Kan vi sänka vår puls med tankekraft?

Bilden är lånad från Google.

Idag hade vi föreläsning nummer två av tre inom Cirkulationsfysiologi. Så galet spännande grejer! Vi har fått lära oss om hjärtats uppbyggnad och hur olika saker fungerar i hjärtat idag, och det är så roligt att få gå in mer på djupet. Behöver jag säga att jag trivs?

Hur som helst, i somras sprang jag Midnattsloppet och efter ca 6 km låg jag lite högre i puls än vad jag egentligen önskade så jag gjorde ett test och försökte hålla samma tempo men aktivt andas och tänka ned pulsen ett par slag/minut och vet ni vad? Det fungerade! Jag sänkte min puls med ca tio slag i minuten! Idag fattade jag varför det går att göra så. Vill ni höra? Okej, då kör vi:

Hjärtats kontraktioner sker med hjälp av spontan depolarisering som leder till aktionspotentialer, detta gör att hjärtat slår konstant. Detta sker även utan påverkan av sympaticus eller parasympaticus.

Under påverkan av sympaticus kommer hjärtat att slå snabbare (t.ex. om vi är rädda, exalterade eller tränar) eftersom spinalnerver som utgår från Medulla Oblongata (en del av hjärnstammen där Cardiac Center sitter) kommer frisätta noradrenalin som i sin tur sätter sig på Beta-receptorer på sinusknutan, detta ökar permeabiliteten för Na+ och Ca2+ i cellerna vilket ökar antalet aktionspotentialer, och detta ger tätare impulser ut i retledningssystemet och hjärtat kontraheras oftare.Vi får alltså en högre puls.

Under påverkan av parasympaticus (t.ex. efter en måltid, när vi vilar en stund på soffan eller ligger i badet) kommer nerver istället frisätta acetylcholin som fäster på muscarinreceptorer på sinusknutan, detta ökar permeabiliteten för Ka+ ut ur cellerna, vilket ger färre aktionspotentialer och pulsen kommer alltså att sänkas.

Men, och här kommer den spännande delen, påverkan av både sympaticus och parasympaticus sker via våra tolkningar av den rådande situationen. Medulla Oblongata tar nämligen även emot impulser från cortex (hjärnbarken) där vi tolkar alla intryck. Så om vi tänker oss att vi är ute och går och helt plötsligt ser en sladdande bil komma emot oss, kommer detta synintryck tolkas i cortex varpå signaler skickas till Medulla Oblongata som i sin tur skickar signaler till sinusknutan som triggar retledningssystemet så att hjärtat slår fortare och vi får syre till våra muskler så vi kan springa därifrån.

Man kan alltså säga, väldigt förenklat, att våra syn, hörsel och känslointryck kan styra vår puls. Det jag gjorde när jag ville sänka min puls under midnattsloppet var att jag tänkte lugnande tankar. Jag såg mig själv ligga på en strand i solskenet, jag tänkte på saker som gör mig lugn och tillfreds, jag fokuserade hårt och drömde mig bort tills det kändes verkligt. Vid något tillfälle såg jag också framför mig hur jag höll mitt eget hjärta i händerna och liksom kylde ned det med kallt vatten eller is tills det slog långsammare.

Jag har egentligen inga belägg för det jag skriver, att vi faktiskt kan påverka pulsen på det här sättet, utan jag utgår bara från mina egna erfarenheter tillsammans med den fysiologiska fakta jag presenterat ovan, men hur som helst så lyckades jag ju sänka min puls! Jag lyckades helt enkelt lura hjärnan att tro att jag gjorde något annat än sprang ett lopp, och på så vis aktiverades parasympaticus trots att jag egentligen sysslade med en aktivitet som kräver aktivering av sympaticus.

Jag kommer definitivt leka vidare med detta, som en extra krydda under Cyklingen!

Håll med om att det är häftiga grejer?!