, det här är ju superlätt! Det kommer gå som en dans!" eftersom de första frågorna var superlätta, men ju längre fram i häftet jag kom desto knepigare blev det och vissa frågor måste jag erkänna att jag verkligen gissade på. Inte för att jag inte har pluggat, för det har jag verkligen gjort, men den här gången var det liksom alldeles för mycket nytt som skulle in på en gång. Men nu håller jag tummen hårt, hårt, hårt i tre veckor och hoppas på ett mirakel!
Jag hann till Andréas Cykelpass och som vanligt var det grymmare än grymmast! Han är kung på cykeln, den mannen! Benen kändes oförskämt pigga och jag trampade på som en gnu (för de trampar jäkligt bra, right?). Helt underbart och euforikänslor under hela passet! Efter cyklingen var det Muff-lunch. Lunch med Lina alltså, Muff 1. Jag är Muff 2. Och det är inte alls så snuskigt som det låter ;) Det planerades Vasacykel och snackades skit och sedan var det dags för jobb. Eftersom jag hade ett glapp mellan mina klienter och min klass passade jag på att även köra Maries Core-pass. Det var grymt det också - jag har fantastiskt duktiga kollegor!
Imorgon börjar en ny kurs och jag har dessutom en PT-klient innan skolan, en BodyPump på Kungsgatan på lunchen och en Combat på kvällen så nu ska det sovas som fasen väldigt fort och effektivt! Godnatt!
Den här dagen har varit både fantastisk och mer eller mindre åt skogen. "Åt skogen" stod tentaskrivandet för - vilket smock i fejjan den tentan var! Dels hade jag helt lyckats förtränga att vi hade en teoretisk tentamen i PVK och injektionstekniker så den kom som en chock, och dels var farmakologidelen galet svår. I alla fall vissa frågor. Jag startade med att tänka "Men åh, det här är ju superlätt! Det kommer gå som en dans!" eftersom de första frågorna var superlätta, men ju längre fram i häftet jag kom desto knepigare blev det och vissa frågor måste jag erkänna att jag verkligen gissade på. Inte för att jag inte har pluggat, för det har jag verkligen gjort, men den här gången var det liksom alldeles för mycket nytt som skulle in på en gång. Men nu håller jag tummen hårt, hårt, hårt i tre veckor och hoppas på ett mirakel!
Jag hann till Andréas Cykelpass och som vanligt var det grymmare än grymmast! Han är kung på cykeln, den mannen! Benen kändes oförskämt pigga och jag trampade på som en gnu (för de trampar jäkligt bra, right?). Helt underbart och euforikänslor under hela passet! Efter cyklingen var det Muff-lunch. Lunch med Lina alltså, Muff 1. Jag är Muff 2. Och det är inte alls så snuskigt som det låter ;) Det planerades Vasacykel och snackades skit och sedan var det dags för jobb. Eftersom jag hade ett glapp mellan mina klienter och min klass passade jag på att även köra Maries Core-pass. Det var grymt det också - jag har fantastiskt duktiga kollegor!
Imorgon börjar en ny kurs och jag har dessutom en PT-klient innan skolan, en BodyPump på Kungsgatan på lunchen och en Combat på kvällen så nu ska det sovas som fasen väldigt fort och effektivt! Godnatt!
tisdag 1 mars 2011
Tenta imorn och grym klass idag!
Imorse gick jag upp 5.45 och 7.00 träffade jag PT-klient på gymmet. Att gå upp tidigt var inga problem men runt 16.00 på eftermiddagen var jag heeelt död! Sådär så att man vill korva ihop sig i soffan och sova en skvätt. Det kunde jag ju inte eftersom jag skulle vicka Combat på Kungsgatan. Jag var lika förbannat trött när jag kom till gymmet och klassen skulle börja klockan 17.00, men vet ni vad? Det blev en sån jäkla kick ass-klass!! Jag tror jag gav järnet från början för att det inte skulle märkas att jag var helt död, och det gamla uttrycket "fake it 'til you make it" stämmer bättre än bäst! Vilken energi jag fick! Vi är i slutet av BodyCombat 46 och de flesta deltagarna hade tränat Combat många gånger innan och kunde koreografin, och det skapar en så go stämning på klassen på något sätt. Jag hade även ett par första-gångare med som var hur grymma som helst och körde järnet hela tiden. Det är under sådana klasser som idag som jag verkligen fattar varför jag gör det jag gör - det är den bästa känslan som finns!!!
Imorgon är det Farmakologi-tenta och jag känner mig inte det minsta förberedd. Jag vet att jag säger så hela tiden men nu är det riktigt illa. Vi har haft så mycket annat i skolan att vi inte hunnit plugga så mycket som vi velat. Det har varit KTC och examination och studieuppgifter och så vidare, så tiden har verkligen varit knapp. Det får gå som det går imorn. Blir jag klar tidigt unnar jag mig ett besök på Andréas Cykelklass, om inte sitter jag kvar och har ångest... Håll tummarna för mig och att någon kunskap har fastnat.
Imorgon är det Farmakologi-tenta och jag känner mig inte det minsta förberedd. Jag vet att jag säger så hela tiden men nu är det riktigt illa. Vi har haft så mycket annat i skolan att vi inte hunnit plugga så mycket som vi velat. Det har varit KTC och examination och studieuppgifter och så vidare, så tiden har verkligen varit knapp. Det får gå som det går imorn. Blir jag klar tidigt unnar jag mig ett besök på Andréas Cykelklass, om inte sitter jag kvar och har ångest... Håll tummarna för mig och att någon kunskap har fastnat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)