Idag känner jag mig trött i huvudet. På gymmet efter min BodyPump tänkte jag på att allt jag sysslar med kräver 100% fokus av mig, jag måste vara "här och nu" i allt jag gör för annars går det lite åt skogen. Skolan kräver 100% fokus, både under föreläsningarna och när jag pluggar själv. Annars lär jag mig ju inget och det vore ju tämligen värdelöst. När jag jobbar som personlig tränare behöver jag ha 100% fokus på mina klienter, eftersom de betalar dyra pengar för att träna med mig och timmen vi spenderar tillsammans är helt och hållet deras och ska handla enbart om dem. Då krävs det en fokuserad tränare, inte minst för att vi ska kunna utföra säker träning vilket jag tycker är a och o. Även klasserna kräver naturligtvis sitt fokus, om jag inte är totalt närvarande blir det en helt värdelös klass och en sådan instruktör tänker jag aldrig någonsin bli! Så, 100% fokus hela dagarna, med andra ord. Så efter en dag med två klienter, två klasser, en föreläsning och eget plugg tillsammans med Stina är det väl helt okej att jag känner mig lite trött i huvudet? ;)
Nästa termin tänker jag se till att en gång i veckan göra något bara för mig själv. En hobby som inte handlar om träning. Jag funderar på musikalteater för vuxna! Då får jag sjunga också, och dansa. Bättre kan det nog inte bli?
Imorgon vickar jag för Lina på hennes CykelPulse direkt efter min BodyPump, så det är hög tid att krypa till kojs nu. Det är Valborg imorgon, och den kommer spenderas tillsammans med Stina och Matti i Slottsskogen med god mat, god dryck och gött häng! Godnatt!
lördag 30 april 2011
torsdag 28 april 2011
Linda Bengtzing, och sjuttiosju sjukdomar
Idag laddade jag upp för min egen BodyCombat genom att gå på Andréas Cykel55 på Kompassen innan. Mitt under passet fiskade han upp någon form av inplastad papperslapp, som jag först trodde var en fusklapp för passet eller liknande. Det var det inte, det var en bild på Linda Bengtzing som han stolpade fram med och placerade lagom synlig under min cykel. För att motivera mig lite, liksom. Haha!
Linda Bengtzing är lite som den hetaste tjejen jag vet, och det vet Andréas. Och han tyckte väl att när jag inte kunde få titta på henne i egen hög person så fick det funka bra med en snygg utskrift på damen istället. Och ja, det funkade. Jag cyklade som aldrig förr, när jag väl hade skrattat färdigt det vill säga ;) Hahaha! Andréas är en underbar människa, han vet exakt hur man bäst motiverar mig till att köra hårdare :P
Imorgon vickar jag för Louise på hennes lunch-cykel, och innan och efter det blir det plugg och PT-jobb och så avslutas dagen med min fredags-Pump. Finfint! Det där med plugget ja... sjuttiosju sjukdomar ska vi lära oss. Vi ska kunna riskfaktorer och förebyggande åtgärder, symptom och tecken, patofysiologin bakom sjukdomarna, prover och undersökningar, medicinsk behandling samt aktuella preparat. Tenta om en månad. Sa jag att det var sjuttiosju sjukdomar? Dessutom ska vi fördjupa oss i tumörsjukdomar och skriva läkemedelsberäkningstenta. Woho! Så nu, nu blir det sova. 5.30 ringer klockan.
onsdag 27 april 2011
Lämplighetstester och fläng-fläng.
Idag har varit en riktig far-och-fläng-dag. Klockan 8.00 började jag dagen med PT-klient på Landala, sedan var jag på föreläsning 10.00-11-00, därefter hoppade jag inte och vickade en Pump, återigen på Landala. Sedan tillbaka till skolan, skrev klart den förbaskade Etik, genus och sociokulturuppgiften och sedan tillbaka till Landala för en tredje gång och tre timmar PT på raken. TUR att skolan och gymmet ligger nära varandra ;) Dock klagar jag inte, jag trivs med flängandet och farandet och de långa dagarna! Imorgon har jag dock sovmorgon till 07.30, sedan två timmar föreläsning i skolan och sedan en hel massa plugg innan det är dags för min BodyCombat på kvällen. Känns galet lyxigt! Tror jag måste försöka hinna med Andréas Cykel55 däremellan också ;)
Jag har googlat och försökt hitta vad för lämplighetstester det är man måste gå igenom för att bli anställd på ambulansen men först idag hittade jag vad jag letade efter. Inget specifikt för Göteborg men dock för Uppsala, och jag tänker att det kanske är lite liknande. Jag hade väntat mig något tuffare faktiskt, om jag ska vara ärlig. De fysiska kraven verkar inte jättesvåra (och nu låter det som jag skryter men det gör jag inte, jag konstaterar bara), däremot är jag livrädd för körningen och för att jag inte ska hinna ta C-kort och skaffa mig tillräckligt mycket körerfarenhet innan det är dags. Hur som helst, de fysiska kraven är:
* Simintyg, 200 m.
* Coopertest löpning. 2,4 km på 12-14 min beroende på ålder och kön.
* Styrka. Kunna bära en 30 kg tung bår med en 80-kilosdocka tre trappor upp, och sedan bära ned den igen efter en kort vila.
Hur man bär den där båren vet jag inte riktigt, men jag gissar lite att man kanske är två? Det känns lite knepigt tekniskt sett annars. Klumpigt liksom. Lite så. Hur som helst så känns det inte skitsvårt.
Dock oroar jag mig för mina medicinska kunskaper. Jag vet, jag går bara termin två än så länge men stundtals känns det som att jag inte kan ett skit. Jag kan en massa termer men glömmer ständigt viktiga detaljer. Farmakologikursen känns lite som en dimma och jag får panik när jag måste tänka långa, långa stunder för att komma ihåg olika preparats verkningsmekanismer och dylikt. Det är inte roligt! Jag hoppas att paniken släpper och att kunskapen fastnar mer än vad jag tror, klart jag känner att jag lärt mig mycket men jag vill ha lärt mig mer. Mycket mer!!!
Nu ska jag krypa ned i sängen och ladda upp inför morgondagen. Sov så gott!
Jag har googlat och försökt hitta vad för lämplighetstester det är man måste gå igenom för att bli anställd på ambulansen men först idag hittade jag vad jag letade efter. Inget specifikt för Göteborg men dock för Uppsala, och jag tänker att det kanske är lite liknande. Jag hade väntat mig något tuffare faktiskt, om jag ska vara ärlig. De fysiska kraven verkar inte jättesvåra (och nu låter det som jag skryter men det gör jag inte, jag konstaterar bara), däremot är jag livrädd för körningen och för att jag inte ska hinna ta C-kort och skaffa mig tillräckligt mycket körerfarenhet innan det är dags. Hur som helst, de fysiska kraven är:
* Simintyg, 200 m.
* Coopertest löpning. 2,4 km på 12-14 min beroende på ålder och kön.
* Styrka. Kunna bära en 30 kg tung bår med en 80-kilosdocka tre trappor upp, och sedan bära ned den igen efter en kort vila.
Hur man bär den där båren vet jag inte riktigt, men jag gissar lite att man kanske är två? Det känns lite knepigt tekniskt sett annars. Klumpigt liksom. Lite så. Hur som helst så känns det inte skitsvårt.
Dock oroar jag mig för mina medicinska kunskaper. Jag vet, jag går bara termin två än så länge men stundtals känns det som att jag inte kan ett skit. Jag kan en massa termer men glömmer ständigt viktiga detaljer. Farmakologikursen känns lite som en dimma och jag får panik när jag måste tänka långa, långa stunder för att komma ihåg olika preparats verkningsmekanismer och dylikt. Det är inte roligt! Jag hoppas att paniken släpper och att kunskapen fastnar mer än vad jag tror, klart jag känner att jag lärt mig mycket men jag vill ha lärt mig mer. Mycket mer!!!
Nu ska jag krypa ned i sängen och ladda upp inför morgondagen. Sov så gott!
tisdag 26 april 2011
En gång deprimerad - alltid deprimerad?
En gång för många år sedan drabbades jag av en depression. Det var ungefär samtidigt som symptomen från hjärtfelet blev värre, och innan läkarna hade ställt någon diagnos. Jag tror jag blev deprimerad för att jag pressade mig för hårt och för att jag inte längre kände igen mig själv när jag inte fungerade som jag gjort innan, men det är inte det jag tänker skriva om nu. Däremot undrar jag om inte läkare, eller sjukvårdspersonal i stort, ibland är lite väl snabba med att misstänka psykosomatiska orsaker till diverse fysiska problem.
Fingrarna på mina bägge händer räcker nog inte till för att räkna de gånger jag har fått övertyga läkare och sjuksköterskor om att jag varken lider av ångest, depression, stress eller någon annan typ av affektiv störning. Jag undrar om det beror på att de läst min journal och nosat reda på min ätstörningshistorik och min 6 år gamla depressionsdiagnos, eller om de helt enkelt tänker att "hon är ung, verkar ambitiös och är säkert stressad och osäker på sig själv". Eller ja, ung var kanske en lätt lögn, jag är ju ändå 27 ;)
Jag förstår att man ibland måste fråga, och psykiska besvär ÄR ett stort problem i dagens samhälle, men det känns som att det ibland är "den enklaste utvägen". Jag fick frågan idag av hjärtläkaren, den här gången frågade han på ett bra sätt och han lyssnade när jag förklarade hur jag mådde. Han viftade inte bort mig och fortsatte på sitt spår när jag förklarade att jag är lycklig, inte känner mig stressad, är nöjd med mitt liv, sover gott och vet hur ångest känns och är helt och hållet säker på att jag inte har några som helst sådana problem. Han var bra, men det finns många andra som inte är lika bra. T.ex. de som försökte bota mitt hjärtfel med antidepressiva och insomningstabletter istället för att utreda mig vidare. Hur som helst, det stör mig. Det är kränkande att få det kastat i ansiktet att man är psykiskt sjuk, och för de patienter som har psykiska störningar tas kanske inte på allvar då dessa diagnoser verkar ställas alltför lättvindligt. Jag har inga vetenskapliga belägg för detta, det är bara mina egna reflektioner och erfarenheter som talar och jag har ingen större insikt i psykvården eller vården i stort mer än det lilla jag erfarit som patient och det jag lärt mig i skolan.
Vad tror ni? Misstänker man psykiska besvär för ofta? Drabbar det de som verkligen har denna typen av besvär?
Fingrarna på mina bägge händer räcker nog inte till för att räkna de gånger jag har fått övertyga läkare och sjuksköterskor om att jag varken lider av ångest, depression, stress eller någon annan typ av affektiv störning. Jag undrar om det beror på att de läst min journal och nosat reda på min ätstörningshistorik och min 6 år gamla depressionsdiagnos, eller om de helt enkelt tänker att "hon är ung, verkar ambitiös och är säkert stressad och osäker på sig själv". Eller ja, ung var kanske en lätt lögn, jag är ju ändå 27 ;)
Jag förstår att man ibland måste fråga, och psykiska besvär ÄR ett stort problem i dagens samhälle, men det känns som att det ibland är "den enklaste utvägen". Jag fick frågan idag av hjärtläkaren, den här gången frågade han på ett bra sätt och han lyssnade när jag förklarade hur jag mådde. Han viftade inte bort mig och fortsatte på sitt spår när jag förklarade att jag är lycklig, inte känner mig stressad, är nöjd med mitt liv, sover gott och vet hur ångest känns och är helt och hållet säker på att jag inte har några som helst sådana problem. Han var bra, men det finns många andra som inte är lika bra. T.ex. de som försökte bota mitt hjärtfel med antidepressiva och insomningstabletter istället för att utreda mig vidare. Hur som helst, det stör mig. Det är kränkande att få det kastat i ansiktet att man är psykiskt sjuk, och för de patienter som har psykiska störningar tas kanske inte på allvar då dessa diagnoser verkar ställas alltför lättvindligt. Jag har inga vetenskapliga belägg för detta, det är bara mina egna reflektioner och erfarenheter som talar och jag har ingen större insikt i psykvården eller vården i stort mer än det lilla jag erfarit som patient och det jag lärt mig i skolan.
Vad tror ni? Misstänker man psykiska besvär för ofta? Drabbar det de som verkligen har denna typen av besvär?
En underbar sommar!
För mig var sommaren 2010 helt fantastisk. Jag läste sommarkurser (Företagsekonomi, Låtskriveri och Skrivarkurs) och körde ungefär en miljard (nåja, närapå i alla fall) klasser på SATS. Oftast hade jag en klass på lunchen och en klass på kvällen, och däremellan låg jag på en gräsmatta och solade, läste underbara böcker och pluggade lite. Det var helt underbart!
Den här sommaren hade jag tänkt jobba med lite vad som helst, eftersom mitt CSN inte räcker till en sommarkurssommar till, men igår låg jag på en filt vid Näckrosdammen i solen och läste bok och kände hur underbart skönt det är och hur lite jag vill spendera sommaren på att jobba. Så nu har jag bestämt mig. Det enda jag kommer jobba med i sommar är mina klasser och mina PT-kunder. Jag kommer förhoppningsvis läsa lite sommarkurser utan att ta CSN också, och sedan kommer jag ägna mig åt allt annat som är viktigt och som jag inte har hunnit med under varken hösten eller våren. Musiken och skrivandet till exempel. Jag ska spela gitarr och piano, jag ska sjunga, jag ska skriva låtar och noveller och göra allt sådant där som jag älskar men aldrig hinner med. Och så ska jag läsa böcker, höga travar av böcker ska jag läsa på min filt i gräset mellan klasserna.
Det kommer bli en helt fantastisk sommar i år igen, utan tvekan!!! Det här känns som helt rätt beslut! (Och jobbar du på SATS i Göteborg och behöver vikarie i sommar...ring mig. Hyran ska ju trots allt betalas ;)
måndag 25 april 2011
Hjärtläkarbesök imorgon!
Ledsen att jag inte skrivit på länge. Det kom liksom en påsk emellan, och det har varit galet skönt att vila ut ordentligt och sova länge om morgnarna. Nu är det dock slut på lyxen, imorgon börjar jag redan 07.00 med PT-jobb och sedan är det full rulle dagen lång. Som vanligt alltså, och precis som jag vill ha det ;)
Mellan PT-jobb och skola imorgon så blir det ett besök hos hjärtläkaren på Sahlgrenska. Jag ska förhoppningsvis få reda på varför jag har så underligt ont kring pacemakern då och då. I början kom det bara när jag ansträngde mig, oftast när jag låg över 80% av maxpuls, men på senare tid har det kommit även i vila. Eller ja, på allra senaste tid har det inte kommit alls (såklart, så är det alltid när man tar sig i kragen och väl bokar en läkartid!) men det kan ju helt klart bero på att jag varit fullproppad med smärtstillande för ryggen de senaste två veckorna. Right? Nu låter jag som den sjukaste människan i världen kanske, med pacemaker och ryggproblem (plus pollenallergi, astma och lite annat gött) men det är jag inte. Jag känner mig frisk som en nötkärna och är så galet glad och tacksam för att min kropp fungerar någorlunda okej. Det är ju ingen självklarhet att den gör det, nämligen. Men hur som helst, jag har en egen teori om det där med den mystiska smärtan i bröstkorg/arm. Jag tror att det har med att muskeln svullnar att göra. Pacemakern ligger utanpå m. pectoralis och när jag tränar så svullnar muskeln p.g.a. ökat blodflöde. Då blir det lite trångt och pacemakern trycker mot muskeln samt någon nerv som gör att det domnar lite i armen. Det är i alla fall min hobbyteori, men så är jag ju iofs ingen läkare så vad vet jag.
Hur som helst så ska jag även passa på att be den där läkaren att skriva ut ett körkortsintyg åt mig. Det är nämligen lite krångligare att ta körkort när man har hjärtfel, av förståeliga skäl.
Nu hoppar jag snart i säng, först blir det dock ett par sidor i min nyinköpta bok "Tiger" av Mian Lodalen, riktigt bra är den!
Mellan PT-jobb och skola imorgon så blir det ett besök hos hjärtläkaren på Sahlgrenska. Jag ska förhoppningsvis få reda på varför jag har så underligt ont kring pacemakern då och då. I början kom det bara när jag ansträngde mig, oftast när jag låg över 80% av maxpuls, men på senare tid har det kommit även i vila. Eller ja, på allra senaste tid har det inte kommit alls (såklart, så är det alltid när man tar sig i kragen och väl bokar en läkartid!) men det kan ju helt klart bero på att jag varit fullproppad med smärtstillande för ryggen de senaste två veckorna. Right? Nu låter jag som den sjukaste människan i världen kanske, med pacemaker och ryggproblem (plus pollenallergi, astma och lite annat gött) men det är jag inte. Jag känner mig frisk som en nötkärna och är så galet glad och tacksam för att min kropp fungerar någorlunda okej. Det är ju ingen självklarhet att den gör det, nämligen. Men hur som helst, jag har en egen teori om det där med den mystiska smärtan i bröstkorg/arm. Jag tror att det har med att muskeln svullnar att göra. Pacemakern ligger utanpå m. pectoralis och när jag tränar så svullnar muskeln p.g.a. ökat blodflöde. Då blir det lite trångt och pacemakern trycker mot muskeln samt någon nerv som gör att det domnar lite i armen. Det är i alla fall min hobbyteori, men så är jag ju iofs ingen läkare så vad vet jag.
Hur som helst så ska jag även passa på att be den där läkaren att skriva ut ett körkortsintyg åt mig. Det är nämligen lite krångligare att ta körkort när man har hjärtfel, av förståeliga skäl.
Nu hoppar jag snart i säng, först blir det dock ett par sidor i min nyinköpta bok "Tiger" av Mian Lodalen, riktigt bra är den!
lördag 23 april 2011
torsdag 21 april 2011
tisdag 19 april 2011
Kroniska leversjukdomar och frakturlära...
...det är vad som har stått på schemat idag. Just nu läser vi en kurs som heter "Symptom och tecken" där vi helt enkelt lär oss om just det. Symptom och tecken för en väldans massa sjukdomar, samt patofysiologi och behandling för dem. Det är riktigt intressant, men jag tycker det är synd att våra föreläsningar är så spridda. Leversjukdomar på förmiddagen och frakturer på eftermiddagen var det idag, och igår var det tumörlära på förmiddagen och demens på eftermiddagen. Allt är så intressant, och jag skulle vilja sätta mig in i de olika tillstånden bra mycket mer än vad vi hinner nu. Jag hade velat ha mer tid för varje tillstånd, och tid till att verkligen läsa på mer än bara till tentan. Imorgon är det i alla fall föreläsningsfritt och Stina och jag ska plugga både sjukdomar och läkemedelsberäkning, så förhoppningsvis klarnar det lite efter morgondagen!
Idag körde jag Cykel på Valhalla, jag hade trott att jag skulle bli mer eller mindre ensam i cykelsalen eftersom jag hade det fina vädret att konkurrera med men det kom faktiskt ett helt gäng tappra cyklister! Härligt! Det blev ett tufft pass och deltagarna såg rejält trötta ut mot slutet, men de kämpade som djur och gick i mål med flaggan i topp - som alltid! Imorgon blir det en paus i pluggandet för att vicka på Hannas Pump på Landala, gött att köra lunchklass igen för det var ett tag sedan nu!
Nu blir det ett par timmars sömn, 7.20 har jag PT-kund på Landala och sedan kommer Stina hit klockan 9. Med lite tur blir det läkemedelsberäkning i solen med en kaffe i handen... Det är VÅR!!!
Idag körde jag Cykel på Valhalla, jag hade trott att jag skulle bli mer eller mindre ensam i cykelsalen eftersom jag hade det fina vädret att konkurrera med men det kom faktiskt ett helt gäng tappra cyklister! Härligt! Det blev ett tufft pass och deltagarna såg rejält trötta ut mot slutet, men de kämpade som djur och gick i mål med flaggan i topp - som alltid! Imorgon blir det en paus i pluggandet för att vicka på Hannas Pump på Landala, gött att köra lunchklass igen för det var ett tag sedan nu!
Nu blir det ett par timmars sömn, 7.20 har jag PT-kund på Landala och sedan kommer Stina hit klockan 9. Med lite tur blir det läkemedelsberäkning i solen med en kaffe i handen... Det är VÅR!!!
måndag 18 april 2011
Kyckling-Muff?
På lördag, alltså Påskafton, kommer det skrivas historia på Sats Landala för då kör Lina och jag Kyckling-Pump! Vad det är får man inte veta om man inte dyker upp (eller så får man veta det först efteråt, men då kommer man ångra att man inte dök upp), men det är något alldeles speciellt och lite extra knasigt. Alldeles eggstra, kan man säga att det är. Förutom Kyckling-Pump ska vi också cykla i tre timmar genom Göteborg den 15:e maj. Genom hela Götet ska vi, trots att vi inte lämnar Cykelsalen ens för en sekund. Också mycket spännande!
Allt sådant och lite till kan man göra när man har en så underbar kollega som Lina, det är alldeles fantastiskt!
söndag 17 april 2011
Enough with the götta!
Den här helgen har det göttats ganska bra. Jag är en gottegris, och har inga som helst planer på att sluta vara det för jag tror på att själen mår bra när man unnar sig och njuter mycket. Men, ibland blir det som sagt lite för mycket av det goda, typ den här helgen. Det har blivit naturgodis (i omgångar), lösgodis, en enorm kanelbulle och lite annat smått och gott. Om drygt en månad går jag min efterlängtade Sh'bam-utbildning och jag hade liksom tänkt mig att vara lite mer i form då än nu så därför kommer jag köra en totalt sockerfri (och med socker menar jag då mest det "synliga" sockret, alltså sötsaker och dylikt. Min vaniljyoghurt är en gudagåva på morgnarna så den får stanna kvar, sockrig eller ej!) månad. Jag kommer inte heller äta pasta, ris eller potatis eftersom jag mår dåligt av det. Anledningen till att jag över huvudtaget äter sådana saker är att det är snabblagat och billigt, men eftersom det får mig att må skit är priset ändå ganska högt om man ser det på det sättet. Jag är galet känslig för kolhydrater och det märks extra tydligt under skoldagar när jag knappt kan hålla ögonen öppna på föreläsningen efter att ha ätit fullkornspasta till lunch ;)
Jag har inget viktmål, mål i centimeter att gå ned eller fettprocent att uppnå. Jag vill mest städa upp lite i kroppen och kunna prestera bättre på träningen. Och tighta till mig så gott det går på en månad. Att köra en riktig diet just nu har jag varken tid eller lust till. Det tar så mycket fokus och jag har inte möjlighet till det just nu. Det finns liksom annat som är viktigare, som skolan t.ex. Men det är ju ingen anledning till att stoppa kroppen full med skit, så därför slutar jag med det. Så från och med nu blir det näringsriktig mat med relativt lågt kolhydratinnehåll. Så kanske jag både kan hålla mig vaken på eftermiddagsföreläsningarna OCH vara lite hetare på dansgolvet ;)
Jag har inget viktmål, mål i centimeter att gå ned eller fettprocent att uppnå. Jag vill mest städa upp lite i kroppen och kunna prestera bättre på träningen. Och tighta till mig så gott det går på en månad. Att köra en riktig diet just nu har jag varken tid eller lust till. Det tar så mycket fokus och jag har inte möjlighet till det just nu. Det finns liksom annat som är viktigare, som skolan t.ex. Men det är ju ingen anledning till att stoppa kroppen full med skit, så därför slutar jag med det. Så från och med nu blir det näringsriktig mat med relativt lågt kolhydratinnehåll. Så kanske jag både kan hålla mig vaken på eftermiddagsföreläsningarna OCH vara lite hetare på dansgolvet ;)
torsdag 14 april 2011
Combat i tropiskt klimat...
För ett halvår sedan var vi på Sats Landala på Mallorca och tränade på stranden hela dagarna. Det var varmt, svettigt och sandigt och alldeles, alldeles uuuuunderbart! Idag fick jag en flashback av detta underbara, då ventilationen på gymmet är avstängd under denna vecka. Vi Combatade verkligen till sista svettdroppen idag! Jag är övertygad om att vi har världens tappraste deltagare på Landala, det är jobbigt att träna i sådan värme men mitt gäng körde på och genomförde hela timmen trots att det var mer vått än torrt i salen redan efter trettio minuter.
Jag älskar alltid mitt jobb som instruktör, men vissa dagar känns det lite extra bra och idag är definitivt en sådan dag! Jag är så lyckligt lottad! Det är en obeskrivlig känsla att stå där framme och hjälpa deltagarna plocka fram sin allra bästa sida, och det är minst lika fantastiskt att se mina PT-klienter nå sina mål och växa som människor med sin framgång. Det är helt jävla fantastiskt, rent utsagt!
Imorgon blir det först skola 9.00-16.00, därefter PT-klient följt av BodyPump (upp till bevis nu ryggen, visa att du håller!) och sedan är det bannemej helg! Den här veckan, första veckan i skolan efter VFU:n, har verkligen varit som en käftsmäll rent utsagt. En rätt go käftsmäll, men ändå.
Och apropå ryggen så är den bättre. Det blir bättre och bättre för varje dag, med undantag för ett bakslag imorse när jag hade lite svårt att ens ta mig ur sängen. Inte helt okej. Dock gissar jag att det berodde på att jag nog legat lite underligt när jag sov, och att jag var lite väl ivrig i mitt instruerande av vissa övningar på gymmet igår. Inte helt smart att köra belly back med femkilosplatta samt maghjulet kanske, men gjort är gjort! Nu känns det hur som helst bättre och jag hade nästan inga känningar efter Combaten. 150 mg Diklofenak och 3 g Panodil Forte per dag verkar göra susen... Har jag tur så är det inget diskbråck utan bara en bökig inflammation!
Jag älskar alltid mitt jobb som instruktör, men vissa dagar känns det lite extra bra och idag är definitivt en sådan dag! Jag är så lyckligt lottad! Det är en obeskrivlig känsla att stå där framme och hjälpa deltagarna plocka fram sin allra bästa sida, och det är minst lika fantastiskt att se mina PT-klienter nå sina mål och växa som människor med sin framgång. Det är helt jävla fantastiskt, rent utsagt!
Imorgon blir det först skola 9.00-16.00, därefter PT-klient följt av BodyPump (upp till bevis nu ryggen, visa att du håller!) och sedan är det bannemej helg! Den här veckan, första veckan i skolan efter VFU:n, har verkligen varit som en käftsmäll rent utsagt. En rätt go käftsmäll, men ändå.
Och apropå ryggen så är den bättre. Det blir bättre och bättre för varje dag, med undantag för ett bakslag imorse när jag hade lite svårt att ens ta mig ur sängen. Inte helt okej. Dock gissar jag att det berodde på att jag nog legat lite underligt när jag sov, och att jag var lite väl ivrig i mitt instruerande av vissa övningar på gymmet igår. Inte helt smart att köra belly back med femkilosplatta samt maghjulet kanske, men gjort är gjort! Nu känns det hur som helst bättre och jag hade nästan inga känningar efter Combaten. 150 mg Diklofenak och 3 g Panodil Forte per dag verkar göra susen... Har jag tur så är det inget diskbråck utan bara en bökig inflammation!
onsdag 13 april 2011
måndag 11 april 2011
Det där med ryggen.
Det var ju inte så farligt, det där med att gå till Farbror Doktorn. Det visade sig att han var en mycket snäll farbror (farbror och farbror, han var ju inte mycket äldre än jag själv) som tyckte lite synd om mig och skrev ut hela tre olika preparat för att försöka få ordning på min rygg. Lite antiinflammatoriskt och smärtstillande. Blir det inte ordning på den inom två veckor blir det röntgen, för att se om det är diskbråck. Det var det jag själv misstänkte att det skulle vara, men det är ju fasligt skönt om det inte är det!
Nu ska jag ta Panodil forte och Diclofenac tre gånger om dagen, och när det blir olidligt får jag trösta mig själv med en Tradolan. Och mitt i allt det onda så blir jag lite nöjd över att jag faktiskt förstår de olika preparatens verkningsmekanismer någorlunda bra... Skönt att kunna glädjas åt det lilla ;) Sa jag förresten att jag klarade Farmakologitentan?!
Nu ska jag sova, imorgon väntar PT-jobb klockan 07.00 och därefter skola hela dagen lång fram tills det är dags för Cykel på kvällen. Den trevlige Farbror Doktor sa nämligen till mig att fortsätta träna precis som vanligt. En mycket bra ordination tycker jag!
Nu ska jag ta Panodil forte och Diclofenac tre gånger om dagen, och när det blir olidligt får jag trösta mig själv med en Tradolan. Och mitt i allt det onda så blir jag lite nöjd över att jag faktiskt förstår de olika preparatens verkningsmekanismer någorlunda bra... Skönt att kunna glädjas åt det lilla ;) Sa jag förresten att jag klarade Farmakologitentan?!
Nu ska jag sova, imorgon väntar PT-jobb klockan 07.00 och därefter skola hela dagen lång fram tills det är dags för Cykel på kvällen. Den trevlige Farbror Doktor sa nämligen till mig att fortsätta träna precis som vanligt. En mycket bra ordination tycker jag!
söndag 10 april 2011
Tillbaka till den overkliga verkligheten...
...skolan, alltså. De tre veckorna i den riktiga verkligheten, alltså VFU:n, är nu över och imorgon drar sjukdomsläran igång med buller och brak. Idag gjorde jag min sista dag på avdelningen och misslyckades totalt med att sätta en PVK men fick ge en intramuskulär injektion (min första!) som både patienten och jag överlevde. Himla tur! Att vi överlevde alltså.
Nu blir det hårdkörning i skolan fram till sommarlovet, schemat är inte nådigt! Långa dagar, flera uppgifter att göra, ett gäng tentor (varav en i läkemedelsberäkning) och en massa övande på KTC. Galet roligt men mastigt! Termin tre är lugnare säger de som vet, skönt säger jag som även vill ha mycket tid över till mitt fantastiska jobb på SATS! Tur att jag är en jävel på multitasking, det är en egenskap som kommer behövas resten av den här terminen ;)
Idag har min rygg varit alldeles överjävlig mot mig. Jag måste få ändan ur vagnen och våga boka en läkartid. Jag är inte så sugen, för jag vill inte veta om något är fel. Jag har mina aningar om vad det kan tänkas vara, men jag hoppas innerligen att jag har jättefel! Nåja, nu ska jag och ryggen sussa sött. Imorgon 7.20 väntar en av mina tappra klienter på mig på SATS, därefter blir det skola 9.00-16.00 (det kommer bli så roligt att se alla klassisar igen!) och sedan ska det tränas för grymmaste Lina på hennes Cykel + Core. Lovely day!
Nu blir det hårdkörning i skolan fram till sommarlovet, schemat är inte nådigt! Långa dagar, flera uppgifter att göra, ett gäng tentor (varav en i läkemedelsberäkning) och en massa övande på KTC. Galet roligt men mastigt! Termin tre är lugnare säger de som vet, skönt säger jag som även vill ha mycket tid över till mitt fantastiska jobb på SATS! Tur att jag är en jävel på multitasking, det är en egenskap som kommer behövas resten av den här terminen ;)
Idag har min rygg varit alldeles överjävlig mot mig. Jag måste få ändan ur vagnen och våga boka en läkartid. Jag är inte så sugen, för jag vill inte veta om något är fel. Jag har mina aningar om vad det kan tänkas vara, men jag hoppas innerligen att jag har jättefel! Nåja, nu ska jag och ryggen sussa sött. Imorgon 7.20 väntar en av mina tappra klienter på mig på SATS, därefter blir det skola 9.00-16.00 (det kommer bli så roligt att se alla klassisar igen!) och sedan ska det tränas för grymmaste Lina på hennes Cykel + Core. Lovely day!
lördag 9 april 2011
Lördagskväll!
fredag 8 april 2011
Godkänd VFU!
Och förresten, idag hade vi slutbedömning på VFU:n. Jag klarade mig och blev godkänd!
Dessutom blev jag godkänd på en del praktiska moment, vilket innebär att min handledare bedömer att jag "uppnått tillräckliga färdigheter" inom just dessa moment. Dessa tre moment var venprovtagning, PVK och eventuellt även EKG. Soooo sweet! Med andra ord är jag nu tillräckligt duktig på att sätta plaströr i armen på folk, ta blodprover och koppla elektroder för EKG-tagning, det känns fantastiskt bra!!!
Så här glad och rufsig är jag just nu, vilket påminner mig om att jag kanske borde ta en dusch och sedan krypa i säng ;)
Dessutom blev jag godkänd på en del praktiska moment, vilket innebär att min handledare bedömer att jag "uppnått tillräckliga färdigheter" inom just dessa moment. Dessa tre moment var venprovtagning, PVK och eventuellt även EKG. Soooo sweet! Med andra ord är jag nu tillräckligt duktig på att sätta plaströr i armen på folk, ta blodprover och koppla elektroder för EKG-tagning, det känns fantastiskt bra!!!
Ambulanssjuksköterska - såklart!
Här om dagen fick jag höra hur otroligt tufft det skulle bli för mig att nå mitt mål, att bli ambulanssjuksköterska. Jag fick höra att det var extra svårt för att jag var tjej, att jag måste "komma i form" och att jag skulle bli tvungen att träna hårt för att klara de höga fysiska kraven som ställs på ambulanssjuksköterskor i Västra Götaland (jag vet inte exakt vilka dessa krav är, men jag har hört att de liknar de fysiska tester brandmännen behöver klara av). Om jag blev irriterad? Det är bara förnamnet!
Om det är något som gör mig sur så är det förutfattade meningar, som den att jag skulle vara svag bara för att jag är kvinna, eller otränad bara för att jag inte är pinnsmal. Vad är det med folk?! Jag vet också att det kommer bli tufft för mig att bli ambulanssjuksköterska. För att konkurrensen är hård, för att det finns få jobb och de som har jobb trivs bra och stannar länge. Och visst, procentuellt sett är det färre kvinnor än män inom ambulanssjukvården (tror jag?) men jag ser det knappast som något hinder att jag råkar vara kvinna?! Visst är det många utmaningar på vägen mot målet, som det att jag inte ens har B-körkort och måste ha C-kort för att få köra ambulans, eller att det är svårt att komma in på utbildningen, att jag faktiskt inte är fullt frisk utan har ett hjärtfel. Klart det finns utmaningar, men det är just utmaningar och inga oöverstigliga hinder.
När det gäller de fysiska kraven ser jag det inte som ett problem. Visst, jag skulle nog i ärlighetens namn inte fixa hela brandmannatestet om jag skulle göra det imorgon, men jag har inget emot att träna mig dit! Och otränad är jag inte, definitivt inte! Jag är ingen elitidrottare men jag tränar i snitt 7-8h/vecka och älskar det, och har jag ett mål med träningen så når jag det, hjärtfel eller inte. Och vi kvinnor är inte per automatik svagare och bräckligare än männen. Definitivt inte.
Så, vad gör en sådan här korkad kommentar med mig? Jo, det sporrar mig! Klart som fan jag ska bli ambulanssjuksköterska! B-kortet ska tas inom ett år, därefter C-kortet. Sedan ska jag se till att få sommarjobb som undersköterska på någon akutmottagning nästa sommar, och när jag kommer ut som färdig sjuksköterska ska jag slåss med näbbar och klor för en tjänst på akuten. Och jag ska samla på mig högar med relevanta högskolepoäng för att öka mina chanser att komma in på specialistutbildningen, och sedan jävlar ska det bli ambulanssjuksköterska av Bullen!
Om det är något som gör mig sur så är det förutfattade meningar, som den att jag skulle vara svag bara för att jag är kvinna, eller otränad bara för att jag inte är pinnsmal. Vad är det med folk?! Jag vet också att det kommer bli tufft för mig att bli ambulanssjuksköterska. För att konkurrensen är hård, för att det finns få jobb och de som har jobb trivs bra och stannar länge. Och visst, procentuellt sett är det färre kvinnor än män inom ambulanssjukvården (tror jag?) men jag ser det knappast som något hinder att jag råkar vara kvinna?! Visst är det många utmaningar på vägen mot målet, som det att jag inte ens har B-körkort och måste ha C-kort för att få köra ambulans, eller att det är svårt att komma in på utbildningen, att jag faktiskt inte är fullt frisk utan har ett hjärtfel. Klart det finns utmaningar, men det är just utmaningar och inga oöverstigliga hinder.
När det gäller de fysiska kraven ser jag det inte som ett problem. Visst, jag skulle nog i ärlighetens namn inte fixa hela brandmannatestet om jag skulle göra det imorgon, men jag har inget emot att träna mig dit! Och otränad är jag inte, definitivt inte! Jag är ingen elitidrottare men jag tränar i snitt 7-8h/vecka och älskar det, och har jag ett mål med träningen så når jag det, hjärtfel eller inte. Och vi kvinnor är inte per automatik svagare och bräckligare än männen. Definitivt inte.
Så, vad gör en sådan här korkad kommentar med mig? Jo, det sporrar mig! Klart som fan jag ska bli ambulanssjuksköterska! B-kortet ska tas inom ett år, därefter C-kortet. Sedan ska jag se till att få sommarjobb som undersköterska på någon akutmottagning nästa sommar, och när jag kommer ut som färdig sjuksköterska ska jag slåss med näbbar och klor för en tjänst på akuten. Och jag ska samla på mig högar med relevanta högskolepoäng för att öka mina chanser att komma in på specialistutbildningen, och sedan jävlar ska det bli ambulanssjuksköterska av Bullen!
torsdag 7 april 2011
Blod x 2, typ...
Idag på min Combat, under låt nummer 6, tittade några av mina fina stammisar på främre raden konstigt på mig och liksom pekade på mitt ansikte. Jag fattade ingenting tills en av de utbrast: "Du blöder!" Jag vände mig om och tittade mig i spegeln, och mycket riktigt - det blödde, från tandköttet så hela framtanden var knasigt rödfärgad. Det var ju en ny upplevelse! Haha! Vi körde vidare, inget att bry sig om ;) Jag hade inte känt något och sedan slutade det blöda, och jag har ingen aning om vad det kom ifrån. Skumt. Men jag antar att jag såg ut som en riktig fighter i alla fall ;)
Innan Combaten fick jag den stora äran att vara med vid en operation på Sahlgrenska. En urethraplastik, alltså där man fixar till och gör om ett icke fungerande urinrör. Det var SÅ spännande! Jag följde med patienten från avdelningen, genom operationen och sedan till uppvaket så jag fick se hela förloppet med narkos, operation och uppvaknande. Helt otroligt intressant! Lite så att min barndomsdröm om att bli kirurg börjar vakna till liv igen, om jag nu hade varit lite yngre och orken att läsa in en väldans massa matte. Man blir inte läkare på Matte B, så är det ju. Men å andra sidan, de här veckorna på VFU:n har verkligen fått mig att känna att jag hittat rätt yrke! Sjuksköterska känns så fantastiskt rätt och precis som Stina sa idag så känns det så mycket mer motiverande att studera nu, när vi vet vad som väntar oss som färdiga sjuksköterskor!
Imorgon går jag näst sista dagen på VFU:n och jag har faktiskt lite separationsångest! Jag vill stanna kvar längre, göra mer, lära mer. Nästa termin är vi ute i 6 veckor istället för 3, och jag tror att det kommer vara ännu mer givande.
Innan Combaten fick jag den stora äran att vara med vid en operation på Sahlgrenska. En urethraplastik, alltså där man fixar till och gör om ett icke fungerande urinrör. Det var SÅ spännande! Jag följde med patienten från avdelningen, genom operationen och sedan till uppvaket så jag fick se hela förloppet med narkos, operation och uppvaknande. Helt otroligt intressant! Lite så att min barndomsdröm om att bli kirurg börjar vakna till liv igen, om jag nu hade varit lite yngre och orken att läsa in en väldans massa matte. Man blir inte läkare på Matte B, så är det ju. Men å andra sidan, de här veckorna på VFU:n har verkligen fått mig att känna att jag hittat rätt yrke! Sjuksköterska känns så fantastiskt rätt och precis som Stina sa idag så känns det så mycket mer motiverande att studera nu, när vi vet vad som väntar oss som färdiga sjuksköterskor!
Imorgon går jag näst sista dagen på VFU:n och jag har faktiskt lite separationsångest! Jag vill stanna kvar längre, göra mer, lära mer. Nästa termin är vi ute i 6 veckor istället för 3, och jag tror att det kommer vara ännu mer givande.
onsdag 6 april 2011
Det blir inget Göteborgsvarv för Bullen...
...men istället ska hon göra DET HÄR:
SH'BAM-utbildning står på schemat under Göteborgsvarvshelgen, och i ärlighetens namn... Jag väljer dans framför löpning alla dagar ;) Det var ett par år sedan jag dansade, och ytterligare ett par år sedan jag instruerade dansklasser måste jag erkänna, så jag är lite nervös. Men mest laddad dock! Det kommer bli SÅ fantastiskt roligt att få dansa igen! Jag provade Sh'bam under SATS Inspirationsdag i februari, och blev helt förälskad. Min fantastiskt duktiga kollega Annika Sjöö höll i klassen och jisses sicket drag det var. Jag gillar att kombinationerna är så pass enkla att de allra flesta klarar av att göra dem, oavsett om man har danserfarenhet eller inte, och hela passet känns som en enda härlig kväll på dansgolvet på vilken het klubb som helst. Jag längtar till utbildningen och tiden kan knappast gå fort nog! Det kommer bli fantastiskt!
SH'BAM-utbildning står på schemat under Göteborgsvarvshelgen, och i ärlighetens namn... Jag väljer dans framför löpning alla dagar ;) Det var ett par år sedan jag dansade, och ytterligare ett par år sedan jag instruerade dansklasser måste jag erkänna, så jag är lite nervös. Men mest laddad dock! Det kommer bli SÅ fantastiskt roligt att få dansa igen! Jag provade Sh'bam under SATS Inspirationsdag i februari, och blev helt förälskad. Min fantastiskt duktiga kollega Annika Sjöö höll i klassen och jisses sicket drag det var. Jag gillar att kombinationerna är så pass enkla att de allra flesta klarar av att göra dem, oavsett om man har danserfarenhet eller inte, och hela passet känns som en enda härlig kväll på dansgolvet på vilken het klubb som helst. Jag längtar till utbildningen och tiden kan knappast gå fort nog! Det kommer bli fantastiskt!
tisdag 5 april 2011
Sovmorgon!
Eller ja, nästan i alla fall. Imorgon börjar jag först 8.30 vilket känns som en ren lyx! Jag är så van vid att börja runt 07 nu så att jag knappt reflekterar över det längre. Är det inte VFU:n så är det PT-jobb, men jag gillar det! Uppe tidigt innebär att man kan krama ur mesta möjliga ur dagen, vilket är en mycket bra sak.
Idag var jag på plats på Landala 07.00 och kom hem precis nyss, strax efter 22.00 så liiite trött är jag allt! Det hanns med en fika med Louise samt ett styrkepass (rygg, triceps, biceps och lite axlar) mellan SATS och Sahlgrenska, men jag saknade mitt Cykelpass på Valhalla. Idag var jag tvungen att vicka bort det för att istället vara på VFU:n. Jag önskar jag hade kunnat vara på båda ställena samtidigt!
Egentligen har jag väldigt mycket att skriva om, funderingar kring mitt framtida yrke och en hel del annat, men i ärlighetens namn så orkar jag inte riktigt formulera något vettigt just nu så jag spar det till en annan dag. Nu blir det snart sängen här. Nattinatt!
Idag var jag på plats på Landala 07.00 och kom hem precis nyss, strax efter 22.00 så liiite trött är jag allt! Det hanns med en fika med Louise samt ett styrkepass (rygg, triceps, biceps och lite axlar) mellan SATS och Sahlgrenska, men jag saknade mitt Cykelpass på Valhalla. Idag var jag tvungen att vicka bort det för att istället vara på VFU:n. Jag önskar jag hade kunnat vara på båda ställena samtidigt!
Egentligen har jag väldigt mycket att skriva om, funderingar kring mitt framtida yrke och en hel del annat, men i ärlighetens namn så orkar jag inte riktigt formulera något vettigt just nu så jag spar det till en annan dag. Nu blir det snart sängen här. Nattinatt!
söndag 3 april 2011
Ååååh, så fiiiin!
Idag har det varit vilodag från träningen, gårdagen bjöd på två Pump-pass (mitt eget och Linas licensfilmning) och eftersom jag även körde min Pump i fredags så protesterade ryggen ganska bra idag. Ischiassmärtor ut i båda benen och stelt med pirrande känslor bakom höger skulderblad. Inte helt okej. Dock släppte det lite efter ett par timmars promenerande på stan och nu känns det ungefär som vanligt, smärta under kontroll, med andra ord.
Nu lagas det mat för hela kommande vecka (!), min matplan funkar finfint och det blir både billigare och smidigare när jag lyckas ha lite disciplin på mig själv. Dock blir det pizza till middag ikväll, från pizzerian här utanför. Jag tycker det är viktigt att då och då unna sig sådant som man längtar efter att äta, och idag är jag galet sugen på pizza så då blir det en sådan! På pizzerian här kan man välja mellan small, medium och large, och small-pizzan är alldeles perfekt om man vill bli lagom mätt. I alla fall för mig. Nu ska jag ned och hämta tvätten och sedan fortsätta pilla med matlådorna. Imorgon börjar dagen med träning redan 06.45, och sedan är det full rulle till 21.30 på kvällen så det blir en tidig kväll i säng den här söndagen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)