Dag 7 - Min bästa vän.

Jag har flera. Bl.a. min älskade storasyster som jag träffar alldeles för sällan. Men hur som helst, en av de allra bästa som jag umgås med mycket är Karolina Störling.

Karro och jag träffades när hon gjorde praktik på min skola (hon går på Musikhögskolan och jag läste musik på Folkis). Jag vet inte riktigt hur det kom sig att vi började hänga, men det gjorde vi i alla fall. Sedan bestämde vi oss för att börja spela ihop, vilket fick en rätt så knakig start eftersom ingen hade tid, men så blev vi tillslut vänner.

Hon är en fantastisk person, Karro. Hon pratar galet mycket, ibland så mycket att hon själv inte riktigt vet vad hon säger eller vad poängen med det hon säger är, och ibland har hon huvudet uppe i det blå och fokus på något helt annat ställe än där det borde vara. Det kan irritera mig ibland men det gör ingenting för hon är alldeles underbar i alla fall! En riktig toppenvän är hon! Och varför är hon det? Jo, för att hon är genomsnäll, hon ställer alltid upp, hon lyssnar när jag är ledsen, hon ger råd när jag behöver dem och jag litar på henne till 100%. Dessutom är hon en sjuhelvetes duktig musiker, men det har ju inte med vänskapen att göra ;)

Karro har inte alltid kattöron på sig. Bara när hon läser tantsnusk tillsammans med mig.

Förutom alla dessa egenskaper är hon dessutom totalt störd. På ett bra sätt liksom. Och ett bra sätt att vara störd på är att vara störd på samma  sätt som jag är. Vi kan skratta i timmar åt saker som ingen annan tycker är roligt (okej då, som några andra tycker är roligt. Sådana som har lika dålig humor som vi) och dra skitdåliga ordvitsar för varandra tills vi ligger dubbelvikta i soffan med skrattkramp i magen.

Karro får mig att skratta, hon får mig att må bra, känna mig trygg och känna mig uppskattad som vän. Dessutom känner jag vissa moderskänslor för henne ibland bara för att hon är så förbaskat liten och söt :P Alla borde ha en Karro, sådana som hon är liksom bra för hälsan :P