Oj, vilken fråga! För mig är kärleken väldigt stor, den är nog nästan allt faktiskt. Dels kärleken man känner till en partner, men också kärleken till det man gör i livet. Till intressen, hobbies, vänner, yrkesval, staden man bor i... Allt! Utan kärlek går det inte. Utan kärlek går man sönder, eller?
Men kärleken till en person, som jag antar är den vanligaste typen av kärlek att beskriva, är för mig väldigt enkel. Eller ja, jag vill att den ska vara enkel och jag tror att det är en förutsättning för att det ska fungera. Jag är nog ganska naiv på den punkten, jag tror på stormande förälskelser som håller i sig livet ut om man har tur. Jag tror på kärlek vid första ögonkastet och jag tror att man vet när det är kärlek på riktigt och när det inte är det.
Kärlek är att inte behöva förändra sig, att kunna vara sig själv fullt ut i alla lägen men ändå bli accepterad och älskad för den man är. Kärlek är att våga ge av sig själv, alla bitar, och fortfarande bli respekterad. Kärlek är att kunna sitta tyst med varandra utan att känna press. Kärlek är när tiden går alldeles för fort. Kärlek är att vara lyhörd för varandras behov och att hitta vägar för att tillfredsställa dem. Kärlek är när benen inte längre bär bara man tänker på den andra personen. Lite så tror jag att jag skulle definiera det. På ett ungefär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar