Jag kan inte säga att jag har någon specifik tro. Jag är inte döpt och således inte heller konfirmerad, men jag vill gifta mig i kyrkan om jag någon gång kommer gifta mig. Fast det har inte så mycket med tro att göra, mer att jag tycker om gamla traditioner.
Hur som helst, jag har alltid trott och tänkt att det i alla fall finns något mer än det vi vet om. Någon form av högre kraft, som styr oss. Och jag har alltid tänkt att det inte är möjligt att vi bara försvinner när vi dör. Det kan inte bli ett stort ingenting liksom. Det går inte att tänka sig att man inte finns, det är en helt omöjlig tanke. Därför har jag tänkt att någonstans lever vi vidare. Kanske inte i himlen, men någonstans på något sätt.
Efter att ha börjat på SSK-programmet har jag dock börjat tänka om lite. Nu vet jag ännu mer om hur kroppen fungerar och vad det är som styr vårt medvetande och det som gör att vi blir individer, och när allt verkar gå att förklara blir det svårare att ifrågasätta på något sätt. Om allt handlar om nervsignaler och natrium och kalium, har vi då någon själ eller är det bara kemiska reaktioner som ständigt sker? Skrämmande tankar. Jag har med andra ord ingen aning om hur min tro ser ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar