tisdag 15 mars 2011

En dag av utmaningar...

Vilken dag! Jag har varit nervös hela dagen, för olika saker. Jag har haft fyra saker att göra idag, varav tre har gjort mig nervös. Det enda jag inte var nervös för var min PT-klient imorse, men därefter startade den långa nervositetsdagen...

Först var det metodövning på KTC. Sugbehandling, oxygenbehandling och enteral sond. Det första och det sista gick bra, men när det gällde oxygenet delades vi upp två och två och fick varsitt patientfall. Vår lärare (som tydligen har dolda skådespelartalanger, hon agerade så bra att jag trodde fullständigt på henne!) spelade patient och vi skulle agera inför gruppen som att det vore en riktig situation. Vårt fall var en man som hade hjärtsvikt och var ordinerad 5l syrgas/minut på mask, men ständigt tog av sig masken för att den var obekväm. Det var ju skitsvårt! Jag gissade på att det var meningen att vi skulle motivera patienten, så jag provade med det. Förklarade varför han skulle ha syrgas och försökte få honom att själv tycka att det var värt det. Det var tydligen en bra idé, men Herre så nervös jag var!

Nervösmoment nummer två var läkemedelsberäkningen. Det jag fasat för sedan jag bestämde mig att söka SSK-programmet. Matematik och jag går inte riktigt ihop och även om jag kan så blir jag så nervös att jag gör fel. Lektionen pågick mellan 13.00 och 16.00 och jag hade ångest konstant. På tentan får man ha två fel. Tentan är i maj och alltså kommer jag ha ångest fram tills dess. Kul! Men det SKA gå, så det så!

Det tredje nervösmomentet var Combaten. Jag vickade på Maries klass på Landala och det var första gången jag körde hela 47an själv. Det gjorde mig nervös, även om jag kände att koreografin satt så panikade jag för att jag inte hann vara på gymmet typ två timmar innan och över-öva mig. Nu var jag där 30 min innan och upptäckte att headsetet var trasigt! Panik! Instruera Combat utan headset är lite av en skräckupplevelse... Men - det gick skitbra! När jag slutade skrika för att försöka överrösta musiken, och bestämde mig för att utnyttja det jag har fått höra är min starkaste tillgång som instruktör - mimiken och kroppsspråket - så gick det skitbra. Det var GRYMT drag i salen! Deltagarna tjoade, skrek och hängde med grymt bra! Det var nästan fullt på klassen och endast ett fåtal hade testat 47an innan, men ändå fick jag hela gruppen med mig och efteråt fick jag så många fina kommentarer att mitt arma instruktörshjärta kommer sväva på moln en hel evighet! Bl.a. fick jag höra att jag och Lina är de bästa Combatinstruktörerna på Sats (vilket är helt galet roligt eftersom jag vet hur fantastiska mina kollegor är!) och en tjej sa att hon aldrig hade tränat för någon så inspirerande som jag. Det gör mig så lycklig att höra dessa saker, och så motiverad till att fortsätta utvecklas och bli ännu bättre. Fantastiskt!!!

Imorgon är det PT-jobb och utvecklingssamtal som gäller på morgonen, sedan lite egen träning och fix av sådana saker jag inte hunnit med senaste tiden. På eftermiddagen ska det tränas på att sätta PVK (på riktiga människor!) och sedan är det mer PT-jobb och min Box-klass. Sweet! Nu blir det sängen, jag är helt slut :P

1 kommentar: