Jag försov mig imorse och vaknade när föreläsningen började, alltså klockan 9.00. Kul? Inte det minsta. Dessutom halkade jag på vägen till spårvagnen så nu gör ryggen ännu mer ont än tidigare, och till på köpet var alla vagnar jätteförsenade på grund av en urspårning. Det tog mig 45 minuter att ta mig upp till Medicinarberget, inte helt okej. Och hur reagerade jag på försovningen? Reagerade jag normalt, typ med att skynda mig lite och försöka komma iväg så fort som möjligt? Nejnej, jag reagerade med att bli asförbannad och börja störtböla, helt övertygad om att jag lika gärna kunde hoppa av utbildningen på en gång eftersom jag ändå inte skulle klara tentan om jag missade första timmen på dagens prat om njurarna och urinbildningen. Jag tror jag är lite stressad över tentan, minst sagt.
I skolan såg vi en obduktionsfilm på eftermiddagen. Dessvärre var det något fel på projektorn så bilden stördes med jämna (och ganska täta) mellanrum, men det vi hann se var så otroligt fascinerande! Jag tänkte att jag skulle tycka det var otäckt, men det gjorde jag inte. Det var bara fascinerande att få se hur det faktiskt ser ut i våra kroppar på riktigt, och hur otroligt fascinerande de olika strukturerna är. T.ex. öppnade de hjärtat och pekade ut förmaken och kamrarna och man kunde tydligt se de olika klaffarna och hur kroppspulsådern mynnade ut. Så tufft! Jag blev dock lite berörd mot slutet, då de visade hur den avlidne gjordes i ordning för begravning och hur kistan kremerades. Då slog det mig på något sätt att det var ett liv som hade tagit slut, och att det var anledningen till att vi fick möjlighet att se kroppen från insidan. Innan dess var det så fascinerande att jag liksom glömde bort att det var en person på något sätt. Konstigt.
Nåja, sängen nu. Imorgon blir det plugg 9.00-10.30 på Biomedicinska, sedan möte på jobbet, grupparbete i skolan, Pt-klient, BodyPumpklass och slutligen biljard, hamburgare och kanske en och annan öl på kvällen :P Fint! Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar