Din kropp är fantastisk!

Bild från Google.

Jag har funderat över kroppar, kroppsideal och min egen syn på min kropp, andras kroppar och träning i förhållande till utseende idag.  Jillian Michaels på bilden ovan har en kropp som jag tycker är fantastiskt fin. Framför allt gillar jag hennes atletiska axlar och det faktum att hon ser sunt muskulös ut. Hon ser fortfarande ut som en kvinna men är galet atletisk. Riktigt snyggt! Själv ser jag inte riktigt ut så, och förr om åren hade det gjort mig galen. Jakten på den perfekta kroppen har drivit mig till så mycket dumheter som jag idag inte är ett dugg stolt eller glad över. Jag ångrar inget, eftersom det är erfarenheter som jag kan ha nytta av på andra sätt, men jag kan inte heller säga att de har lett fram till något.

Synen på den egna kroppen förändras genom livet, i alla fall för de flesta. Att "vara nöjd med sin kropp" behöver inte alltid handla om att vara tillfreds med utseendet, det kan även handla om att vara stolt och nöjd över kroppens funktion och allt den gör för en. Så känner jag för min kropp. Visst hade jag gärna velat se ut som Jillian på bilden ovan, men att jag inte gör det stör mig inte. Det motiverar mig självklart, men det gör mig heller inte illa att det inte är sanning.

Våra kroppar är fantastiska maskinerier där varje liten del är sammankopplad till nästa och tillsammans utgör de vårt väsen. Så otroligt många beståndsdelar, och ändå fungerar de allra flesta av oss som vi ska! Är inte DET ett under i sig?!

Självklart förstår jag den utseendeorienterade motivationen när det kommer till träning. Jag har också utseendemässiga mål och de är och kommer alltid vara en drivkraft, men jag känner en stor skillnad i hur jag ser på det nu och hur jag såg på det förut. När jag var yngre handlade det enbart om utseendet, jag ville vara smal och vältränad för annars var jag ingenting värd. Min kropp var något jag hade fått och som i mina ögon var felkonstruerat så länge den inte såg ut så som jag ville. Numera är jag oändligt tacksam att den fungerar och att jag kan göra det jag vill. Jag har ett fel i hjärtats retledningssystem men trots det kan jag pressa mig i timmar under härliga träningspass och min kropp talar om för mig vad som är rätt och vad som är fel. Den fungerar, och den är min. Och jag är nöjd. Min kropp är vacker, och det är din också. Precis som de är. Jag ser inget fel i att vilja förändra kroppens utseende, så länge man gör det av rätt anledning. Så länge man gör det med tacksamhet för kroppens funktioner och med respekt för hur den faktiskt fungerar, dag ut och dag in. Har man det i tanken kan man förändra så mycket man vill, för då har man ett sunt tänkande och ett sunt tänkande kring den egna kroppen kommer skänka dig livskvalitet.

Det här blev ett långt inlägg... Men kontentan av det hela är helt enkelt - var stolt över din kropp! Älska den som den är men forma den som du vill, så länge du skänker den en tacksamhetens tanke!