Jag pratade med en av mina deltagare idag efter min Pump. Hon berättade att hon är trött på att alltid behöva försvara det faktum att hon tränar mycket, äter mycket och tar hand om sin egen kropp. Hon frågade mig om jag hade något tips för hur man ska hantera kommentarer och synpunkter på detta. Jag känner igen det där, känslan av att ständigt behöva försvara sin livsstil. Men vem är det egentligen som bestämmer vart gränsen går mellan "normalt" och "besatt", och vem är det som egentligen bestämmer vad som ska klassas som normalt?
Det stör mig enormt att man ska behöva försvara sig och komma med bortförklaringar till varför man tränar mycket. Jag får ofta höra att jag borde ta det lugnt, att det är viktigt att vila, att jag borde passa mig så jag inte blir besatt och att mitt "träningsberoende" egentligen är resterna av en ätstörning som tagit sig nya uttrycksformer. Jag vet att det är viktigt med vila, jag känner min kropp och jag litar på den. Säger den åt mig att vila - då vilar jag! Men, jag tränar för att jag tycker om det och psykisk vila är minst lika viktig som fysisk, och min psykiska vila kommer ur träningen.
Varför anses det fult och framförallt provocerande att ta ansvar för sitt eget välbefinnande? Jag förstår det inte. Det är var och ens eget ansvar vad man väljer att göra med sin kropp och med sitt liv, eller hur? Mitt råd till denna deltagare var att ställa en motfråga. "Jag gör det för att jag vill ta hand om min kropp och må bra, vad har du gjort idag för ditt eget välbefinnande?"
Troligtvis kommer denna oförståelse ur avundsjuka och dåligt samvete, men varför då inte använda de känslorna som motivation och inspiration istället? Skulle det inte vara viktigt, skulle det inte heller skapa några känslor... Eller hur?
Först och främst, intressant inlägg! Fick igång mitt tänkande och lite inspiration till ett svar (damen med skrivkrampen, det är jag, tackar som fasen för det! =D). Så nu kommer det en miiiiilslång kommentar!
SvaraRaderaDet finns en enorm mängd människor som mår bättre av att lägga sig i andras livsval. Många av dom för att de inte ska känna sig dåliga själva, skulle jag gissa (för vad vet jag egentligen?). Men en del ser så mycket problem med sig själva att de måste skapa lika mycket problem i andra för att orka med sig själva. Kanske dags att lägga sig i DERAS sätt att leva? ;P
Men om man vet att man gör det som är rätt för sig själv. Om man vet att det enbart kommer good things ur det man gör, varför känna ett behov av att försvara det alls? Man behöver inte försvara sina sunda val!
Men man bör ha i åtanke att när någon man betraktar som en vän börjar ifrågasätta saker som det här (t ex), så kommer det oftast inte ifrån avundsjuka eller dåligt samvete, utan ren oro eller okunskap. Eller så kan de ju faktiskt ha rätt. Nu pratar jag om folk rent allmänt.
Jag står inför det flera gånger i veckan, att behöva vara den som ifrågasätter (inte angående träning dock, utan saker som är bevisat dåligt för en). Men jag hatar att behöva lägga mig i andras liv och gör det enbart när jag är rejält orolig (svensk som man är). Jag vill inte tro att alla som ifrågasätter era träningsvanor gör det av ren elakhet utan av omtanke, eller ren nyfikenhet!
Träning kan leda till missbruk och förnekelse, precis som allt annat i livet (se på World of Warcraft!). Men träningsmissbruk är en ganska ny upptäckt för mänskligheten och därmed har vi inte heller lärt oss att förstå skillnaden på när det är sunt och när det är ren besatthet. Så när någon tränar mer än "normalsvensson" (som tränar alldeles för lite) så ser det "för mycket" ut, om du är med på mitt resonemang? Ett sådan missbruk är väldigt diffust om man jämför med t ex alkoholmissbruk, där gränsen är väldigt tydlig.
När någon frågar kan man ju bara lägga upp cold hard facts och bevisa att "det här är nyttigt" och "det här är för mycket". Se det som ett tillfälle att sprida kunskap (och kanske lite träningsinspiration?), inte som en attack på er person. Så OM det skulle bli för mycket för någon den personen känner, så kommer denne känna igen tecknen och kunna hjälpa. Och denne behöver heller inte ifrågasätta andra som tränar på en sund nivå.
Jag tror på kunskap och de enda som kan lära oss andra, som inte tränar särskilt mycket, vad som är sunt och nyttigt är ni som vet! =)
Tack för ordet!
//Elwah
Mycket bra skrivet delar den på min fb sida eftersom jag alltid får gliringar och måste alltid försvara det jag gör.
SvaraRaderaTack/Sonja