En underbar kommentar och en finfin dag!

Det här med träning på lunchen är fantastiskt! Stina och jag möttes i skolan imorse, fick en hel del gjort på diagnospluggandet och sedan åkte vi ned till Kompassen för att PulsCykla med Andréas. Underbart! Det är en sådan otrolig energikick att få träna mitt på dagen, och eftermiddagen rullade på som aldrig förr sedan och vi var riktigt effektiva. Lite flamsiga mot slutet kanske, men det berodde nog mer på den icke existerande ventilationen i grupprummet...

Imorgon blir det dock ingen lyx i form av lunchträning, då blir det istället sår- och kompressionsbehandling på KTC fram till lunch och därefter grupparbete om tumörlära. Det här med sår är min stora skräck. Jag har inget emot att SE dem, jag störs inte av sår om de så går hela vägen in till skelettet. Jag tycker inte det är otäckt, inte ett skvatt. Men, om de däremot LUKTAR, då svimmar jag nästan. På min första praktik såg jag en nekrotisk tå. Jag kände även lukten av den och funderade allvarligt på att byta yrkesbana på studs. Men man kanske vänjer sig? Jag hoppas...

Innan jag lägger ned för dagen så måste jag få berätta hur fantastiskt glad jag är! Jag kör ganska mycket klasser per vecka (och fler blir det i sommar!) och det är det absolut roligaste jag vet, och självklart är mitt mål att denna glädje ska sprida sig vidare till mina deltagare. Jag vill att även de ska få känna samma underbara glädjerus som jag känner när jag tränar. Det är inte alltid jag vet om jag lyckas, även om jag alltid gör mitt bästa. Men så ibland får jag ett litet kvitto på att mina försök faktiskt ger resultat... Den här gången kom kvittot i form av en kommentar här på bloggen och jag väljer att dela med mig av den i det här inlägget (jag hoppas verkligen att det är okej, annars ber jag om ursäkt och tar bort den om du vill) för att den gjorde mig så fantastiskt glad, rörd och motiverad till att fortsätta ge precis allt till mina underbara deltagare!

"Det var ett grymt cykelpass! Tisdagspasset på Valhalla har kommit att bli det roligaste passet i veckan, något jag ivrigt ser fram emot.
Som instruktör ger du så himla mycket energi och glädje vilket smittar av sig på alla. Tror jag satt med ett småleende hela passet (vilket i sig kan vara besvärligt när man kör så man närmar sig hjärtsvikt ;-)
Keep up the good work!"

Jag blir glad enda in i själen av det här!!! Och nu utlovas ett tack till skribenten i form av mer rock på tisdagsklassen ;) Hjärtsvikten får du dock vänta med till tisdag om två veckor, för då kommer jag haft föreläsning om det och vet vad jag ska göra ;)